Jobbintervju
De sökte no-lärare på en skola som ligger så till att det skulle minska min dagliga restid oerhört mycket. Det är en skola som jag gärna skulle jobba på av många olika skäl. Jag blev ombedd att komma på personligt besök så vi bestämde tid och jag försökte hitta kläder som skulle vara prydliga men inte framstå som alltför uppklädda. Det fick inte heller sticka ut för mycket eller vara tråkigt och alldagligt, det måste ju vara lite kul utan att verka tillgjort.
Efter lite tvekande i garderoben kammade jag slutligen igenom håret och satte på mig en alldeles vanlig klänning och gav mig iväg.
På skolan möttes jag av en mycket förvirrad person som först for omkring och i gäll, stressad ton upprepade: "Var har jag lagt mina mappar? Var är mina mappar?". När hon hade rafsat i en jättehög på sitt bord fick hon tag i ett par plastmappar och så satte vi oss i ett litet konferensrum. Vi slog oss ner på varsin stol och så bredde hon ut mapparna framför sig och sa:
"Jaha, berätta lite om dig själv!"
Det kändes väldigt konstigt för jag visste absolut inte vad hon ville veta om mig. Jag visste inte om hon ville ha information om min utbildning, mitt sätt att jobba, min syn på pedagogik eller lite mer personligt och privat, så jag försökte på ett kortfattat sätt få med lite av varje. Därefter kom vi in på hur vi har arbetat med elever med olika typer av problem - och då började hon anteckna med stor iver! Så ställde hon nya frågor om nya scenarier och hur man skulle tackla det. Hela tiden antecknade hon, och det kändes inte längre som om vi pratade om ett kommande jobb, utan det kändes som om hon samlade tips för att lösa olika problem på sin skola.
Lite då och då sa hon: "Det här är jätteintressant" samtidgt som hon skrev ned en massa saker på sitt block. Därefter plockade hon upp några papper ur sina mappar, och då visade det sig vara helt andra tjänster än de som gällde från början. Det var visserligen ma/no-tjänster, men inte de som vi skulle tala om.
Vi tittade på tjänsterna och hon var beredd att göra förändringar och förflyttningar för att tjänsterna skulle bli attraktiva.
Efter ett tag kände vi oss ganska klara med vårt intervjuande, och då berättade hon att hon precis skulle gå på semester, så de skulle titta på tjänsterna den 6 augusti igen.
Märkligt hur man kan ha så dålig framförhållning så att man inte har löst personalfrågan innan man går på semester när det handlar om att man ska ersätta en person som går i pension!
Laleh!
Jag bara ryser när jag hör den här!
Bilder att titta på i november...
Några bilder från midsommaraftonen.Sommartankar
Nu när det är så här risigt väder vet jag inte om det är värt att lägga ner en massa tid på att få en snygg bikinilinje...
Fototriss: Småkryp
Jag hade ett sjå att få till bilder till temat "Småkryp", men efter att ha gått runt och skärskådat skogen på ett närsynt sätt har jag krypande på knäna fått till följande bilder:
Det här var en kompis som inte sprang iväg, men som det ändå var svårt att få riktig skärpa på. Jag halvlåg på asfalten och hade kameran liggande på marken, och så fick jag ta en massa bilder utan att kunna titta i sökaren, så jag fick hoppas att någon blev skarp.
Här tyckte jag att det var så häftigt att vattendropparna blev så otroligt runda, och att myran kom i motljus så att den kastade skuggor på underlaget.
Här kan man verkligen tala om småkryp i dubbel bemärkelse. Ser ni att skalbaggen har massor av små kryp på sig? Jag undrar om den bär sina ungar eller om den har drabbats av ohyra?
Vill ni se fler småkryp kan ni hitta det på Fototrissen
Förlossningar
Vi kom att tala om förlossningar för en tid sedan. Det finns hur många olika historier och upplevelser som helst. Mitt första barn föddes på en brits tre timmar efter att värkarna hade satt igång. De hann inte ge mig någon som helst smärtlindring, och framfödandet tog 7 minuter.
När jag skulle ha mitt andra barn var jag tacksam att det inte gick fullt lika snabbt. Då tog det sex timmar efter att värkarna hade börjat, och framfödandet tog lite längre tid, men i det fallet var det ingen som klockade prestationen.
Mitt tredje barn tog jäääättelång tid på sig. 12 timmar från första värken tills hon var framme. Eftersom det verkar som om jag fördubblade tiden för varje gång var det lagom med tre barn. Jag menar, vem vill ligga och ha smärtor i 24 timmar? Eller 48 för femte barnet?
Apropå smärtor så var det en käck och klämmig barnmorska när jag skulle ha barn nummer två. När det väl satte igång och det var dags för barnet att börja komma ut frågade hon om jag ville titta i en spegel! Jag var inte ett dugg intresserad i det läget. Mitt vetenskapliga intresse var indränkt i smärtor och lustgas (som inte funkade). Vad trodde hon? Skulle jag, rund som en boll, mitt i rytmiska smärtor försöka sätta mig upp med benen upphängda i två klykor och titta på mitt underliv i en spegel? Tänkte hon att jag skulle tycka att det var spännande att ett gigantiskt barnhuvud skulle passera igenom en kanal som i vanliga fall var ganska tillstängd? Skulle jag bli rörd och säga: Nä men titta, man börjar se skallen! Nu ska jag bara fläka ut mig lite till så att det stora barnet kan komma ut.
Jag hade fullt upp med att andas och krysta så att allt skulle gå så fort som möjligt!
Effektiva metoder?
Den här bilden dyker ofta upp i marginalen på min facebook-sida. I texten skriver de att man med någon fantastisk metod kan gå ner 11 kg på fyra veckor. Undrar hur mycket pengar de lurar av människor som hoppas på dessa undermetoder?
Aung San Suu Kyi
Det finns människor som är så modiga och ädla att de verkar tillhöra en annan art. Aung San Suu Kyi är en sån människa. Hon sattes i husarrest i Burma 1989 och hölls isolerad från sin familj, men hon gav aldrig upp. Hennes man drabbades av cancer och dog medan hon satt i fångenskap. Hon har tilldelats både Nobels fredspris och Olof Palme-priset och hon har orkat fortsätta kämpa för Burma.
Nu har hon varit i Oslo för att hålla sitt tacktal för Nobelpriset (drygt 20 år efter att hon tilldelades det, och då hennes man och söner fick ta emot det, eftersom hon satt i husarrest). I samband med den resan hölls även en hederskonsert för henne i Dublin, och jag har läst flera gripande reportage om hur otroligt speciellt det var under den ceremonin. Ett omtalat inslag var när Martin Hayes trollade på sin fiol.
På älvors vis
Heaven and Hell
Du ska inte tro det blir sommar...
Nu vet jag varför det faktiskt blir vår och sommar!! Det är för att de inte underhåller vintern!!
Grattis på födelsedagen, Roland!!
Jag lånade brorsans bil en gång...
Och han tyckte inte att han fick tillbaka den i samma skick. Jag fattar inte vad han menar!! Den var ju ändå lite smutsig när jag lånade den!
Midsommarfirandet, eller När livet är som i reklamen för Pripps Blå
Förra året var det ett helt osannolikt djurliv på midsommaraftonens nattpromenad. Då slog gäddor i vassen, en uggla fladdrade förbi precis framför oss på skogsstigen, flera rådjursflockar stod lugnt och betade, några stora rovfåglar slog sina lovar och en stor flock vildsvin dundrade fram på fältet nedanför min syrras stuga.
I år var det lugnt i skogen. Inga ugglor, fladdermöss eller vildsvin syntes till, även om ugglorna hoade på avstånd. Två hästar stod i en hage och kom fram för att bli klappade på mulen. Ett par fiskar visade sig med ett plaskande nere vid stranden och några rådjur skymtade långt borta på ett fält, och är knappt skönjbara på de suddiga bilder jag tog i mörkret. Annars var allt lugnt och stilla. På avstånd hördes skrål och musik från en fest. Ljudet dansade fram på vattnet.
Solen som strålade under dagen gömde sig bakom några gråa luddiga moln, och gjorde oss osäkra på om vi skulle äta inomhus eller utomhus, men eftersom det äntligen är sommar vann utomhusalternativet. Varma filtar är en fantastisk uppfinning.
Efter smarrig mat blev det en liten brännbollsmatch, där vi ändrade reglerna under spelets gång, för att det skulle funka bättre med de aktuella lagen och den lite knöliga brännbollsplanen. Så skönt med midsommar!!
Glad midsommar!
Jag önskar er alla en riktigt skön midsommar!
En gammal klassiker om våra traditioner
Nu när det är midsommarafton är det många som är mycket noga med att dagens traditioner ska följas till punkt och pricka. När jag började på lärarhögskolan fick vi höra den här gamla klassikern:
ETT UNDERLIGT FOLK
Det var en gång en ung afrikan, som under ett år besökt ett land på norra halvklotet.
- Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var något slags gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen - som alla också dyrkade - stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas sörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur, som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin Gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de på första dagens afton hade ätit - DÅ kom deras Gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman - med mask för ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.
Saker
De senaste åren har jag haft alldeles för många avsked och dödsfall och flyttar i min omgivning. Jag har sorterat alldeles för många dödsbon och röjt i för många förråd. Det har många gånger gjort väldigt ont i hjärtat att stå och sortera och kasta någon annans ägodelar, speciellt när det är en människa man har stått nära.
Det har gjort att jag själv har velat göra mig av med massor av saker. Jag har märkt att mina barn har blivit lite sårade när jag har överlämnat foton och teckningar och små pysselsaker de har tillverkat, men jag har gjort så för att bespara dem den jobbiga upplevelsen att stå där och vara ledsna och sentimentala och välja vad som ska sparas och vad som ska kastas.
Det är så lätt att plocka undan saker man inte använder i lådor och ställa dem i förråd. Sedan kan lådorna stå där år efter år, och man släpar med sig lådorna när man flyttar, men man använder aldrig prylarna i lådorna. Nu ska jag försöka bli lite mindre sentimental och bara spara saker jag verkligen behöver. Hur ser det ut i era förråd? Har ni också en massa onödiga saker som ligger och tar plats?
Det har gjort att jag själv har velat göra mig av med massor av saker. Jag har märkt att mina barn har blivit lite sårade när jag har överlämnat foton och teckningar och små pysselsaker de har tillverkat, men jag har gjort så för att bespara dem den jobbiga upplevelsen att stå där och vara ledsna och sentimentala och välja vad som ska sparas och vad som ska kastas.
Det är så lätt att plocka undan saker man inte använder i lådor och ställa dem i förråd. Sedan kan lådorna stå där år efter år, och man släpar med sig lådorna när man flyttar, men man använder aldrig prylarna i lådorna. Nu ska jag försöka bli lite mindre sentimental och bara spara saker jag verkligen behöver. Hur ser det ut i era förråd? Har ni också en massa onödiga saker som ligger och tar plats?
Fototriss: Träd
Det var länge sedan jag bidrog med bilder till fototrissen, men här kommer mitt bidrag till veckans tema, som är "träd". Vill du se andra bidrag kan du titta på Fototrissen.
Jag tycker att det är viktigt med kretsloppstänkandet så det har fått bli ekar i ett evigt kretslopp.
Döden
Har knyckt den här från en vän på facebook. Tycker den är så himla rolig!
Junitankar
Betygen är satta, sommarbreven ligger färdigvikta i kuverten på katedern, ett långbord är dukat för saftkalas i morgon och roliga saker som eleverna har gjort under året sitter uppe på väggarna.
I morgon sjunger vi "Den blomstertid" och "Du gamla du fria" och gråter en skvätt. Sen tackar vi av våra nior och gråter en skvätt till. Slutligen ser vi att våra nior gråter när de ska skiljas åt, och då gråter vi ytterligare en skvätt.
Därefter snyter vi oss, fikar lite och tar en tårtbit, och går hem.
Sedan har vi en vecka kvar att arbeta utan elever innan vi får sommarlov.
Hej bloggen!
Förlåt att jag har varit så nonchalant mot dig den senaste tiden. Det har inte varit avsiktligt! Jag har en massa fina bilder du ska få av mig snart, men just nu har jag så himla mycket annat att pyssla med. Jag tillbringade till exempel fredagskvällen med att mata in mängder av information som rörde jobbet. Jag vet att det är fräckt att försaka dig för jobbet på det här sättet, och jag hoppas att du kommer att fortsätta att vara min vän i alla fall?
Du har ju varit min vän så länge nu, över fem år, så du ska veta att jag gillar dig!
Det har varit på tok för mycket jobb och skolresor och kvällsaktiviteter och hemsläpat arbete, men alldeles för lite fritid. Men du bloggen, snart har vi sommarlov, och då får vi tid för varandra igen! Ok?♥
Du har ju varit min vän så länge nu, över fem år, så du ska veta att jag gillar dig!
Det har varit på tok för mycket jobb och skolresor och kvällsaktiviteter och hemsläpat arbete, men alldeles för lite fritid. Men du bloggen, snart har vi sommarlov, och då får vi tid för varandra igen! Ok?♥
Jag är fattig bonddräng
Den här texten är så jättefin. Jag hörde låten många gånger utan att lyssna ordentligt på texten, men så lyssnade jag verkligen på vad han sjöng och då insåg jag vilken skatt låten är. Den berättar verkligen en historia, rena socialreportaget om man så vill.
Eftersom ljudet var dåligt i slutet av den här versionen lägger jag in även Tommy Körbergs version. Han är också bra, men ingen har samma hjärtknipande känsla som Björn Gustavsson.
Eftersom ljudet var dåligt i slutet av den här versionen lägger jag in även Tommy Körbergs version. Han är också bra, men ingen har samma hjärtknipande känsla som Björn Gustavsson.
Lite kloka saker från Nalle Puh
.
.
Snörvel
Jag tjuvlyssnade på en låt och så gick den rakt in i hjärtat. Jag har lyssnat på den här flera gånger nu, och det känns som om ögonen blir blankare för varje gång (ok, jag erkänner - tårarna väller över och blöter ner tangentbordet). Vilken låt! Vilken röst! Vilken känsla!