neverkeso

Hela skolan hade höstvandring i fredags. Plötsligt hittade vi en fantastisk svamp....


Visst är den tjusig! Men den är inte bara tjusig, utan den är dessutom gigantisk. Nästa bild visar hur stor den faktiskt var...

Sitter i mitt klassrum och förbereder det sista inför lektion om studieteknik, hjärnans funktion och olika inlärningsstilar. Himlen utanför fönstret är gråmulen, regnet hänger i luften, Einstein blickar vänligt småleende från en plansch på väggen och Cohen sjunger smeksamt milda sånger från ett hörn i rummet. Vi har det bra ihop, Albert, Leonard och jag....

Äntligen har vi konfererat klart och har våra ungar på plats igen! Innan vi hade samlingen i matsalen kom många elever förbi vårt arbetsrum för lite kramkalas. Det var härligt att få se vilka som hade vuxit mycket, plockat ut tandställningar, blonderat håret, färgat håret knallrosa,  skaffat moppe och nya snygga hjälmar, fixat hårförlängning och bytt klädstil.
De röjigaste ungarna var mest kramsugna, som vanligt.
Vi hade en kort dag, med avslut redan 11.30, och de som hade längtat mest efter skolan stannade kvar ända till tretiden. Nu får de äntligen protestera mot att läsa och skriva för mycket, för långa lektioner och för korta raster, matteläxor och ordningsregler. Som de har längtat!

Fantastiskt att ögonen blev bra så fort. Operationen var i torsdags och nu på tisdagsmorgonen är ögonen bra igen. Synen är skarp (men kommer tydligen att förbättras ytterligare den närmaste månaden) och all smärta är borta. Nu är det bara de skyddande linserna som känns lite störande, men de plockas ut nu på torsdag.

Men jag kommer ändå att fortsätta med brillor. Jag är alleles för feg för operation.

- Just nu skulle jag bara rekommendera mina ovänner att genomgå en ögonoperation, säger maken.
Men svedan och smärtan har försvunnit nu, och det känns bara "grisigt" i ögonen. Han är fortfarande väldigt ljuskänslig, och bär solglasögon även inomhus.

För er som undrade: maken åtgärdade sin astigmatism (+ att han var långsynt). Patienten före honom åtgärdade starr och närsynthet och patienten efter var enbart närsynt, så det verkar som om det går att fixa alla synfel och många andra ögonåkommor med hjälp av laser.
Maken har varit på gång med det här i flera år, men han har inte velat operera sina ögon tidigare, eftersom der var vanligt att mörkerseendet försämrades. Numera är tekniken så förfinad att mörkerseendet inte påverkas.

Tydligen känns det ganska bra omedelbart efter operationen. Synen är så bra att det är körkortsgodkänt redan efter några minuter, och det känns ganska bra i ögonen.
När bedövningen sedan släpper kommer en helvetisk tid med sveda och smärtor och en extrem ljuskänslighet. Värk/ skav/ ökat tårflöde pågår i 2-3 dygn och den extrema ljuskänsligheten i 3-4 dagar. 

För att stå ut med smärtan får man Citodon, som man får ta 1-2 var 6:e timme. Man får även två sömntabletter för att kunna sova de två första nätterna.
Sedan gäller det att vara noga med alla droppar som ska skydda och läka ögonen. Cortisondroppar ska tas 1 droppe  4 ggr/dag i 1 månad, antibiotikadroppar ska tas 1 droppe 4ggr/dag i 10 dagar, pupillvidgande medel ska droppas i ögonen på operationskvällen, smörjande droppar ska tas 1 droppe 4ggr/dag i 1 mån och dessutom gäller det att äta massor av c-vitaminer. För säkerhets skull ordineras den opererade 2 tabletter c-vitamin/dag i 1 vecka.

Så nu vet ni det om ni funderar på att operera era ögon.

Maken föredrar att fika i badrummet, för där har vi möjlighet att ha det riktigt mörkt. I alla andra rum sipprar det alltid in lite ljus. Men å andra sidan har vi ett ganska trevligt badrum.

Operationen har gått bra! Men nu går min ljuskänslige make omkring med mörka brillor, och han påminner faktiskt lite om Stevie Wonder.

A 75 year old man went to his doctor to get a sperm count.The doctor gave the man a jar and said: "Take this jar home and bring me back a semen sample tomorrow".
The next day, the old geezer returned to the doctor´s office and gave him the jar, which was as clean and empty as on the previous day.

The doctor asked what happened, and the man explained: "Well, doc, it´s like this....first I tried with my right hand, but nothing. Then I tried with my left hand, but still nothing. Then I asked my wife for help.  She tried with her right hand, then her left, still nothing.

She even tried with her mouth, first with the teeth in, then with her teeth out, and still nothing. We even called up Arlene, the lady next door, and she tried too, first with both hands, then an armpit, and she and she even tried squeez´n it between her knees, but still nothing"

The doctor was shocked : "You asked your neighbor!"

The old man replied: "Yep, but no matter what we tried, with our arthritis, we still couldn´t get the damn jar open!"

I måndags var det molnigt när vi vaknade, så vi bestämde oss för att ta en tur med motorcykeln. Den hade stått oanvänd i garaget nästan en månad, så den behövde få röra på sig lite.
Vi åkte en tur i natursköna omgivningar, och efter ett par timmar var vi framme i Trosa, där vi bestämde oss för att äta på Tullhuset nere i hamnen. Eftersom vädret hade slagit om och blivit soligt och varmt tog vi av oss skinnställen och bytte om till kjol och linne, som vi hade i packboxen. Ja, maken hade ju inte kjol förstås. Han är lite kinkig med sånt.

När vi hade ätit klart gick vi en promenad i det vackra vädret, och sen var det dags att åka vidare. Vilken pärs det var att försöka få på sig skinnstället igen på den solvarma, svettiga kroppen. Jag har dessutom ett nylonliknande foder i mina brallor, så fodret klibbade fast på benen och jag lyckades nästan inte få på mig byxorna. Jag fick nästan panik där jag stod och kämpade i hettan, och jag övervägde att ta bussen till Södertälje för vidare hemfärd med kommunala färdmedel.

Påklädningen lyckades till slut och så fort vi fick upp farten, så fartvinden svalkade kändes det mycket bättre igen.

Ikväll har jag sett filmen på bio, och jag var djupt imponerad. Vad skickliga de har varit när de har hittat på den här handlingen, där låtarna passar så perfekt.  Det är så bra gjort med tanke på att låtarna är skrivna under en lång tidsperiod, och de hade inga kopplingar till varandra från början, och nu känns det som om de vore skrivna till filmen.

Jag har gråtit en del men skrattat såmycket mer, för det fanns en massa humor i filmen. Skådespelarna var helt suveräna och så vill jag buga riktigt djupt för skaparna av en film där medelålders kvinnor har fått så läckra roller. Jag har aldrig varit så överdrivet förtjust i Meryl Streep, men jösses, vad bra hon var här! Nu har jag fått en helt ny bild av henne. Hon var både väldigt rolig och sexig.

Tänk att man kan bli tårögd över ett plåster på ett ben. När ni ser filmen kommer ni att förstå vad jag menar...

Man blir glad när man ser den här filmen, och man får lust att gå hem och ordna en jättefest (helst intill ett vackert blått hav, förstås) med god mat och vin och sång.

Yngsta dottern och jag såg filmen på vår vanliga lilla bio, som för ovanlighetens skull var fullsatt till bristningsgränsen, och när filmen var slut applåderade alla helt spontant.  Tänk ändå om Björn och Benny kunde få reda på det!