neverkeso

Den sextonde utmaningen är "A song that´s a classic favorite".

Det är verkligen svårt att välja. Jag älskar klassisk musik, och tycker att det är väldigt stor skillnad på olika kompositörer.

Vivaldi med sin energi och lekfullhet, Beethoven med sina mjuka, smekande toner, Grieg som gör att man får lust att springa runt i vild dans. Och så de tunga, allvarsamma, som man inte alltid orkar lyssna på, för de har vassa ljud och skärande disharmoni.

När jag var liten smög jag ofta iväg till ett rum i huset, som vi kallade "surrummet" (för det låg avsides, bredvid garaget, och där skojade min pappa om att han skulle sätta sig när han behövde sura) där det stod en stor skivsamling och en skivspelare. Då satte jag mig alldeles ensam och lyssnade på klassisk musik, och jag tyckte att det var rent magiskt. De olika styckena var så olika varandra, de olika instrumenten hade så varierande klanger och uttryck, och jag satt alldeles tyst och sög in musiken i min hjärna.

Ibland blev jag ertappad och då fick jag alltid höra att jag skulle vara försiktig så att jag inte repade skivorna. Men det är klart att jag inte orsakade minsta lilla repa. Jag var försiktig som om skivorna var sköra kristallplattor från ett luddigt moln på himlen, så att en ovarsam rörelse skulle få dem att falla sönder i tusentals små klirrande skärvor.

Jag var noga med att aldrig låta ett endaste finger nudda själva skivan. Jag pillade in ett finger i det lilla hålet i mitten och lät skivan försiktigt glida ner i det tunna, sidenliknande innerfodralet och därefter ner i det hårda konvolutet där man kunde läsa mer om vad skivan innehöll.

Bland all vacker musik har jag plockat fram Bachs cellosvit, för jag blir totalt förförd av cello. Det är framför allt inledningen som är så vacker.