neverkeso

Jag bodde i många år på en skärgårdsö, med doft av salt hav och tång, lagom stora barrskogar och hagar med kor och hästar precis utanför tomtgränsen. Jag andades in den friska lukten av fuktig jord och mossa när jag gick långa promenader med mina barn och mina hundar. Ibland kunde vi känna på lukten i skogen att ett rådjur precis hade passerat. Det är en speciell doft som hänger kvar i luften en liten stund. Ofta hade vi med oss lite matsäck i en ryggsäck och fikade i en glänta eller nere på stranden eller på en klippa vid vattnet. Mina barn hittade alltid på något att leka med utan organiserade lekplatser eller leksaker och hundarna nosade runt med ständigt viftande svansar. På vår ö fanns en bonde som sålde ägg och grönsaker i sin lada. Man gick in där och plockade det man ville ha, och så la man pengar i en burk som stod på bordet.
Det härliga livet under de åren finns sparat i hjärtat och gör att det går att samla kraft och komma igen när det blåser hårt i tillvaron.