Varning för golf!
Jag har en granne som just har trillat dit. Ni vet, först kommer de lite, ja nyförälskat upphetsade och berättar att de har fått följa med till golfbanan. Då vet man att de snart är fast. De berättar att det var underbart att prova på, det var skönt att vara i friska luften, och det var skönt att röra på sig i flera timmar. Ja,ni har hört argumenen själva, det här förnekelsestadiet när de påstar att de har kontroll på tillvaron och kan sluta när de själva vill.
Sen blir det allt oftare. De köper egen, begagnad utrustning och åker och spelar på egen hand. Fortfarande är de lika lyriska, lite nyfrälsta. I takt med att deras handikapp förbättras köper de allt dyrare utrustning och spelar allt oftare. Nu kan de inte längre sluta. De är fast.
Sen är det fullständigt kört.Det har blivit ett gift. Man kan se dem på golfbanan klockan sex på morgonen, i dimma och regn. Fortfarande försöker de påstå att det är härligt och ofarligt. Även om regnet öser ner är de besatta av tanken att gå till nästa hål, och till nästa, och till nästa....Varje avklarat hål är en kick. De är absolut fast i det här skedet. Kan INTE lägga av. Som ett sätt att markera sin tillhörighet i golfkretsen klär de sig i nästan likadana kläder. Dyra kläder. Medlemsavgifter och startavgifter kostar. Snart börjar det märkas på ekonomin. Rent socialt avskärmar de sig från omvärlden och umgås mest med andra golfare. Det går utför. Även på jobbet lyckas de hitta andra golfare att prata med, att umgås med. Snart är isoleringen från omvärlden ett faktum.
Och det finns de som likt hyenor i Afrika dras till golfen, men inte riktigt är med. De håller till i golfträskets utmarker. Jag talar om alla caddies. De släpar runt väskor och gör vad som helst bara för att vå vara nära, nästan få vara med. Ja, det är för sorgligt.
Sen blir det allt oftare. De köper egen, begagnad utrustning och åker och spelar på egen hand. Fortfarande är de lika lyriska, lite nyfrälsta. I takt med att deras handikapp förbättras köper de allt dyrare utrustning och spelar allt oftare. Nu kan de inte längre sluta. De är fast.
Sen är det fullständigt kört.Det har blivit ett gift. Man kan se dem på golfbanan klockan sex på morgonen, i dimma och regn. Fortfarande försöker de påstå att det är härligt och ofarligt. Även om regnet öser ner är de besatta av tanken att gå till nästa hål, och till nästa, och till nästa....Varje avklarat hål är en kick. De är absolut fast i det här skedet. Kan INTE lägga av. Som ett sätt att markera sin tillhörighet i golfkretsen klär de sig i nästan likadana kläder. Dyra kläder. Medlemsavgifter och startavgifter kostar. Snart börjar det märkas på ekonomin. Rent socialt avskärmar de sig från omvärlden och umgås mest med andra golfare. Det går utför. Även på jobbet lyckas de hitta andra golfare att prata med, att umgås med. Snart är isoleringen från omvärlden ett faktum.
Och det finns de som likt hyenor i Afrika dras till golfen, men inte riktigt är med. De håller till i golfträskets utmarker. Jag talar om alla caddies. De släpar runt väskor och gör vad som helst bara för att vå vara nära, nästan få vara med. Ja, det är för sorgligt.
Djur och kläder
Jag blir alltid så himla illa berörd när jag ser hundägare gå runt på promenad och BÄRA sin hund. Det finns väl i allsindar ingen hund i Sverige som får röra sig FÖR MYCKET! Tvärtom verkar de flesta hundar ligga ensamma hemma timme efter timme, och sen får de förhoppningsvis en längre promenad per dag förutom kisspromenaderna. Då kan de väl i alla fall få gå på sina egna ben den lilla stund de är ute?
Ännu värre är det om människan bär omkring på en påklädd hund. Då blir jag riktigt dyster.
Det är samma sak när man åker förbi hästhagar. När jag tänker mig det idealiska livet för en häst så ser jag framför mig en ystert krumbuktande, trotsigt gnäggande häst i en stor hage med nivåskillnader och träddungar som både inbjuder till rörelse och ger möjlighet till skugga. Men i stället ser man allt oftare hästar som står i pyttesmå, tråkiga, platta hagar, insvepta i överrockar som inte ens ger dem möjlighet att ruska på manen. Jag har förstått vad det beror på, för hästtjejer har förklarat att vissa hästar har soleksem och andra kan vara extremt känsliga för insektsbett. Men ändå, det känns så onaturligt. Ungefär som en älg med täckjacka!
Ännu värre är det om människan bär omkring på en påklädd hund. Då blir jag riktigt dyster.
Det är samma sak när man åker förbi hästhagar. När jag tänker mig det idealiska livet för en häst så ser jag framför mig en ystert krumbuktande, trotsigt gnäggande häst i en stor hage med nivåskillnader och träddungar som både inbjuder till rörelse och ger möjlighet till skugga. Men i stället ser man allt oftare hästar som står i pyttesmå, tråkiga, platta hagar, insvepta i överrockar som inte ens ger dem möjlighet att ruska på manen. Jag har förstått vad det beror på, för hästtjejer har förklarat att vissa hästar har soleksem och andra kan vara extremt känsliga för insektsbett. Men ändå, det känns så onaturligt. Ungefär som en älg med täckjacka!
Ett gammalt minne...
Idag var vi ute och åkte på småvägar och plötsligt mindes jag något som hände för många år sen. Jag hade en kompis vars bror hade en gård med grisuppfödning nere i Småland. Genom honom kunde vi beställa julgrisen,och vara garanterade att få äta en gris som varit glad (gulp!).
Jag frågade även vänner och bekanta om de var intresserade av detta griskött, och det var ganska många som passade på att köpa av den här bonden.
När det var dags för kötteleverans hade bonden packat sin bil full med olika lådor med fint styckat kött, som vi åkte runt och levererade. Som tack för hjälpen fick jag en jättestor låda med div bortskurna köttslamsor och inälvor mm att ge till våra hundar. Jag packade in mitt styckade kött+ plastbacken med hundmat i min bil och började åka hemåt på såphala vintervägar. Plötsligt blev jag livrädd att åka ner i diket med min skumma last. Tänk om jag skulle hamna i diket, och någon snäll bilist skulle komma fram för att hjälpa till, och där skulle jag ligga i ett hav av kött,inälvor och blod. De skulle ju kunna få hjärtstillestånd av chocken! Och jag skulle ju givetvis kunna förvärra det hela genom att säga:
- jorå, jag mår bara fint, men hur gick det med brorsan?
Jag frågade även vänner och bekanta om de var intresserade av detta griskött, och det var ganska många som passade på att köpa av den här bonden.
När det var dags för kötteleverans hade bonden packat sin bil full med olika lådor med fint styckat kött, som vi åkte runt och levererade. Som tack för hjälpen fick jag en jättestor låda med div bortskurna köttslamsor och inälvor mm att ge till våra hundar. Jag packade in mitt styckade kött+ plastbacken med hundmat i min bil och började åka hemåt på såphala vintervägar. Plötsligt blev jag livrädd att åka ner i diket med min skumma last. Tänk om jag skulle hamna i diket, och någon snäll bilist skulle komma fram för att hjälpa till, och där skulle jag ligga i ett hav av kött,inälvor och blod. De skulle ju kunna få hjärtstillestånd av chocken! Och jag skulle ju givetvis kunna förvärra det hela genom att säga:
- jorå, jag mår bara fint, men hur gick det med brorsan?
Det hänger på håret
Jag friserade maken inför semestern. Vi har en klippmaskin som man kan ställa in på olika längder, och maken tyckte som vanligt att 3 mm var lagom. (Han är inte helt olik Bruce W faktiskt)
När huvudet var fixat till belåtenhet var det en liten, liten hög med hår på golvet. Håret vi utgick från var nämligen inte så ruskigt långt, så här pratar vi hårklippning med millimetermått.
Därefter frågade jag om jag skulle fixa ryggen på honom, och det ville han gärna. Jag undrade (ondskefullt, jag erkänner det) om han ville testa epilatorn, men han avböjde erbjudandet, så det fick bli klippmaskinen utan distanser. När vi var klara låg det en stor, stor hög med hår på golvet.
Maken tittade dystert på de två högarna, och han hävdade envist att håret från huvudet hade råkat ramla ner på ryggen och vuxit fast.
Duschkultur
Det här med duschvanor kan verkligen variera. Det finns de som snabbt slänger sig in i badrummet, och återkommer så snabbt att man inte fattar hur de lyckades hinna få av och på sig kläderna före respektive efter duschen. Själva duschproceduren tar inte längre tid än en normal handtvätt. Imponerande!
Och så har vi min dotter! Hon går in i badrummet och så börjar vattnet rinna.Där står hon tills man börjar märka att väggarna börjar bågna betänksamt och taket börjar krackelera av svåra fuktskador. När man då bankar på dörren och påpekar att:
1. Det verkar ta onödigt lång tid
2. Man oroar sig för om byggnaden ska kunna återställas efter vattenskadorna
3. Det finns fler som vill besöka toaletten
4. Det känns moraliskt förkastligt med så hög vattenförbrukning
5. Man undrar om hennes hud någonsin kommer att bli slät igen efter den skrumpna russineffekt hon har uppnått
6. All tvätt som hängde på tork är åter drypande våt
7. Hon kommer att bli personligen ekonomiskt ansvarig för alla vattenskador
8. Hennes kompisar har väntat på henne i evigheter
Ibland har vi ytterligare argument. Men när vi har bankat tillräckligt hårt och länge brukar hon alltid svara: Jag ska bara skölja ur mitt balsam, sen är jag klar!
Vi har försökt ordna med en praktikplats i Sahara åt henne, jag lovar!
Dödligt roligt...
Monty Python i en fullständigt galen sketch
Bruce igen...
Gud gjorde bara ett litet antal huvuden perfekta, resten måste han täcka med hår
Kärlek och sex
Mannen sa till sin fru: "Gissa vad jag hörde på puben? Dom tror att mjölkbudet har legat med varenda kvinna vid den här gatan utom en"
Då sa hon: "Jag kan ge mig fasen på att det är den där malliga Phyllis i tjugotrean"
Sant...
De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om att göra.
"Skräcksalongen"
Idag gick jag förbi en frisersalong som ger mig rysningar. För fyra år sedan besökte min mamma den salongen och fixade till sig inför hösten, och nyaste lilla barnbarnets ettårsdag, med permanent och klippning. Bara ett par timmar senare rasade hon ihop hemma, drabbad av en stroke. Hon låg helt okontaktbar och medvetslös i ett dygn, och sedan vaknade hon till och kunde meddela sig genom handtryckningar. Hon kunde teckenspråk och tecknade det hon ville ha sagt, men dessvärre kunde inte vi andra tolka teckenspråk, så det var en ganska jobbig situation. Efter några dagar kunde hon med stor envishet skriva enkla meddelanden med stora, vingliga bokstäver.
Hon blev gradvis bättre, talförmågan återkom, först väldigt sluddrigt och med stor möda, men det gick hela tiden framåt. Efter en tid kunde hon vicka på höger fot, och efter några månader även på den vänstra.
Det krävdes massor av envishet och hjälp av både logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter för att nå de olika graderna av förbättring. Läkarna sa att hon aldrig skulle kunna fungera på vänster sida, så hon bestämde sig för att överbevisa dem.
Och efter drygt ett år började hon mot alla odds kunna ta några stapplande steg, med stöd av bockar eller mänskligt stöd. Då slöt hon förbund med sin sjukgymnast om att öka träningsdosen, för hon skulle bevisa att hon skulle kunna gå igen. Sjukgymnasten var helt klart berörd och bad min mamma delta på en stor konferens som behandlade eftervården efter en stroke. Hon ställde upp på det, och förmedlade tro, hopp och envishet till många andra.
Hon behöll sin humor och sin envishet hela tiden, och vi märkte att hemtjänstpersonalen tyckte väldigt mycket om henne, vilket kändes bra, eftersom en förlamad människa är väldigt utlämnad och beroende av andra.
På hösten för två år sedan hade hon nått så långt att hon kunde gå korta sträckor (men vänster hand förblev obrukbar), med bara lite "fingertoppsstöd". I det läget är en promenad på 40 meter en otroligt lång sträcka, en seger, ett maratonlopp!
Mamma fick ny energi och såg fram emot nya framsteg. Hon beställde tid hos sin frissa för att fräscha upp sig igen. Hon beställde tid för permanent , klippning och hårtoning.
Hos frissan förlorade hon medvetandet när hon satt i hårtorken, men frissan bara avslutade det hon skulle, och lät mammas sambo köra ut med henne i rullstolen. Hon ringde inte efter ambulans, hon kollade inte att allt var som det skulle, utan det hon var noga med var att ta betalt. Hon såg att hennes kund satt medvetslös i rullstolen, men hon vände sig till sambon och tog 600 kr, och något annat brydde hon sig inte om.
När mammas sambo kom hem till lägenheten (samma kvarter som tur var) insåg han att något var fel, så han larmade hemsjukvården, som snabbt kom och konstaterade att det var mycket allvarligt, och att hon snabbt måste få akutvård.
Hon vaknade aldrig upp ur medvetslösheten, som berodde på en ny stor hjärnblödning som hade slagit ut hjärnan nästan helt, utan hon låg i koma i 10 dagar och sedan avled hon, när alla funktioner i kroppen hade upphört.
Min syster tyckte att det var märkligt att frisören var mer intresserad av att ta betalt än av att ta hand om en medvetslös person, så hon hörde av sig dit och frågade om inte frisören hade märkt att vår mamma inte var kontaktbar längre. Svaret hon fick var detta: "Jo, men det händer då och då att gamla människor blir trötta och somnar när man fixar med deras hår, så jag tyckte inte att det var så konstigt".
Varje gång jag passerar den frisören blir jag lika arg. Självklart hade hon ingen skuld i att det blev en hjärnblödning, men hon kunde ha tagit ett annat ansvar för hanteringen av en akut sjuk kund.
Hon blev gradvis bättre, talförmågan återkom, först väldigt sluddrigt och med stor möda, men det gick hela tiden framåt. Efter en tid kunde hon vicka på höger fot, och efter några månader även på den vänstra.
Det krävdes massor av envishet och hjälp av både logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter för att nå de olika graderna av förbättring. Läkarna sa att hon aldrig skulle kunna fungera på vänster sida, så hon bestämde sig för att överbevisa dem.
Och efter drygt ett år började hon mot alla odds kunna ta några stapplande steg, med stöd av bockar eller mänskligt stöd. Då slöt hon förbund med sin sjukgymnast om att öka träningsdosen, för hon skulle bevisa att hon skulle kunna gå igen. Sjukgymnasten var helt klart berörd och bad min mamma delta på en stor konferens som behandlade eftervården efter en stroke. Hon ställde upp på det, och förmedlade tro, hopp och envishet till många andra.
Hon behöll sin humor och sin envishet hela tiden, och vi märkte att hemtjänstpersonalen tyckte väldigt mycket om henne, vilket kändes bra, eftersom en förlamad människa är väldigt utlämnad och beroende av andra.
På hösten för två år sedan hade hon nått så långt att hon kunde gå korta sträckor (men vänster hand förblev obrukbar), med bara lite "fingertoppsstöd". I det läget är en promenad på 40 meter en otroligt lång sträcka, en seger, ett maratonlopp!
Mamma fick ny energi och såg fram emot nya framsteg. Hon beställde tid hos sin frissa för att fräscha upp sig igen. Hon beställde tid för permanent , klippning och hårtoning.
Hos frissan förlorade hon medvetandet när hon satt i hårtorken, men frissan bara avslutade det hon skulle, och lät mammas sambo köra ut med henne i rullstolen. Hon ringde inte efter ambulans, hon kollade inte att allt var som det skulle, utan det hon var noga med var att ta betalt. Hon såg att hennes kund satt medvetslös i rullstolen, men hon vände sig till sambon och tog 600 kr, och något annat brydde hon sig inte om.
När mammas sambo kom hem till lägenheten (samma kvarter som tur var) insåg han att något var fel, så han larmade hemsjukvården, som snabbt kom och konstaterade att det var mycket allvarligt, och att hon snabbt måste få akutvård.
Hon vaknade aldrig upp ur medvetslösheten, som berodde på en ny stor hjärnblödning som hade slagit ut hjärnan nästan helt, utan hon låg i koma i 10 dagar och sedan avled hon, när alla funktioner i kroppen hade upphört.
Min syster tyckte att det var märkligt att frisören var mer intresserad av att ta betalt än av att ta hand om en medvetslös person, så hon hörde av sig dit och frågade om inte frisören hade märkt att vår mamma inte var kontaktbar längre. Svaret hon fick var detta: "Jo, men det händer då och då att gamla människor blir trötta och somnar när man fixar med deras hår, så jag tyckte inte att det var så konstigt".
Varje gång jag passerar den frisören blir jag lika arg. Självklart hade hon ingen skuld i att det blev en hjärnblödning, men hon kunde ha tagit ett annat ansvar för hanteringen av en akut sjuk kund.
Ett underligt folk
Det var en gång en ung afrikan, som under ett år besökt ett land på norra halvklotet.
- Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vid återkomsten till sin hemby.
Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var något slags gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen - som alla också dyrkade -stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud. När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur de nu hyllade, var små dyra skaldjur, som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng de om hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin Gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de på första dagens afton hade ätit - DÅ kom deras Gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman - med mask för ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.
Den här texten fick jag för många år sedan av Göran,som var idrottslärare på Lärarhögskolan
- Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vid återkomsten till sin hemby.
Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var något slags gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen - som alla också dyrkade -stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud. När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur de nu hyllade, var små dyra skaldjur, som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng de om hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin Gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de på första dagens afton hade ätit - DÅ kom deras Gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman - med mask för ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.
Den här texten fick jag för många år sedan av Göran,som var idrottslärare på Lärarhögskolan
Strid och kamp
Jag har just haft ett tufft slagsmål med en gigantisk bålgeting. De brukar ju vara stora, men den här var den största jag har träffat på -den var nästan 5 cm lång! Och den kom in genom balkongdörren som en mindre helikopter. Den flög omkring längs med taket ett bra tag innan jag lyckades fånga den. När jag släppte ut den tog det bara några minuter innan den kom tillbaka igen! Tror ni jag tog livet av den då? Nej, jag fångade den en gång till, och släppte ut den igen. Jag är alldeles för blödig.
Här är den lilla besten, fångad i ett dricksglas...
Här är den lilla besten, fångad i ett dricksglas...
Censur...
Midsommarfirande i skärgården
När man bor i en skärgårdskommun innebär det att befolkningen mer än fördubblas under sommaren. Kön på systemet är osannolik dagen före midsommar. Idag har det säkert slagit försäljningsrekord.
På själva midsommarafton är det knökfullt i fiskbutiken, och sen töms hamnen på båtar, eftersom alla åker ut och lägger till vid ett skär.
På eftermiddagen springer barnen omkring och leker, och ibland gör de sig illa och måste åka till akuten för omplåstring.
På kvällen har föräldrarna blivit i gasen, och känner sig som unga på nytt, så de spelar fotboll, cyklar och leker mm, så många skadar sig och hamnar på akuten för omplåstring.
På natten har ungdomarna festat till och det händer både det ena och det andra, så då är det deras tur att hamna på akuten för omplåstring.
På det viset finns det behov av akutvård hela dygnet...
På själva midsommarafton är det knökfullt i fiskbutiken, och sen töms hamnen på båtar, eftersom alla åker ut och lägger till vid ett skär.
På eftermiddagen springer barnen omkring och leker, och ibland gör de sig illa och måste åka till akuten för omplåstring.
På kvällen har föräldrarna blivit i gasen, och känner sig som unga på nytt, så de spelar fotboll, cyklar och leker mm, så många skadar sig och hamnar på akuten för omplåstring.
På natten har ungdomarna festat till och det händer både det ena och det andra, så då är det deras tur att hamna på akuten för omplåstring.
På det viset finns det behov av akutvård hela dygnet...
Superhjältar
Hur kommer det sig att Bruce Willis alltid är sotig, blodig och svettig i sina filmer? Och så springer han omkring i sönderslitna skjortor eller undertröjor och är konstant bakis. Varför hamnar han alltid i undertröja och varför går alltid just hans kläder sönder så de hänger i trasor?
Fasa!!
Det finns två tillfällen då man mer än annars känner sig totalt utlämnad. Det ena är när man är hos gynekologen och det andra är när man sitter hos tandläkaren. Idag var jag hos min tandläkare. Han skulle kolla en rotfyllning som spökade.
Jag blev otroligt stressad när han tittade, krafsade, tittade med spegel och krafsade lite till och sedan sa han bekymrat: "Det här ser inte bra ut". Sen tyckte jag att han såg lite ÄCKLAD ut och krafsade lite till.Men jag kan ha fel, för jag är lite överkänslig när det gäller tandläkare. Så började han borra i den felaktigt hanterade tanden, och så upprepade han att det verkligen inte såg bra ut. I det ögonblicket insåg jag att den som har mest makt i Sverige är inte polisen, advokater, statsministern, präster eller kungen - nej det är tandläkarna!
Och vad gör de? Fyller munnen (på patienterna alltså) med bomullsrullar, sugar, speglar, borrar, små vassa pinnar, små vassa band som de skruvar fast runt tänderna, och sen börjar de ställa frågor till en! Vad väntar de sig? Att man för varje fråga ska spotta ut allt de har placerat i munnen och svara, för att snabbt plocka tillbaka grejorna igen i väntan på nästa fråga?
Men jag gjorde inte så. Jag satt snällt kvar med alla grejor i munnen och försökte bröla inlevelsefullt vid varje fråga. Och eftersom jag är strängt uppfostrad försöker jag alltid vara artig och hövlig, så jag försökte givetvis memorera alla frågor han ställde för att kunna svara på dem så fort munnen var tömd på utrustning (men med tänderna förhoppningsvis kvar).
När han var klar med dagens tortyr på mig plockade han bort all utrustning igen (hoppas jag i alla fall) och så fort jag hade sköljt munnen och spottat började jag svara på samtliga frågor i tur och ordning, varpå tandläkaren tittade på mig som om jag var knäpp.
"Det var så svårt att prata med alla grejor i munnen" försökte jag förklara för den förvånade stackars mannen, och då insåg jag att han hade pratat mest som tidsfördriv.Han förväntade sig inte svar på allting. Därför tackade jag och gick, mot ett löfte att komma tillbaka på ny tortyr i mitten av juli.
Min tandläkare håller till på Kunsgatan i Stockholm, så med en berusande känsla av frihet klev jag ut vid ena Kungstornet och jag log snett (bedövat) mot alla jag mötte.
Sen skyndade jag mig till Roberts Coffee i Söderhallarna för att fika med syrran.
Fotboll
Igår var jag på Råsunda och tittade på fotboll, Hammarby- Djurgården. Det blev 2-0 till Hammarby. Vi satt på ena långsidan så vi såg de två kortsidorna. Ena supporterläktaren var knallgrön (Hammarby) och den andra var knallblå (Djurgården).
Det var starka känslor, mycket öl och mycket testosteron på läktarna. Varje miss, dribbling eller misslyckat/ lyckat målförsök ledde till jubel eller burop. Det kändes ibland som om en del av supportrarna var mer intresserade av att skrika och ropa ramsor samt klappa händerna taktfast än att faktiskt titta på själva spelet.
Efter matchen var det dags för slagsmål. Ja, inte för vår del förstås, för vi tog snabbt en taxi och försvann från platsen.
För övrigt håller vi på Hammarby.
Kemikalier
Eftersom vi ska få renoverat i vår "prepp" på jobbet med bland annat byte av matta var vi tvungna att hitta ny, säker förvaring till alla våra kemikalier under sommaren. Jag sorterade och transporterade så det stod härliga till, lite orolig att tidspressen skulle orsaka att jag skulle råka missa någon viktig säkerhetsaspekt när det gäller förvaring. Jag menar, man vill ju inte i hastigheten råka slå ihop två ämnen som blir en tickande bomb...Men OM det skulle råka bli så kommer jag definitivt att skylla på ungdomsligister!
Pirater
Idag var maken och jag på bio. Vi såg "Pirates of the Caribbean". Det var otroligt mycket action och specialeffekter men kanske lite klent med handling. Men Depp är alltid sevärd, så det var helt ok.
Sjöräddning
Har idag åkt båt till Ornö och tittat på Svenska Sjöräddningssällskapets Ornödag. Fantastiskt väder. Roligt att se vilka resurser som finns helt ideellt i vårt samhälle.
Glassclown
Dottern Y hade lovat att sälja glass på en crosstävling den här helgen. När hon kom dit visade det sig att hon skulle gå runt utklädd till clown. Hon är 16 år. Hon bor i en småstad. På crosstävlingen skulle det vara massor av balla killar. Många skulle känna igen henne. Hon var måttligt road kan jag säga...Men hon genomförde det, plikttrogen som hon är.
Får det vara en glass?
Får det vara en glass?
Fotogenique
Jag har en spegel hemma, med lite tonat glas, i ett rum med dålig belysning. Den spegeln tycker jag om. När man tittar i den har man inga skavanker, utan man ser slät och rosig ut. Stärkande för självförtroendet. Den tittar jag i innan jag går till jobbet på morgonen, och sen går jag ut i världen och möter verkligheten. Där finns speglar som är förskräckliga, i skarpt upplysta rum. Sorgligt. Knäckande för självförtroendet.
Och när jag tittar på foton av mig själv säger jag ofta: "Usch jag blev inte bra på den bilden". Tala om förnekelse! Fotografier är ju en avbild av verkligheten, det borde ju jag veta som har både en pappa och en bror som är fotografer. Alltså visar bilden precis hur jag ser ut. Alla andra ser ju ut som vanligt, så varför skulle just jag vara förvrängd?
Och när jag tittar på foton av mig själv säger jag ofta: "Usch jag blev inte bra på den bilden". Tala om förnekelse! Fotografier är ju en avbild av verkligheten, det borde ju jag veta som har både en pappa och en bror som är fotografer. Alltså visar bilden precis hur jag ser ut. Alla andra ser ju ut som vanligt, så varför skulle just jag vara förvrängd?
Snart ledigt
Wow, snart är vi där...slappar på klipporna och tänker på ingenting
Ordning och reda, eller....
Idag har vi städat intensivt i vårt arbetsrum. Alla skrivbord är så otroligt prydliga. Och det beror inte på att vi har ett utvecklat ordningssinne, nej, det beror på att vi längtar desperat efter ledighet!
Hänsyn och omtanke....
Är det så här det är?
NATURLÄRA
Det här hittade jag i en pärm när jag städade idag:
Då verksamheten utomhus varit ytterst begränsad följer här en kort redogörelse för naturen.
Naturen är det som betecknas med grön färg på alla kartor. Den är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom ett fönster eller studerar färgfotografier. På vintern kan naturen vara vit. Detta bör dock ej föranleda ändring av nämnda kartor.
Naturen består av mark, vatten, luft och PLM-produkter. Den kan användas som underlag för parkeringshus, atomkraftverk och municipalsamhällen. Där naturen inte används till något nyttigt kallas den grönområde. Ur naturen får vi vissa råvaror, såsom mat, massaved och makadam. I de hål som därvid uppstår lägger vi tex gamla järnsängar, potatisskal och bildäck. Detta kallas kretsloppet i naturen. I naturen förekommer lappar, campingturister och djur.
Djur är en sorts komplicerade kvicksilverföreningar, som i vissa fall har rörelseförmåga. En del djur kan flyga. Är de små behöver man inte bry sig om vad de heter, det är bara till att spreja. Är de större kallas de fåglar, och mot dem har ännu inget effektivt sprejmedel framställts, utan bara långsamt verkande medel. Fåglar förekommer främst i motorer på jetplan, i tjockoljebälten samt i små drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn.
I naturen finns också små gröna djur som inte rör på sig. De kallas växter. Till växterna hör bland annat julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får vi grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas det skog. I skogen går man vilse. I skogen finns även varg, bisamråtta och björn. Björnen är ett lömskt djur som alltid överfaller försvarslösa jägare. Många bisamråttor delar på en dampäls. Vargen finns inte.
Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. Jfr kretsloppet i naturen.I marken sticker växten ner ena änden och suger upp vatten som annars skulle kunna komma till nytta. Det vatten som annars kunde komma till nytta kallas grundvatten. Grundvatten är en DDT-lösning. På marken finns vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför de senare kallas så är en gåta, då de inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, sk grustag. Kring motorvägen flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.
Vatten är ofta en löddrande, gråbrun vätska som förekommer i naturen i flera former. Vatten i form av regn består av salt och svavelsyra, vilket beror på att vattnet påverkats av luftens naturliga sammansättning. Dessa ämnen underlättar genom sitt idoga arbete framtida rivning av kyrkor och andra sten- och järnkonstruktioner. De håller även pH-värdet i sjöar på en tillräckligt låg nivå för att fiskarna inte ska bli aggressiva. Fiskar är ett slags ofta döda djur som lever i vattnet.
Vattendrag som oturligt nog rinner fram just där betydelsefulla avloppsledningar går, blir ofta berikade med flera sällsynta kemikalier. En av de populäraste kemikalierna heter fosfat. Det är en ofarlig kemikalie som möjliggör skumbad i det fria. Dessutom sätter den fart på den slöa naturen. Sjöar som annars skulle ha behövt tusen år för att växa igen klarar detta på tre år med hjälp av fosfat. Detta är en form av strukturrationalisering.
Då verksamheten utomhus varit ytterst begränsad följer här en kort redogörelse för naturen.
Naturen är det som betecknas med grön färg på alla kartor. Den är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom ett fönster eller studerar färgfotografier. På vintern kan naturen vara vit. Detta bör dock ej föranleda ändring av nämnda kartor.
Naturen består av mark, vatten, luft och PLM-produkter. Den kan användas som underlag för parkeringshus, atomkraftverk och municipalsamhällen. Där naturen inte används till något nyttigt kallas den grönområde. Ur naturen får vi vissa råvaror, såsom mat, massaved och makadam. I de hål som därvid uppstår lägger vi tex gamla järnsängar, potatisskal och bildäck. Detta kallas kretsloppet i naturen. I naturen förekommer lappar, campingturister och djur.
Djur är en sorts komplicerade kvicksilverföreningar, som i vissa fall har rörelseförmåga. En del djur kan flyga. Är de små behöver man inte bry sig om vad de heter, det är bara till att spreja. Är de större kallas de fåglar, och mot dem har ännu inget effektivt sprejmedel framställts, utan bara långsamt verkande medel. Fåglar förekommer främst i motorer på jetplan, i tjockoljebälten samt i små drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn.
I naturen finns också små gröna djur som inte rör på sig. De kallas växter. Till växterna hör bland annat julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får vi grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas det skog. I skogen går man vilse. I skogen finns även varg, bisamråtta och björn. Björnen är ett lömskt djur som alltid överfaller försvarslösa jägare. Många bisamråttor delar på en dampäls. Vargen finns inte.
Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. Jfr kretsloppet i naturen.I marken sticker växten ner ena änden och suger upp vatten som annars skulle kunna komma till nytta. Det vatten som annars kunde komma till nytta kallas grundvatten. Grundvatten är en DDT-lösning. På marken finns vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför de senare kallas så är en gåta, då de inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, sk grustag. Kring motorvägen flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.
Vatten är ofta en löddrande, gråbrun vätska som förekommer i naturen i flera former. Vatten i form av regn består av salt och svavelsyra, vilket beror på att vattnet påverkats av luftens naturliga sammansättning. Dessa ämnen underlättar genom sitt idoga arbete framtida rivning av kyrkor och andra sten- och järnkonstruktioner. De håller även pH-värdet i sjöar på en tillräckligt låg nivå för att fiskarna inte ska bli aggressiva. Fiskar är ett slags ofta döda djur som lever i vattnet.
Vattendrag som oturligt nog rinner fram just där betydelsefulla avloppsledningar går, blir ofta berikade med flera sällsynta kemikalier. En av de populäraste kemikalierna heter fosfat. Det är en ofarlig kemikalie som möjliggör skumbad i det fria. Dessutom sätter den fart på den slöa naturen. Sjöar som annars skulle ha behövt tusen år för att växa igen klarar detta på tre år med hjälp av fosfat. Detta är en form av strukturrationalisering.
Vilket fantastiskt konstverk
I april var jag i Paris och tittade på Mona Lisa, och nu i helgen fick jag tillfälle att beskåda detta fantastiska konstverk
.
Visst blir man glad!
Såå underbart!
Tänk vad lite det behövs ibland för att man ska bli på strålande humör. Jag satt alldeles nyss och körde bil genom vår lilla stad, och så passerade jag en fotbollsplan där det stod några barn. Plötsligt fick en av pojkarna ett ryck och tittade strålande mot bilen och hävde mängder av slängkyssar mot mig. Jag bubblade av skratt.
Det spelade väl ingen roll att han inte kände mig. Det spelade väl ingen roll att han bara var kanske 10 år. Det spelade väl ingen roll att jag är betydligt äldre än 10 år. Det spelade väl ingen roll om han bara fick ett ryck för att imponera på kompisarna.
Det var bara så himla underbart att se honom så...passionerad och full av livsglädje!
He made my day
Det spelade väl ingen roll att han inte kände mig. Det spelade väl ingen roll att han bara var kanske 10 år. Det spelade väl ingen roll att jag är betydligt äldre än 10 år. Det spelade väl ingen roll om han bara fick ett ryck för att imponera på kompisarna.
Det var bara så himla underbart att se honom så...passionerad och full av livsglädje!
He made my day