neverkeso

Fotogenique

Jag har en spegel hemma, med lite tonat glas, i ett rum med dålig belysning. Den spegeln tycker jag om. När man tittar i den har man inga skavanker, utan man ser slät och rosig ut. Stärkande för självförtroendet. Den tittar jag i innan jag går till jobbet på morgonen, och sen går jag ut i världen och möter verkligheten. Där finns speglar som är förskräckliga, i skarpt upplysta rum. Sorgligt. Knäckande för självförtroendet.

Och när jag tittar på foton av mig själv säger jag ofta: "Usch jag blev inte bra på den bilden". Tala om förnekelse! Fotografier är ju en avbild av verkligheten, det borde ju jag veta som har både en pappa och en bror som är fotografer. Alltså visar bilden precis hur jag ser ut. Alla andra ser ju ut som vanligt, så varför skulle just jag vara förvrängd?

Hmm ja just så ..på pricken
..filosofi både här och där.

Så gör jag oxå gnäller att man inte blir bra på kort och tanken har oxå slagit mig att man kanske faktiskt ser ut som på kortet.
(hemsk tanke)
När jag passar Simson (vofsingen på fotot) och går och handlar
sätter jag honom alltid utanför affären och när jag kommer ut ur affären så sitter han stolt som en tupp på bänken. Det är hans favvo plats. /pimpim

Foton ljuger. De manglar ut en så att man blir alldeles platt. Inte nog med det, man blir spegelvänd mot den bild man är van vid att se när man speglar sig. Benan hamnar på fel sida.

frktjatlund: det var befriande att läsa din förklaring. Nu slipper man grubbla när man blir dålig på bild...

Enligt mig lägger ALLT på fem kilo. Minst.
Jag lovar.

Du har blivit "tagen" läs mer på min blogg :)