Sliten

Nu i helgen satt jag och skrev 276 omdömen inför utvecklingssamtal. Jag har en nia i så många ämnen att jag skriver 150 omdömen bara i den klassen.
När allt är skrivet känner jag mig både tömd och sliten.
Då måste jag skaffa ny energi genom att gå långa promenader, lyssna på bra musik och vara nära mina nära och kära.

Vårdagjämning

Så skönt att det snart är sommar! Men så jobbigt att det snart är dags för beach 2012!!

20 mars


Snart vår igen

Det är snart vår igen, men det bästa beviset för att våren verkligen har kommit är när man får en liten tussilagobukett ur en varm barnhand. Nu var det länge sen jag fick en sån bukett!


Musiktips

Jag fick ett tips om den här låten idag. Jag hade inte hört den tidigare men den gick faktiskt in under huden på mig.

Spännande?

Gissa vad det här är?




Blodet använt!

Med tanke på att det är så vidrigt att trycka i sig de hemska järntabletterna i 20 dagar när man har lämnat blod känns det väldigt sympatiskt när Blodcentralen skickar ett sms och berättar när en patient har fått blodet man lämnade. Plötsligt känns det extra meningsfullt!



Dagens outfit

Jag såg att det var en tävling där man skulle visa dagens outfit.


Bilden visar dagens ändamålsenliga outfit. En labbrock från "Blåkläder" är ett måste. Mycket klädsam med snygga detaljer som tex rymliga fickor och diskreta tryckknappar. Till det passar ett par trivselanvända tofflor från Jobi Footright perfekt, tillsammans med ett par smickrande skyddsglasögon och ett par fräscha glasklara handskar som passar alla "som hand i handske".
Undrar om jag kommer att vinna den vackra väskan med mitt bidrag?

Dagar

Har ni också dagar då energin är fullständigt bortblåst, och varenda vardaglig syssla kräver en enorm kraftansamling? Dagar då resan till och från jobbet känns mycket längre än vanligt, dagar då tiden kryper fram och då alla ljud känns som buller och dån? I situationer då man i vanliga fall skämtar blir man bara tyst och kommer inte på något att säga. Dagar då man känner att man skulle ha behövt sova ett par timmar till innan man klev ur sängen.
.
Idag är en sån dag.

Plågar du ungarna???

Tänk er en klass med normaltrötta och normalfnissiga femton och sextonåringar. Tänk er att de har skrivit ett nationellt prov i kemi i tre timmar på förmiddagen. Tänk er sedan att när de ska arbeta efter ordinarie schema efter lunch slumpar det sig så att de ska ha en lektion med matte och en lektion med fördjupningsmatte.
Tänk er dessutom en ganska trött lärare som har slitit hårt den senaste tiden för att få alla ungar att göra sitt allra bästa (vilket inte riktigt alla ungar har gjort och det har gjort den trötta läraren ännu tröttare)
Vad gör man då för att få alla ungar att orka med eftermiddagen? Knepigt!
Till att börja med plockade vi fram en film som handlade om mönsterkonstruktion och de "förvrängda" gatumålningarna som är så häftiga, ur ett matematiskt perspektiv, samt en kort historisk sammanfattning av hur siffrorna har uppstått i olika kulturer och hur själva matematiken och positionssystemet har sitt ursprung i beräkningar med snäckor och stenar som lades i ränder på en sandbädd. Jag trodde att eleverna var för trötta för att uppskatta filmen, men de tyckte faktiskt att den var intressant.
Och så var det dags för sista lektionen, efter en lång och kämpig dag med solens frestande glittrande strålar utanför fönstret. Då plockade jag på skoj fram den gamla berättelsen om
riskornet på schackbrädan och tänkte att det kanske skulle kunna locka någon elev att räkna hur många riskorn det skulle blir totalt. Och tänk - alla kastade sig över uppgiften, och en kollega som kom in i rummet och såg hur alla elever satt knäpptysta, fullt koncentrerade på sina uträkningar frågade förvånat om jag plågade ungarna med prov igen.
En av eleverna hade bestämt sig för att göra alla uträkningar manuellt - han har som princip att nästan aldri använda miniräknare - men eftersom hans beräkningar inte blev klara var vi tvungna att spara hans papper under skrivbordsunderlägget så att han får fortsätta nästa gång.
Men visst plågade jag ungarna!!

Direktrapport från ett klassrum

Jag sitter just nu och vaktar mina fina elever i nian när de skriver nationellt prov i kemi. Eftersom de sitter och skriver i två timmar har de fått ladda upp med frukt, mackor, juice och godis, så det finns mycket gott här om jag skulle få lust att gå runt och knycka lite.
Alla mobiltelefoner är antingen inlåsta i skåpen eller inlämnade och märkta med elevernas namn. Det är otroligt tyst i rummet, så om någon passerade utanför skulle de tro att rummet var tomt. Det enda som hörs är några suckar och lite raspande av pennor, och ibland lite prasslande när pappershöljet på en chokladkaka öppnas. Jag hoppas att det går bra för alla ungarna!!!

Nationellt prov i morgon!

Nu fixar vi i salarna där våra stackars nervösa nior ska skriva i morgon. På vår skola ska eleverna skriva prov i kemi, så vi har kört lite korvstoppning den senaste tiden, så nu hoppas jag att de kan ALLT!!
Några elever frågade lite försiktigt vad som skulle hända om alla elever skriver superdåligt, om man i så fall skulle skylla på lärarens undervisning, och efter lite funderande kom vi fram till att i så fall är det nog lärarens fel. Så nu kommer väl halva klassen att skriva "Det här har Fia inte lärt oss!" på alla frågor de inte kan....

Syrran utsätts för en frestelse...

En liten uppmaning...
.


...som är svår att motstå....


Think outside the box


Finbesök

Idag har jag fått besök av en jättefin tjej med en jättefin, rund mage, som innehåller en skatt!! Vi satt i solen på balkongen, åt god mat och tittade på skridskoåkarna på sjön nedanför. Där satt vi och mådde bra!

En låt att verkligen lyssna på

Den här låten är så vacker att det går rysningar längs ryggen. Den går rakt in i hjärtat.

Rosor i tunnelbanan

Men vad sorgligt!! Vad kan ha hänt här egentligen? Det låg en ensam ros på det kalla stengolvet på en tunnelbanestation.

Vintervacker sjöstad


Känns så himla roligt

I morse när jag kom till jobbet ringde en pappa till en av mina elever. Han hade först ett annat ärende, men sedan sa han:
- Jag måste bara få säga att ni gör ett så fantastiskt jobb! XXXX kommer hem och är glad och harmonisk, och berättar om en massa roliga saker han har lärt sig. Han har blivit bättre på att koncentrera sig och har fått bättre struktur i största allmänhet! Tack!
Och jag blev så otroligt glad och fick massor av energi. Det känns så roligt när någon tar sig besväret att berätta att de är nöjda. Hoppas han ringer varje måndagsmorgon och sprider energi!!

Kan någon förklara syftet?

Det är ju så otroligt krångligt att kommentera på bloggar numera, med verifikationskoderna som måste fyllas i för att kommentaren ska publiceras. Det märks verkligen på det minskade antalet kommentarer överallt.
Många bloggar som tidigare hade långa rader av kommentarer på varje inlägg har numera en handfull. När jag precis hade startat min blogg för några år sedan hade jag en ganska liten läsarskara, men många kommentarer varje dag. När jag tittar på besöksstatistiken har jag mångdubbelt fler läsare idag, men väldigt få kommentarer. När jag själv ska kommentera hos någon annan blir det ofta krångel med verifikationerna, eller nästan omöjligt att tolka de förvridna bokstäverna som ska skrivas in, så det är ganska ofta som jag ger upp och struntar i att skriva något.
Är det någon som vet om det finns ett syfte med att det ska vara så svårt att se vilka tecken man ska skriva in? Varför måste de vara så svårtolkade? Ökar det säkerheten? Och vad var det som var orsaken till att verifikationerna behövdes? På vilket sätt var det osäkert?

Tidigare inlägg Nyare inlägg