neverkeso

Det har blivit en lång, lång dag. Jag åkte hemifrån kl 6.40 och kom hem kl 19.10. Hjärnan har gått på högvarv och jag har skrivit och dokumenterat en massa viktig information hela dagen. Många överenskommelser har formulerats. Många problem har dryftats. Nu när klockan närmar sig åtta på kvällen känner jag mig en aning urlakad.
Och jo förresten, det blev middag. En färdig sallad från Konsum. Gott!

Igår såg jag en fantastisk fransk film : En profet, och så här står det om den:

Malik El Djebena är dömd till sex års fängelse och är jämfört med övriga fångar relativt oskuldsfull när han börjar avtjäna sitt straff. För att överleva i den brutala miljön tvingas han kämpa för att få respekt från ett av gängen och han vinner snabbt förtroende hos korsikanerna, som styr fängelset från insidan.

Denna franska kritikerrosade film blev bland annat belönad med Grand Prix vid den 62e Filmfestivalen i Cannes och belönades för Bästa Film vid Filmfestivalen i London.

Filmen innehöll många råa och brutala scener, men det var inte ett frossande i våldsamheter och stänkande blod som det brukar vara i amerikanska filmer. Det var så tydligt att våldet var berättigat i den hårda fängelsemiljön med alla kriminella kopplingar. När filmen tog slut efter 2,5 timme kändes det ändå lite hoppfullt och den lämnade ett stort intryck i både hjärta och hjärna. 
Klart sevärd!!

Igår hade vi glamourparty på vårt jobb. I konferensrummet hade vi laddat upp:

En kollega hade gjort all maten själv, och det var så otroligt gott!

Tänk att den råa tegelväggen i skolans cafeteria kan bli så snygg på bild. Visst ser det ut som en smarrig buffé på en trendig italiensk restaurang?

Jag var funktionär på en övning med Svenska Sjöräddningssällskapet. En man och jag skulle agera äkta par, nödställda på en ö. Jag skulle ligga på stranden med fejkat benbrott och i förvirrat tillstånd. "Min make" skulle ligga och flyta i vattnet (iklädd räddningsdräkt) intill vår kapsejsade båt. 
Övningarna går till så att man blir avpytsad på den simulerade olycksplatsen någon timme innan övningen sätter igång med kursdeltagarna, så det blir ett uppdrag som tar många timmar. Speciellt om kursdeltagarna har svårt att organisera sitt sökande.
Det var lite halvruggigt väder, och vi blev placerade på en avsides ö, i en skyddad vik, så det skulle antagligen bli svårt att hitta oss. Jag förstod att det skulle ta tid, men jag kände mig trygg i förvissningen att min kamrat på ön var en riktig överlevnadsexpert. Hans gedigna kunskaper har inneburit att han var en av de första som blev kallade till Thailand som katastrofexpert efter tsunamin. Han har haft flera liknande uppdrag, så jag kände att jag kunde koppla av. Han berättade dessutom att han hade med sig sitt överlevnadskit, och efter en stund öppnade han paketet och visade mig vad det innehöll.

Jag röker inte, så jag kan inte följa hans rekommendationer fullt ut, men jag inser numera vikten av att alltid ha med sig en påse bilar. Absolut ovärderligt!

Idag skulle min mamma ha fyllt år. Hon älskade rosa gerbera, så jag tror att jag ska gå till minneslunden och lämna en fin blomma där. Sen ska jag stå en liten stund och minnas min goda, fnittriga, glada, snälla mamma. Det kommer att kännas bra.

Det här är verkligen ett vårtecken! Uteservering vid Medborgarplatsen!

Ni vet väl att Sverige har tappat tätpositionen som världens mest jämställda land? Nu finns det förslag på kvotering för att få lite snyggare statistik igen.

 

Idag är det så otroligt vackert ute att det nästan är overkligt. Solen strålar från en knallblå himmel och den alldeles rena, vita snön gnistrar av de dansande solstrålarna. Och nu pratar vi om ren, vit snö i Stockholm! Undrar om det kommer att hända igen i historisk tid.

Jag inser att den här bloggen inte alls är en modeblogg så nu ska jag rätta till det lite.
Igår när jag gick runt på stan fick jag en god uppfattning om vad som är hett till våren. Alla butiker med självaktning har nämligen börjat vårskylta, och det som gäller till våren är jeansjackor. Denim är hett i största allmänhet, men denimjackor i synnerhet. Leggings, korta trenchcoats och blommiga kjolar hittar man på många ställen, men inget slår jeansjackorna.
Själv ska jag damma av min gamla trotjänare för att se trendig ut i vår.

Ibland saknar jag min gamla Ford. Inte bara för att det var så bekvämt att hoppa in i bilen när det var dags att åka från punkt A till punkt B. Nej, det funkar faktiskt riktigt bra med allmänna kommunikationer (förutom de sista helvetesveckorna med förseningar på flera timmar ibland, men det kan man bortse ifrån), så bilen är inte nödvändig på det viset.
Men det jag saknar mest med bilen är alla sångstunder på tu man hand. Eller, egentligen inte på tu man hand, för jag sjöng ihop med många berömda och duktiga artister - Elton John, Celine Dion, ABBA, Sanna Nielsen, Queen, Sarah Dawn Finer...
Vi har genomfört många fantastiska duetter som skulle ha fått ögon att tåras.

Nu undrar jag var jag ska kunna sjunga på det sättet i fortsättningen...

Jag har precis bokat biljetter till Alice i Underlandet i morgon. Filmen har premiär i morgon, och jag var övertygad om att det skulle vara omöjligt att få biljetter, men nu ska yngsta dottern och jag sitta och dregla över Johnny Depp!

Jag fick just ett mms från exmaken, där han skickade den här bilden:



Vad händer? Har den gamle tuffingen som är president för en mc-klubb plötsligt börjat mata änder? Hans rykte som hårding ligger i fara...