neverkeso

Bästa illustrationen av vad jag gjorde för drygt en månad sedan är det här. Även om jag vet att det var ett klokt beslut så blir känslorna lite splittrade.

 

Nu har jag fått till det mesta i lägenheten. Jag har fått en hel del saker från olika håll. Jag har beställt en ny säng och ett par hyllor som levereras i mitten av januari. Gardiner och lampor sitter på plats. Köksutrustningen är i stort sett komplett. Tvättmaskinen står i badrummet, och allt som var smutsigt är tvättat och struket. Jag har ställt olika saker på en plats, men ändrat mig och flyttat runt dem i flera omgångar.

Det är ju inte så att man springer omkring och jublar efter ett uppbrott. Det blir väldigt tyst och tomt. Det går inte att småprata om ditt och datt och det är otroligt tråkigt att äta mat. Att laga spännande rätter finns inte på kartan. Helst tar jag bara en ostmacka eller låter bli att äta, eller äter lite när jag får sällskap. Jag som i vanliga fall tycker att det är jätteroligt att laga mat har absolut ingen lust att ens tänka tanken att koka, steka och skapa.

 

Jag går långa promenader och har börjat längta efter att få gå till jobbet igen. Funderar på att hitta ett extrajobb på helgerna för att vara fullt sysselsatt.

Rätt som det är kommer väl hålet i själen att ha läkt igen.