Önskedans

Jag har i flera år önskat att min dansande dotter skulle kunna göra en vacker dans till den här låten. Jag tycker att den är så otroligt gripande. Och eftersom min dotter alltid ger 100% skulle det vara en upplevelse att få se den som en liten spännande föreställning. Tänk er en liten trashank, en riktig baglady, som sjavar runt och plockar upp riset som ligger kvar på marken efter ett bröllop. I mitt huvud är det en liten gråklädd kvinna som inte gör stort väsen av sig, men som ändå berör långt inne i själen.
.
Lika tårögd blir jag av den lilla tilltufsade katten Grizabella i musikalen "Cats". Där kan man tala om att sjunga med övertygelse.

Utryckning av mattelärare!

Idag hade jag ett ärende till Stockholms city, och då passade jag på att gå till Kulturhuset. När jag satt och tittade ut över Sergels torg hördes plötsligt ett rop genom lokalen: "Hallå, finns det en mattelärare här?"
.
Nej, nu ljuger jag. Det kom fram en man som lite försynt frågade om jag talade svenska. När jag svarade ja på den frågan höll han upp ett papper och frågade om jag kunde hjälpa honom. Efter en snabb blick på papperet kunde jag konstatera att han höll på och tränade på matteuppgifter från just den mattebok mina elever har. Det handlade om förändringsfaktor vid procentberäkning, så jag förklarade för honom hur det fungerade, och visade dessutom att han hade räknat fel på en av uppgifterna (det kan bli lite krångligt när den procentuella ökningen är flera hundra procent). Då sa han att han hade räknat ut alla uppgifter (som var rätt) utom just den felaktiga, för den hade en kompis till honom räknat ut....
Han tackade för hjälpen, och blev överlycklig när jag berättade att jag är mattelärare, för då tyckte han att han hade fått perfekt hjälp.
Nu har jag förstått hur det kommer att bli när vi får vår legitimation. Vi kommer verkligen att få rycka ut vid akuta situationer på stan!!

Hovmästaren, det är en fluga i soppan!

Kommer ni håg att det fanns en massa varianter på "Fluga-i-soppan-historier"?

Flugan i soppan

"Hovmästarn, det är en fluga i min soppa!"
"Jamen, var det inte köttsoppa ni beställde?"
.

"Hovmästar'n det är en fluga i soppan!"
"Kocken har blivit av med flugsmällaren, så vi får dränka dem istället."
.

"Hovmästarn! Jag har hittat en fluga i min soppa!"
"Än sen då?! Vill ni ha hittelön kanske?!
.

"Kyparen! Det är en halv död fluga i min soppa!"
"Beklagar, men jag är servitör — inte veterinär."
.

"Kyparen! Det är en halv fluga i min soppa!"
"Det förstår jag inte! Den var hel när jag serverade den!"
.

"Kyparen! det är en död fluga i min soppa!"
"Försök med mun-mot-mun-metoden!"
.

"Kyparen! Jag tycker inte om alla flugor här inne."
"Om ni kan peka ut dem ni inte gillar ska jag försöka jaga ut dem!"
.

"Kyparen! Det är en död fluga i min soppa!"
"Det förstår jag inte! Kocken som inte kan göra en fluga förnär!"
.

"Kyparen! Vad gör denna fluga i min soppa?"
"Ett ögonblick ska jag se efter. Jag tror den tränar bröstsim!"
.

"Kyparen! Det är en död fluga i min soppa!"
"Nej då, den har bara svimmat!"
.

"Kyparen! Det simmar en död fluga i min soppa!"
"Dumheter! En död fluga kan inte simma!"
.

"Kyparen! Varför är det ingen fluga i min soppa!"
"Tyvärr, min herre. Den hänger på tork!"
.

"Kyparen! Det är en fluga i min soppa!"
"Man kan inte begära mer av Dagens Soppa. Hade ni väntat er en kungsörn, kanske?"
.

"Kyparen! Jag kan inte äta min soppa!"
"Jaså, är det en fluga i den?"
"Nej, jag har ingen sked!"
.

"Kyparen! Det är en fluga i min mjölk!"
"Ja, alla kan ju inte vara i soppan!"
.

"Kyparen! Det är en fluga i min soppa"
"Ett ögonblick så ska jag kalla på utkastaren!"
.

"Kyparen! Det är en surfingbräda i min soppa!"
"Ja, Det är den nya flugan!"
.

"Kyparn det är en död fluga i min soppa!"
"Jaha? Vi brukar inte servera levande djur!"
.

"Ursäkta hovmästaren, varför ligger det en fluga i soppan?"
"Ursäkta, jag ska genast hämta en till."
.

"Kyparen! Det är en fluga i min soppa"
"Men rädda den då för guds skull! Den kan ju drunkna!"
.

"Kypar'n, det är en fluga i soppan!"
"Jag vet, slipsarna är slut."
.

"Hovmästarn, det är en fluga i min fisksoppa!"
"Då är det väl en fiskefluga och var ni bara glad för att det inte är en metmask!"
.
"Hovmästarn, det är två flugor i min soppa!"
"Släng i en ärta, så kan dom spela vattenpolo!"
.
"Hovmästarn!"
"Ja, min herre?"
"Det är en fluga i min sparrissoppa, vad säger du om det?"
"Då blir det fyra kronors tillägg för köttsoppa herrn."
.
"Hovmästarn! Det är en fluga i soppan!"
"Konstigt, här som vi har slipstvång!"
.

"Hovmästarn! Det är en rysk fluga i min soppa!"
"Hur vet ni att den är rysk?"
"Den har gått på grund."
.

"Hovmästarn! Det är en hörapparat i soppan!"
"Va?"
.

En kille ropar till sig hovmästaren på en restaurang.
"Det är en fluga i min soppa!"
"Nej, det är ingen fluga i er soppa, herrn!"
"Jo, jag hävdar att det just är det!"
"Nej, min bäste herre."
"Jo, jag ser själv med mina ögon att det är en fluga i min soppa!"
"Nej, min herre har fel."
"Jaså, vad kallar du det här då?"
"En slips, min bäste herre!"
.

"Kyparen, det är en fluga i min soppa!"
"Ja, jag vet, det är det ruttna köttet som drar dem till sig."
.

"Hovmästarn, det är en fluga i min soppa!"
"Vänta lite så ska jag hämta ägaren."
"Jaså, ni vem som äger flugskrället också?!"
.

"Hovmästaren det är en fluga i min soppa."
"Det är ingen fluga det är ett russin."
"Hovmästaren, russinet flög."
.

"Hovmästaren,det är en massa flugor i min svampsoppa!"
"Det skall det vara, den är ju gjord på flugsvamp!"
.

"Hovmästarn. det är en fluga i min soppa."
"Hur vet du det?"
"Dess lilla blå cykel står lutad mot skeden."
.

"Kyparn, det simmar en fluga i min soppa."
Ja, då hade ni sannerligen tur, för här brukar man inte få mer än att den kan vada."
.
Hört på Valla...
"Herregud! Den här flugan som ligger i min soppa har ju inga vingar men ett par rääligt håriga ben!"
Resignerad kypare:
"Galopperande flugan..."
.

"Kyparn! Det är en fluga i min soppa!"
"Vad bra! Då är det en mindre i köket!"
.

"Kyparn! Det är en fluga i min soppa!"
"Konstigt......jag la ju i två!!!"
.

"Kyparn! Är inte denna soppan för två personer?"
"Jovisst."
"Varför är det då bara en fluga i soppan?"
.

Gästen:
"Det är en fluga i min grönsakssoppa!"
Kyparen:
"Min bäste herre, det är ingalunda en fluga, det är en förkrypt palsternacka med sex ben."
.

"Kyparen, det ligger två döda flugor i min soppa!"
"Överdriv inte, du ser lika väl som jag att en av dom lever!"
.

"Kyparen? Varför är det en spindel i min soppa?"
"Vi har slut på flugor."
.

Den här stackars flugan landade i min soppa idag. Jag plockade naturligtvis upp den och placerade den på ett hushållspapper, så att den kunde torka lite innan det var dags för fotografering med det digitala mikroskopet.

Visst är det lite rörande hur den ligger där och flämtar, med några spretande hårstrån mitt på huvudet? Vingarna ligger som en mantel, svept om den lilla kroppen. Alla sex benen ligger där, slappa och livlösa. Förresten tror jag inte ens att den flämtar längre. Det kan verkligen inte vara kul att vara fluga.


N 58´57,28 E 18´13,50


Pepparkaksbak

En av mina arbetskamrater hade lagt ut en så rolig bild på facebook...


Lite bonus-Cohen


Anthem

There is a crack in everything - that´s how the light gets in




Vad är det med den här mannen egentligen? Man blir alldeles knäsvag!

Positivt tänkande?

Idag när vi startade första lektionen kom en tjej in, strålande glad.
- Yes, nu är det snart fredag! sa hon.
Positivt tänkande eller inte?

Livet på jorden nästan utplånat

Nu har det kommit en ny intressant studie där forskare har kunnat fastsställa orsaken och tidpunkten för en av jordens perioder av massutdöende. Det var en mycket kraftig ökning av koldioxidhalten i atmosfären i slutet av perm, vilket ledde till en kraftig växthuseffekt som gjorde att nästan allt liv på jorden dog.
Vi får väl se hur dramatiska effekterna av våra koldioxidutsläpp blir.

Önskar att jag förstod tyska

Jag satt och lyssnade på lite låtar på Youtube, och som vanligt kunde jag inte låta bli att söka på ordet "cello". Då dök den här låten upp. Jag tyckte om den och undrar vad den handlar om.

Apropå Daguerre

Just nu pågår fotomässan i mässhallarna i Stockholmsmässan i Älvsjö. Undrar hur många som är medvetna om att själva patentet på fotografitekniken så generöst skänktes som var mans egendom, som en gåva till den fria världen den 10 augusti 1839. Annars skulle vi faktiskt inte ha rätt att fotografera som vi gör!!


Rätt biljett?

I morse när jag skulle kliva på bussen stod det en man framför mig i kön. När han visade sin sms-biljett var det tydligen något knas, så bussföraren frågade varifrån mannen hade åkt. Då visade det sig att mannen inte förstod svenska, så bussföraren upprepade sin fråga på engelska:
- Where did you come from?
Varpå mannen lyste upp och med ett stort leende svarade:
- Ah!! I´m from Lebanon!!

Uppdatering:
Syrran tyckte att jag skulle lägga ut vår sms-konversation angående den här händelsen.
Syrran: Hur många stämplar blev det då?
Jag: Det gick åt en hel Gazaremsa....

Grattis Louis Jacques Mandé Daguerre!!

Alla vi som tycker om att fotografera borde skicka en liten tacksam tanke till honom så här på hans födelsedag, även om det är på dagen 224 år sedan han föddes.



Hämtat från Wikipedia:

Louis Jacques Mandé Daguerre, född 18 november 1787, död 10 juli 1851, fransk uppfinnare, fotograf, konstnär och kemist som uppfann daguerrotypin, en föregångare till dagens fotografi.

Som assistent till Pierre Prévost utförde Daguerre teaterkulisser och panoramavyer i Paris 1807-1818. Den häpnadsväckande realismen i Daguerres scener gjorde honom snabbt berömd och mängder med uppdrag strömmade in. 1822 gjorde han succé med sitt skådespel Diorama, en serie landskapsscener där realistisk eld och verklighetstrogna spöken avlöste varandra, effekter som byggde på invecklade system med transparenta, skickligt ljussatta målningar. För att snabbt producera dessa avancerade kulisser använde Daguerre camera obscura, en föregångare till kameran och han lyckades för första gången fixera en bild från en camera obscura 1824.

Genom sitt intresse för camera obscuran kom Daguerre i kontakt med Nicéphore Niepce och dennes experiment med asfalt som fotoemulsion, och de båda inledde ett samarbete 1829. Daguerre började experimentera med olika metallfilmer och omkring 1831 lyckades han, möjligen av en slump, framställa ett tunt skikt av ljuskänsligt silverjodid (fr. "iodure d'argent"). Denna emulsion förkortade avsevärt exponeringstiden som med Niepces metod omfattat flera timmar. Det var dock först 1837 som Daguerre även upptäckte att emulsionen gick att permanent fixera med vanligt salt och Daguerre hade därmed även uppfunnit fixativet. Han döpte sin nya uppfinning till daguerrotypi.

Den 7 januari 1839 kunde Daguerre, genom François Arago, presentera uppfinningen inför Franska vetenskapsakademin. Uppfinningen blev omedelbart en världsnyhet och 15 juni 1839 dekorerades Daguerre med Hederslegionen. 19 augusti samma år deklarerade den franska regeringen vid en offentlig ceremoni uppfinningen som var mans egendom, "en gåva till den fria världen".

Daguerre har, förutom sin uppfinning, givit namn till en krater på månen och ett asteroidbälte.


Lovely!

Musik som påminner mig om två fantastiska tillfällen i livet. Visst är det vackra låtar?

Är jag kanske lite argsint?

I det här området där jag bor fuskas det tråkigt nog väldigt mycket med biljetter till både bussar och tunnelbanan. Jag vet inte hur många gånger jag har hört busschaufförer be passagerare att gå av bussen eller sluta fuska med falska sms-biljetter, och på tunnelbanan finns det lite olika sätt att smita in utan att betala.
När det är spärrar i form av grindar sticker folk helt enkelt in foten på insidan så att grinden ska öppnas, eftersom den är konstruerad för att släppa ut utpasserande resenärer när ljusstrålen bryts. På en del ställen har grindarna bytts ut mot stora, heltäckande glasdörrar som glider år sidan när man lägger sin biljett på en magnetisk platta. Då har många kommit på att de kan "ta rygg" på en inpasserande, så att de slinker in tillsammans med en som har visat upp sin biljett.
Idag hade jag varit och handlat lite och skulle ta tunnelbanan hem igen. När jag skulle gå in genom spärren märkte jag att det stod ett gäng killar och väntade på att få smita in samtidigt med mig utan att betala. Då brann det till i mig, och jag stannade precis intill spärren.
- Tänk inte ens tanken! sa jag och kände hur fruktansvärt arg jag blev över detta ständiga fuskande. Ni får ta mig f-- betala för era biljetter som alla andra. Ni får absolut inte snylta på min biljett!!!
Sen stod vi där och mätte varandra som boxare i en boxningsring. Jag hade min ringhörna, och fem tvåmeterskillar som såg ut att vara basketspelare i Harlem i den andra. De såg otroligt förvånade ut, och jag kokade av ilska.
- Håll er borta från mig, sa jag och höll noga koll på dem medan jag passerade på ett legalt sätt borta vid spärrvakten.
Precis när jag hade passerat genom spärren lyckades killarna smita in genom en av glasdörrarna samtidigt som en annan passagerare gick ut, och så skrattade de triumferande mot mig. Men det rörde mig inte i ryggen. Jag hade i alla fall sagt vad jag tyckte och de hade inte lyckats snylta på min biljett.
Sen får jag väl erkänna att jag var lite skakis efteråt och var rädd för att bli nedslagen på någon illa upplyst plats.

KT Tunstall


Jag hade nästan glömt bort den här häftiga tjejen. Där kan man tala om simultankapacitet!

Ett minne dyker upp

När jag tittade på bilden av bladlusen kom jag att tänka på en entusiastisk entomolog (insektsforskare) som var inblandad i en del av min utbildning i biologi. Han brann verkligen för sitt ämne och visade oss med glödande intresse sina samlingar av olika insekter.
När han talade om vandrande pinnar berättade han om deras fortplantning och livscykel på ett sätt som fick oss alla att längta efter att gå hem och skaffa en stor odling med pinnar. På samma sätt beskrev han en massa intressanta saker om gråsuggor, vilket gjorde att flera av oss skaffade en egen liten gråsuggeodling hemma. Jodå, jag hade mina gråsuggor i flera år, kände lite saknad när jag slutligen släppte ut dem i rabatten. Vid det laget hade gråsuggorna förökat sig och levt hos mig i flera generationer.
Jag har självklart även haft vandrande pinnar i omgångar, akvarier med diverse invånare samt ett antal andra djur. Mina barn har fått stå ut med mycket.
För att återgå till den entusiastiske entomologen så visade han oss sin fantastiska lus-samling. Han hade löss från all världens hörn, både olika sorters bladlöss, pälslöss, ängrar och med stor stolthet visade han oss sina fina vägglöss. Det hade tydligen varit svårt att få tag i dem. (Men nu har de ju tydligen kommit tillbaka och är inte alls så svåra att få tag i....burr!). Plötsligt såg han lite sorgsen ut och sa att han saknade en sorts lus, som han verkligen ville ha till sin samling. Han saknade nämligen flatlöss. Och så tittade han runt på oss, lite uppfordrande skulle jag vilja påstå, som om någon av oss skulle kunna bidra till hans samling. Ingen i gruppen löste problemet åt honom, så jag hoppas att han lyckades få sin lus på något annat sätt.


Fars dag

Min pappa finns i havet. Han bad uttryckligen om att få bli strödd i havet, för han tyckte att det var en vacker tanke.
För några månader sedan var det en mycket vacker dag då den närmaste familjen åkte ut till den underbaraste lilla viken i vår del av skärgården, och där hade vi gravsättning i de glittrande vågorna. När vi åkte därifrån kunde vi se våra rosor flyta i en liten ring som ett fint smycke. Allt kändes väldigt stämningsfullt och fint.
Så idag hoppas jag att pappa har dansat runt i det gungande vattnet precis som han önskade.


Ovälkommen gäst!

Titta vem som har tagit sig friheten att kliva omkring här hemma! Och att boa in sig i hibiskusen på det viset!


Jag roar mig med att testa skolans mikroskopkamera, så jag blev riktigt glad när jag efter mycket letande hittade en bladlus i lövverket. Den här lilla rackaren var knappt en millimeter lång, och det var spännande att se att den hade röda ögon. De stora svarta prickarna är bladets klyvöppningar.

I söndags

Jag vet inte hur jag bar mig åt i söndags. Det var ju en dag då vi fick en extra timme till skänks. Eller kanske inte till skänks, vi har ju haft timmen utlånad sedan i våras. Men man önskar så ofta att dygnet hade fler timmar, och så kommer äntligen ett dygn med en timme extra. Och hur utnyttjade jag det? Inte alls!
Jag gjorde verkligen inget ovanligt på hela dagen, jag gjorde inget för att fira att det fanns värdefull bonustid att använda till något verkligt speciellt. Jag tror att dagen förflöt som de flesta söndgar gör. Nu i efterhand kan jag i alla fall inte påminna mig att dagen stack ut på något sätt.
Vi skulle ju ställa om klockan mitt i natten. Betyder det att det var själva natten som blev längre? Eller kunde man tänka sig att varje timme hela dagen var 1 och 1/24 timme lång? Det betyder att varje timme var 2 och en halv minut längre. Men det märkte jag inte.
Nu går jag här och har lite dåligt samvete för att jag bara helt enkelt har slarvat bort en timme på ingenting!!

Läsning på buss

Jag sitter på bussen och förbereder mig för dagen. Jag ska få mina elever att förstå tyngdkrafter, elektromagnetiska krafter, starka kärnkrafter och svaga kärnkrafter, kvarkar, protoner, neutroner, isotoper, fission, fusion....
Men först ska jag försöka förstå det själv.
Jag kan läsa mig till allt det här teoretiskt, men det är så otroligt svårt att förstå på djupet. Tänk er att ni alltid lär er att partiklar med samma laddning stöter bort varandra, men i atomkärnor ligger partiklar med smma laddning tätt ihop. Då ska man förklara att de binds ihop av den starka kärnkraften, och de små kärnpartiklarna består av ännu mindre partiklar (kvarkar). Det är däremot den elektromagnetiska kraften som håller ihop själva atomen, det vill säga partiklar med olika laddning.
Åh, det är så många begrepp och det är så svårt att förklara!!
Jag tror att jag visar en film om sex och samlevnad i stället!

Moment 22?

Det blir allt svårare att räkna med riktigt vinterväder när det är dags för stora vinteridrottsevenemang som stora skidtävlingar och liknande. Utförsåkning verkar ju funka tillredsställande i backar som är preparerade med hjälp av snömaskiner, men det verkar vara värre med längdskidåkning.Nu planeras en stor inomhusarena för vintersport.
.
Det känns onekligen lite skrämmande om snöbristen beror på vårt levnadssätt som leder till ökad medeltemperatur på grund av växthuseffekten. Hur ska man hålla rätt teperatur i den nya inomhusarenan? Med kylaggregat som ytterligare belastar miljön, eller?


Nämen, käre svåger!!

Stackars Tora, som kämpar för att vakta sitt godis från sin godissugna pappa!!

Det skulle ha varit Cornelis...

...men i brist på Mäster Vreeswijk får man ta det som bjuds

So you think you know how to use photoshop?


På väg till jobbet

Sitter på bussen, solen är på väg upp och himlen brinner som en färgsprakande palett. På radion spelar de "Losing my religion". Jag tror att det blir en bra dag.

Ingen kan vara nere med en ballong


Morgonfil


Att söka jobb på IKEA


Bortgjord

- Ursäkta mig! sa jag till den unge mannen som gick framför mig på Götgatan. Du tappade din hatt!
Då vände han sig om och såg lite generad ut och sa:
- Jag vet det...

Först då såg jag att han var en gatumusikant med en gitarr i sin hand.

Jag skrynklade ihop mitt ansikte till något som liknade ett leende och så pekade jag lite på hatten på marken och mumlade: "Då förstår jag, hehe", samtidigt som jag ökade på stegen mot tunnelbanan.

Shopping

Var och handlade lite. Inget märkvärdigt alls. Egentligen var det bara en skitsak.


Bilder som gör mig glad!

Min äldsta bror har slitit hårt med att digitalisera en massa bilder ur bildskatten vår pappa lämnade efter sig. Här är några bilder som gör att jag känner en stor värme i hjärtat.
Min lillasyster som har varit och köpt glass en strålande sommardag. Så fin bild! Ser ni hur glädjen strålar om henne där hon går med GB-påsen?
Nästa bild är syrran och jag vid något av alla de tillfällen då vi snällt fick agera fotomodeller då pappa skulle testa olika bländare, objektiv och olika tid mm när han gjorde fototester åt fototidningar. Ibland jämförde han olika fabrikat på film och olika fotopapper mm. Vi har fått vara tålmodiga modeller gång på gång och man ser ibland på de långa bildserierna hur leendet blir allt mer tillgjort och blicken flackar eller så gör vi löjliga miner eller börjar skratta hysteriskt.
Jag minns mest alla de här bilderna där vi fyra barn var i skottgluggen, så det har varit alldeles fantastiskt att titta på alla roliga situationsbilder som jag har glömt bort och alla vackra naturbilder.
Vi pratade alltid bilder och foto hemma, och diskuterade komposition, vinklar och ljus, så när jag började prata om sånt med mina jämnåriga kamrater trodde de att jag var lite knäpp. Och det stämmer väl i och för sig.