neverkeso

Det har verkligen varit aprilväder idag. Dagen började med virvlande snö och ett decimetertjock blött kladdigt lager på marken. Därefter har det klarnat upp mer och mer och nu plötsligt strålar solen från en knallblå himmel och fåglarna kvittrar som om de befann sig i Paradiset. Jag försökte hitta några låtar som skulle kunna illustrera aprilvädret, men jag hittade inte någon alldeles perfekt.

Idag ska jag gå och titta på genrep på en föreställning där min yngsta dotter är med och dansar. På måndag åker de iväg på en turne runt i Sverige.
Det är så kul att se utvecklingen hela tiden. Jag har sett min lilla skrutta dansa sen hon var tre år och stod som liten tomte och hoppade på scenen, och nu dansar hon hela tiden i nya sammanhang och lär sig mer och mer. Fast för mig är hon fortfarande en liten skrutta!

Jag ska väl inte säga att kärlekshistorien är livslång, men inte långt därifrån. I hela mitt liv har jag haft varma känslor för Ecco. Redan när det bara fanns bredtåade, fotriktiga, fula skor hos Ecco klappade mitt hjärta ömt för dem. Skorna var ju så fantastiskt bekväma!
Efter några år började skorna se riktigt bra ut, och var fortfarande lika sköna, så min lycka var fullständig. Vi började hänga ihop i vått och torrt, Ecco och jag. Jag har vårdat och putsat och gjort räddningsbesök hos skomakare när Ecco har börjat risa till sig, och när det har varit nödvändigt att ta farväl har det blivit Ecco igen.
Och för några år sedan började det finnas riktigt snygga skor hos Ecco, så pass att folk frågade lite intresserat var jag hade köpt de snygga skorna. Det hade minsann aldrig hänt 15 år tidigare!
Förra året var det dags att köpa nya vinterstövlar. Jag passade på när det var rejäl rea i en butik, och jag slog till på ett par snygga stövlar som kostade 1700 på rean, så ni kan ana vad det ordinarie priset var. När jag köpte stövlarna sa expediten att jag måste fetta in skorna och spreja med impregnering innan jag började använda dem, så det gjorde jag givetvis.
Efter bara ett par dagar lossnade sulan vid tårna på båda stövlarna, så jag gick tillbaka och klagade. Jag hade dumt nog inte sparat kvittot, men den vänliga expediten tog hand om stövlarna och lämnade in dem för limning och vad de nu annars gör för att fästa sulor. När jag fick tillbaka dem putsade jag dem återigen och sprejade med impregnering, men de var så otroligt ömtåliga och fick fula vattenskador i alla fall. Jag putsade och fejade, och till slut såg de snygga ut, men då hade jag  tröttnat på dem och ställde undan dem. Där har de stått och orsakat dåligt samvete i över ett år, så för några dagar sedan gav jag bort dem till en tjej med rätt skostorlek. Jag vet inte om hon kan ha dem, eller om hon ens tycker om dem, men nu är jag av med det dåliga samvetet.
Och nu står det massor av supersnygga och antagligen väldigt bekväma Eccoskor i butikerna, men jag vet inte jag. Jag känner mig lite lurad och sviken. Jag som har varit så himla trogen och lojal!

Jag hade fått pengar på ett utbetalningskort, och eftersom man inte kan gå och hämta ut sina pengar hur som helst längre passade jag på att ta mig till Skärholmen för att slinka in på Nordea för att överföra pengarna direkt till mitt konto.
Det var knökfullt inne i lokalen, och när jag tog min turnummerlapp insåg jag att jag skulle få vänta mycket länge. Jag började se mig om för att planera hur jag skulle möblera, eftersom jag uppenbarligen skulle få tillbringa min tidiga ålderdom i den lokalen. Min turnummerlapp skulle hinna gulna och bli spröd innan det blev min tur, och i kassan skulle de kontrollera den med hjälp av kol-14-metoden för att säkerställa att det verkligen var min tur.
Det var ganska varmt, och som sagt så var det otroligt mycket folk, så jag drog mig åt sidan där det finns en rad med datorer för självservice. Med tanke på den långa väntan jag hade framför mig passade jag på att ta av mig jackan och så kollade jag min kontoställning när jag ändå stod där vid datorn. När jag tittade upp hade det bildats en liten kö framför "min" dator, och damen som stod längst fram i kön frågade hoppfullt:
- Ursäkta jobbar du här?
När jag svarade nekande på det såg hon lite besviken ut och vände blicken åter mot människohopen som väntade på sin tur hos de sex hårt arbetande bankkassörerna. Ytterligare ett par personer frågade om jag jobbade där, och jag insåg att det var kombinationen av min strategiska placering bakom datorn och det faktum att jag inte hade ytterkläder på mig som gjorde mig så förvillande lik en bankkassör, så när en plats plötsligt blev ledig på en av sofforna kastade jag mig som en panter dit, och jag fick faktiskt komma fram till kassan innan jag hann gå i pension!
När jag äntligen kom fram till kassan blev jag imponerad av hur fantastiskt trevlig kassörskan var. Hon var idel solsken och erbjöd suverän service utan att verka det minsta stressad. Perfekt kvinna på den posten alltså!

I morse vaknade jag med en dundrande huvudvärk. Jag brukar inte ha ont i huvudet, men det här var som om huvudet skulle sprängas, och jag mådde nästan illa av värken. Värktabletter hjälpte inte, och jag kunde varken äta eller dricka te eller ens vatten, så hade någon i det ögonblicket erbjudit sig att skjuta mig hade jag tackat ja.
Jag blev därför tvungen att ta på mig varma raggsockor och en ylletröja och krypa ner under duntäcket och sova ett tag till på soffan. Jag drömde märkliga drömmar. Bland annat drömde jag att min kombinerade skrivare/kopiator/scanner plötsligt fungerade även som röntgenapparat, så jag tog fram en äggkartong och genomlyste den (genom det stängda locket och allt) för att kontrollera att alla äggen var obefruktade!
När jag vaknade efter ett par timmar hade huvudvärken lagt sig så pass att jag inte längre skulle tacka ja till att bli skjuten. Efter lite alvedon och en uppfriskande promenad var huvudet i sitt vanliga skick.

Jag har äntligen blivit klar med det sista momentet i ett arbete jag har gjort på uppdrag av Skolverket. Det har hängt över mig en tid, eftersom jag har haft svårt att få tid att göra det sista momentet, och vid de tillfällen jag har planerat att göra jobbet har alltid något annat kommit emellan. Jag har till exempel vid ett par tillfällen varit tvungen att ha koll på två klasser samtidigt för att akuta situationer har uppstått, och vid andra tillfällen har min planeringstid försvunnit till annat.
På tisdag nästa vecka ska en person komma och skugga mig hela dagen för att kartlägga min arbetstid, i samband med en studie eller doktorsavhandling eller vad det nu ska bli. Jag hoppas att alla mina elever kommer att stanna efter lektionerna och ställa tusen frågor, att det blir situationer att reda upp i korridoren, att kopieringsapparaten hakar upp sig, att många kollegor kommer med tusen ärenden som måste lösas på minuten, att tekniken strular när vi ska visa något på projektorn i klassrummet, att jag får några hundra prov att rätta, att föräldrar hör av sig flera gånger under dagen med olika frågor och ärenden,  att saker har kommit bort i no-förrådet så att mina kollegor kommer och ber om hjälp att hitta sakerna...förutom att tisdagen är min allra mest lektionsspäckade dag (det var därför jag blev utvald till studien). Då kanske det äntligen framkommer hur mycket tid som avsätts till otaliga andra saker, så att våra beslutande politiker och tjänstemän grundar sina beslut och uttalanden om arbetstid och arbetsbelastning på verkligheten och inte sin egen fantasibild om att vi river av våra lektioner utan vare sig förberedelser eller efterarbete.

Det här klippet gör att jag blir mer sugen på att återigen göra en fjällvandring i sommar, snarare än att åka på solsemester och ligga och steka på en strand.


Eller vad säger ni? Vilket är mest frestande: de mäktiga vidderna med kraftfulla vattendrag och ren, ren luft eller en solsemester vid Medelhavet?

Äldsta brorsan vet precis vilken musik jag gillar, och nu har han tipsat mig om den här tjejen med den här låten. Och jag tycker att den är mycket njutbar!

Egentligen sökte jag efter information om det här med att produkter är märkta med ursprungsland - tex "Made in Germany". Det var ganska intressant att läsa att det började med att Storbritannien ville säkra sin egen marknad och missgynna Tyskland genom att kräva att alla produkter skulle vara märkta med tillverkningsland. De räknade med att köparna skulle vara lojala och bojkotta de tyska produkterna. Till de brittiska makthavarnas förvåning visade det sig att det tyska ursprunget ganska omgående kopplades ihop med pålitlighet, noggrannhet och kvalitet, så tyskarna fortsatte mer än gärna med att märka sina varor.
När jag sökte på strofen "Made in Germany" kom bland annat den här filmen som visar lite bilhistoria upp. Kul att titta på!

Jag har hört dem ibland då de med ett uppsluppet galande förkunnar att det är morgon, men jag har inte förstått var de bor. Och i morse kom de plötsligt promenerande mellan husen, lite vänligt kacklande.

Mina rektorer poserade snällt så att jag fick ta ett kort på deras skor. Så här ser de ut på fötterna:

Min systerdotter hade funderingar på att skaffa nya skor. Min syster frågade om det var någon speciell modell hon tyckte var snygg. Det visade sig att hon tyckte att den modell "som alla rektorer har" var så snygg. Hennes rektor hade också såna skor, berättade hon.
Min syster var välvillig och bad Pao att berätta hur skorna såg ut. Det visade sig vara lite svårt att beskriva dem, och Pao kom inte heller på vad modellen hette. Men plötsligt kom hon på namnet på skorna.
- Det heter ju pumps! utbrast hon glatt.
- Jaha, men det är ju såna där smala, med höga klackar, sa min syster lite tveksamt.
- Ja, just det! Den modellen är det! Det är såna min rektor har, sa Pao glatt.
Min syrra bestämde sig troligen i det ögonblicket för att besöka rektorsexpeditionen för att kolla in rektorns fötter. Det är nämligen en man i 55-årsåldern...

Den senaste tiden har jag nästan varje dag fått kommentarer på väldigt gamla inlägg. Det är oftast flera år gamla inlägg, där det plötsligt poppar upp nya kommentarer. Jag har varit misstänksam men nyfiken, så jag har klickat på namnet på den som har skrivit kommentaren. Då hamnar jag hos försäkringsbolag (som erbjuder hemförsäkringar) och banker och i några fall lite olika företag.
Det verkar som om de har googlat på vissa sökord där det finns kopplingar till deras verksamhet, och så skickar de iväg en ganska opersonlig kommentar. Ofta står det "Vilken fin blogg du har. Det märks att du gillar att skriva. Hälsa gärna på hos mig!" eller "Jag gillar din blogg! Jättesnygg layout! Kolla gärna på min layout!" och liknande. Som avsändare står det ofta ett tjejnamn med en bloggadress som ser helt normal ut. Men den bloggadressen är alltså direktlänkad till försäkringsbolaget, eller vad det nu är för företag.
Jag undrar om de har unga människor som jobbar extra med att skicka mängder av kommentarer till olika bloggar för att locka kunder. Eller har de konstruerat ett självsökande system som automatiskt googlar på vissa ord och sedan skriver oförargliga kommentarer? Eller har jag råkat hamna i något slags register?

I morgon ska jag till Naturhistoriska Riksmuseet med mina nior. De ska förhoppningsvis samla kunskap och inspiration om evolutionen genom att gå runt på utställningen 4,6 miljarder år. Sedan ska de redovisa på olika sätt. Några ska göra en film och några andra ska göra en sagobok om livets utveckling, och ytterligare några andra ska göra en analys av ett dataspel om människans utveckling.
Själv ska jag gå runt och få betalt för att titta på utställningar som jag tycker är jätteintressanta och gå runt i museibutiken och bläddra i böcker och titta på roliga saker och frestas att köpa vackra planscher.