neverkeso

 Nu har vi kommit till den 25:e dagen. "A song you like by an artist no longer living"

Nu är det inte så många dagar kvar på utmaningen. Dagen uppgift är att hitta "A song by a band you wish were still together".

 

 

 

 /div>

Nu är det dags att visa "A song you think everybody should listen to".

 Då får det bli "Imagine" med John Lennon. Om alla tog till sig den texten skulle världen vara en bättre plats.

 

Gillar ni ekoxar? Det är väl fina djur?

Ibland behövs det bara en liten detalj för att väcka ett gammalt minne. Jag tog en fika på Paradiset idag när jag var ute och handlade. På bordet stod ett par ströburkar. Precis den modellen på kryddburkar som jag alltid har varit så förtjust i. 

När mina barn var små hade vi ett familjeföretag - en målerifirma. Först gick det väldigt bra, även om det innebar mycket jobb. Det var roligt att få ha ett eget företag och kämpa för att få ett bra rykte och bra ruljans på firman. Men så plötsligt var det kris i hela Sverige och massor av företag gick i konkurs. Det var som ett dominospel. Det ena företaget puttade omkull nästa, och nästa, och nästa.

Vi var på väg mot konkurs, och hade så otroligt ont om pengar. Man fick vända på vartenda korvöre, och försöka trolla så att barnen skulle få kläder på kroppen och mat i magen. Vårt ekonomiska system i Sverige innebär stor trygghet för de flesta, med fungerande skyddsnät för nästan alla. Men om man var en liten firma, ett litet familjeföretag slogs allt verkligen omkull.  Man har inga hemliga källor att ösa ur, och så länge man är företagare kan man inte räkna med ekonomiskt stöd från till exempel kommunen, för då finns det regler som gör att de inte får "sponsra" ett företag. Och det finns ingen koncern med förlustfirmor som vävs in i en stor verksamhet för att trygga alla även vid svåra tider. Man är helt ensam. Man får snabbt minskade inkomster. Och man måste ändå fortsätta, hitta sätt att få material för att utföra arbete, och så får man hoppas att kunderna betalar fakturorna snabbt så att man kan betala för varorna. En vidrig situation som innebär mycket oro, och mycket trolleri för att barnen inte ska behöva lida.

En dag var jag inne  i Stockholms city med en av mina döttrar. Vi strosade runt, och när vi kom in i en fin köksbutik tyckte dottern att vi skulle köpa något riktigt fint för att piffa upp hemma. Vi gick runt och tittade på alla fina saker i affären, och jag visste ju att vi inte kunde köpa något dyrt och fint.

Men så fick vi syn på kryddburkarna, och min dotter visste att jag älskade den modellen, så hon gföreslog att vi skulle köpa två burkar och ta hem. Sagt och gjort.

Vi köpte två burkar, och när vi kom hem fyllde dottern den ena med peppar och den andra med salt, och sen fick de en hedersplats på en liten söt bricka mitt på matbordet.

 

Det löste sig så småningom med firman - med blod, svett och tårar - och kryddburkarna är fortfarande väldigt omtyckta. 

 

 

Nästan varje kväll dyker det upp en liten, irriterande fluga precis när jag har krupit ner i sängen med en god bok. Den kretsar på ett retfullt sätt runt sänglampan, vidare mot mitt ansikte och sedan vidare ut i mörkret en stund, för att om och om igen göra samma flygtur.

Nu i natt var den extra envis och efterhängsen. Jag höll på att bli tokig och viftade vilt så fort jag märkte att den var i närheten. Jag försökte med list vänta in den för att slå ihjäl den, men den lyckades hela tiden smita iväg.

Tidigt i morse kom den tillbaka med sitt retfulla sätt. Jag gjorde några misslyckade vevande rörelser för att klippa till den, men jag missade gång på gång.

Plötsligt fick jag in en perfekt smäll, så med ett väldigt kraftigt slag klippte jag till den, och därefter skulle den aldig mer kunna flyga igen. 

Jag insåg snabbt att jag hade tagit i onödigt hårt. De första misslyckade slagen berodde ju knappast på att jag hade slagit FÖR LÖST. Nu tog jag i ungefär som om jag skulle dräpa en bånglande kalv. Mot en fluga med skör kropp och en kroppslängd på några millimeter. Det handlade verkligen om ett oproportinerligt övervåld, det måste jag erkänna. Men ändå låg jag där och triumferade, kände att jag hade vunnit kampen. Fullvuxen människa med ett krossande slag mot en liten spröd kropp utan ryggrad. Och jag kände mig mallig som hade fixat det!

Vad är jag för människa egentligen?

 

Nu har det blivit dags för den 22:a utmaningen. Och den lyder: "A song that moves you forward"

Jag tycker att det känns väldigt märkligt att det har dykt upp en symbol för en dag där syftet är att alla ska köpa och konsumera så mycket som möjligt. Många butiker utökar till "Black weekend" och några har "Black-tema" en hel vecka. Allt för att locka till ökad konsumtion.

Det är som om vi inte kopplar ihop våra livsval och vår höga konsumtion med vad som händer med jorden. Alla råvaror som produceras, bearbetning i olika steg, tillverkning av olika produkter, transporter av både material, färdiga varor och människor - allt innebär en belastning på jorden. 

Det är inte hållbart med den extrema konsumtionen, alla flygresor, bilavgaser, och mängder av plast och andra restprodukter som hamnar i vattendrag och hav.

Vi måste alla tänka igenom vad vi kan göra för att minska belastningen på jorden. Man behöver verkligen inte bli en eremit som avstår från allt, eller återgå till stenåldersnivån eller avstå från teknik eller transporter.

Men om väldigt många gör små förändringar i sina vanor så får det oerhört stora effekter på jorden. 

Vi kan bli medvetna konsumenter som i första hand väljer närproducerade livsmedel när det är möjligt. Man kan välja frukt och grönsaker efter årstid. Man kan titta på ursprungsland på alla livsmedel man köper, och så kan man välja närproducerat om det finns en möjlighet, eller så kan man åtminstone välja bort livsmedel som har rest runt jorden. Som konsumenter har vi väldigt stora möjligheter att påverka. Det är konsumenternas val som har lett till ett stort utbud ekologiska produkter både när det gäller livsmedel, kläder och hushållskemikalier.

 

 

 

 

 

Och i morse när jag kom ut till bilen var det dags igen. Då hade någon slagit sönder hela kåpan vid backspegeln och spräckt spegeln. När jag polisanmälde skadegörelsen berättade polisen att det var en hel rad med bilar som var skadade på samma sätt. Någon eller några har alltså plötsligt fått för sig att gå längs den här gatan och krasha backspegeln på varenda bil de passerade. Hur i hela friden kan det kännas kul att göra något sådant?

Det är inte klokt vad dagarna rullar på. Nu har det blvit dags för utmaning nummer 21. "A song you like with a person´s name in the title".

Den tjugonde utmaningen är "A song that has many meaning to you".

När jag först hörde ABBA sjunga "When all is said and done" tyckte jag att det var en ganska vemodig sång som handlade om att separera, den sista sorgliga skålen innan man går skilda vägar.

Sedan hörde jag Nils Landgrens och Victoria Tolstoys version av den, och den var så otroligt vacker - går tyvärr inte att hitta på youtube. 

Och sen kom filmen Mamma Mia, och där fick sången en helt annan betydelse. Där var det i stort sett början på något nytt. 

Men bästa versionen är ändå Nils Landgrens och Victoria Tolstoys.

 /div>

Det gick inte att göra några inlägg på blogg.se i söndags, så nu kommer nittonde utmaningen med viss fördröjning. Idag handlar det om "A song that makes you think about life"

 

Jag såg intervjuer med Alex Schulman där han berättade om sin nya bok, Bränn alla mina brev, och jag blev så intresserad av att läsa den.

Jag började läsa de första kapitlen i går, och i morse fortsatte jag min läsning. Jag sträckläste - kunde inte sluta utan läste ut hela boken.

Den är välgjord och mycket gripande. Underlaget till boken är Olof Lagerkrantz dagboksanteckningar, brev, diverse anteckningar på olika ställen, beskrivningar i flera olika skönlitterära böcker och diverse annat material. Det är så vackert, obehagligt, sorgligt och gripande. Karin Stolpe var rädd för sin man Sven Stolpe i hela sitt liv. Han var elak mot henne, egoistisk och självupptagen, och han hotade henne så att hon inte vågade lämna honom.

Karin Stolpe och Olof Lagerkrantz hade en intensiv och stark kärlekshistoria. Beroende på hur man ser det varade den i tio dagar, eller hela livet. De kunde aldrig leva med varandra på grund av att Sven Stolpe styrde Karins liv med hot och hat.

Historien är så stark och sorglig. Det kändes som om det vid flera tillfällen i livet fanns tillfllen då hon kunde ha fått ett lyckligare liv, men det blev inte så. Och så gick vreden och elakheterna i arv i familjen.

Ha näsdukar till hands när ni läser den, för det är svårt att hålla tårarna tillbaka.

 

Nu har jag missat att fullfölja utmaningen i några dagar, men nu är det dags för utmaning nummer 18:

"A song from the year you were born". Jag ändrar uppdraget och väljer en låt från i år i stället.

Den sjuttonde utmaningen är "A song you´d sing a duet with someone on karaoke".  Det är ganska svårt för mig att plocka fram, för jag skulle aldrig i livet sjunga karaoke. Jag sjunger bara i badrummet eller i bilen eller på en plats där jag är garanterat ensam. Eller ihop med syrran där vi toksjunger ihop högt och ohämmat när ingen annan hör.

Men jag kan ju nämna en låt jag önskar att jag kunde delta som ena halvan i en duett.

 "Fairy Tale of New York" är ju faktiskt en fantastisk låt.

 Eller kanske den fantastiska "Stirb Nicht vor Mir" 

 

Ja, hur som helst lyckades min klassföreståndare döda min sånglust snabbt och effektivt genom en elak och nedlåtande kommentar när jag gick i mellanstadiet.

Det var nästan magiskt att sakta gå på kullerstensgatorna, och känna det som om man hade rest i en tidsmaskin. Undrar vad som har utspelat sig på de här gatorna och i de här små husen de senaste århundradena.

 

 

Mitt på söder i Stockholm kan man hitta fina djur! Och det gäller att vara riktigt streetsmart och klara av att få med sig så många godsaker som möjligt.

 

dagens utmaning är "A song you like that´s a cover by another artist."

Nu är det dags för den fjortonde utmaningen och då är det "A song you´d love to be played at your wedding".

 

Den vackraste av de vackra. Jag älskar att lyssna på  Edith Piaf men jag tycker att Celine Dion gör den minst lika bra. 

 

 Och ni som kan franska kanske vill se texten:

...omgiven av skumma masker.

 

Den trettonde utmaningen handlar om "A song you like from the 70s"

Dagens uppdrag är att presentera "A song from your preteen years". 

Nu har jag kommit till dag 11 i utmaningen, och nu är uppdraget "A song you never get tired of".

Den tionde utmanngen handlar om "A song that makes you sad". Jag funderade på vilka låtar det skulle kunna vara. Det finns ju låtar som påminner om perioder eller situationer i livet som man inte minns med glädje. Men samtidigt är det tur att tiden läker sår, för en sång som under en tid kändes nästan plågsam att lyssna på, kan plötsligt ha tappat sin vassa påverkan, och blir bara en låt - vilken som helst. 

Dag nio på utmaningen och dagens utmaning är: "A song that makes you happy"

Dag åtta på utmaningen och uppdraget är att hitta: "A song about drugs or alcohol"

Sjunde dagens utmaning är att hitta "A song to drive to". Det blir lite svårt att välja ut en speciell, med tanke på att det alltid känns så bra att ha musik på hög volym när man kör bil.

 

En låt som är en skön låt att lyssna till på en långresa på sommaren är i alla fall "Albatros" av Fleetwood Mac 

  

Det finns en loppis som ligger gömd inne i de värmländska skogararna. Vi hittade det av en slump för ett par år sedan, och vi har tagit oss dit lite då och då för att göra fynd av olika slag. Det är värt några mils resa på slingrande skogsvägar, för man kan fynda både verktyg, hushållsprylar, inredningsprylar, fina lampor (ofta dyker det upp roliga 40- 50- 0ch 60- talsprylar som man får betala en halv månadslön för i Stockholm, men som man kan fynda för en 50-lapp här bland älvor och troll) och en massa oväntade saker som man bara blir djupt förälskad i.

Loppisen har öppet under påsk, sommar och till allhelgonahelgen. Det är en pensionärsförening som driver stället, där folk får lämna in sina saker, och vid kassan skriver en vänlig dam upp varje enskild sak man köper, med sirlig och prydlig handstil i en kassabok, så att allt är ordentligt bokfört och säljaren kan få sina pengar. En av de fantastiskt vänliga damerna var så omtänksam så hon hörde av sig för ett par veckor sedan och berättade att det skulle vara öppet den här helgen (och sen måste man vänta ända tills i påsk).

Loppisen ligger alltså i ett gammalt folkets hus inne i skogen. Det är en liten träskylt som förvarnar om att det finns en loppis om man svänger av.

Loppisen skulle hålla öppet fredag till söndag den här helgen, och det skulle vara öppet 10-18 varje dag. Vi hade lite annat inplanerat till eftermiddagen, så vi tyckte att det var bäst att vara på plats klockan 10. Det ökade ju dessuom chansen att göra fynd.

När vi svängde in på den lilla skogsvägen och vidare in på gårdsplanen var det fullt av bilar. Verkligen fullt. Klockan var cirka kvart i tio, och det var en jättelång kö med besökare som väntade på att få komma in på loppisen. Innan de slog upp portarna på slaget klockan tio hann det fyllas på med ännu fler förväntansfulla besökare.

 

Femte utmaningen handlar om "A song that needs to be played loud". Det finns ju en del såna låtar som man bara MÅSTE spela på högsta volym. Jag plockar fram tre högljudslåtar.

 

 Den första är "Funeral for a friend" med Elton John. Den är så mäktig att det knottrara sig i skinnet.

 

Den andra är "Brusa högre lilla å" med Janne Schaffer. Hög hudrysningsfaktor på den.

 

 

Och den tredje är "No one but you" med Queen. Den ska man spela högt i bilen på repeat och sjunga sig hes.

 /div>

 Dagen var ovanligt varm för att vara en grå dag i november, men skymningen föll tidigt som den bör när hösten obönhörligt har tagit över kommandot över världen. När solljuset drog sig tillbaka och hela nejden blev skymningsblå började älvorna sakta dansa i diset. Trollen stod kvar i skogsbrynet och tittade avundsjukt på de svepande älvslöjorna. De önskade att de kunde sväva lika lätt, men deras steg var så tunga och klumpiga. När det blev ännu lite mörkare vågade även trollen komma fram på ängen och snurra runt av hjärtans lust.

Det är så fiffigt när man kan kombinera eldning av en gigantisk rishög i trädgården med att röka gravad lax till kvällens middag, där röken står på en gammal konservburk (med lufthål längs med sidorna) som är fylld med glöd från brasan. Funkade perfekt! Vad ska man nu använda det onödiga inomhusköket till? 

Och han eller hon är alldeles neongrön!

....och skogen delade med sig av sina rikedomar.

 

 

Nu är det dags för fjärde delen av 30 day challenge. I dag ska man lägga upp "A song that reminds you of someone you´d rather forget".

Jag är inte speciellt hatisk av naturen, och jag har gärna kvar i minnet en blandning av människor jag har träffat, även om de kanske inte var odelat positiva människor. Men när jag tänker efter så var det en arbetskamrat som jag gärna plockar bort ur minnesbanken. Den personen spred enbart dåliga vibbar omkring sig och bidrog inte till något positivt i något sammanhang. Så bort med den människan - det får symboliseras med "Schools out"

 

 /div>