neverkeso

 

Nästan varje kväll dyker det upp en liten, irriterande fluga precis när jag har krupit ner i sängen med en god bok. Den kretsar på ett retfullt sätt runt sänglampan, vidare mot mitt ansikte och sedan vidare ut i mörkret en stund, för att om och om igen göra samma flygtur.

Nu i natt var den extra envis och efterhängsen. Jag höll på att bli tokig och viftade vilt så fort jag märkte att den var i närheten. Jag försökte med list vänta in den för att slå ihjäl den, men den lyckades hela tiden smita iväg.

Tidigt i morse kom den tillbaka med sitt retfulla sätt. Jag gjorde några misslyckade vevande rörelser för att klippa till den, men jag missade gång på gång.

Plötsligt fick jag in en perfekt smäll, så med ett väldigt kraftigt slag klippte jag till den, och därefter skulle den aldig mer kunna flyga igen. 

Jag insåg snabbt att jag hade tagit i onödigt hårt. De första misslyckade slagen berodde ju knappast på att jag hade slagit FÖR LÖST. Nu tog jag i ungefär som om jag skulle dräpa en bånglande kalv. Mot en fluga med skör kropp och en kroppslängd på några millimeter. Det handlade verkligen om ett oproportinerligt övervåld, det måste jag erkänna. Men ändå låg jag där och triumferade, kände att jag hade vunnit kampen. Fullvuxen människa med ett krossande slag mot en liten spröd kropp utan ryggrad. Och jag kände mig mallig som hade fixat det!

Vad är jag för människa egentligen?