Tänk er att den används både privat och på jobbet.
Tänk er att den fylls av mängder av fotografier, anteckningar, noteringar, viktiga fakta, recept och roliga artiklar för privat bruk.
Tänk er att den fylls av mängder av omfattande pedagogiska planeringar, som var och en är resultatet av många timmars arbetande tillsammans med kollegor för att utgå från läroplaner och andra styrdokument och sammanfattat för att innehålla information om uppnåendemål, arbetsformer, bedömningsunderlag, provfrågor, bedömningsmallar.
Tänk er att dessa dokument har arbetats fram under de senaste tre-fyra åren.
Tänk er att det finns sammanställningar om elevresultat, betygsunderlag, mötesprotokoll, elevdokument, arbetsuppgifter, filmtips, filmsnuttar...
Tänk er att datorns ägare tänker att det kanske vore säkrast att skaffa en rejäl extern hårddisk för att säkerhetskopiera materialet.
Tänk er att datorns ägare köper en sådan hårddisk och tar sig tid att kopiera de privata fotografierna, men skjuter upp resten av backupen.
Tänk er att just den datorn kraschar två timmar innan det är dags för föräldramöte där en stor del av den lagrade informationen är av stort värde.
Tänk er att it-teknikern undersöker datorn, men konstaterar att han inte hittar minsta livstecken, samt att han absolut inte kommer åt någon som helst information på datorn.
Tänk er att den kraschade datorns ägare genomför sitt föräldramöte med hjälp av ett glatt humör och en whiteboardpenna och en intensiv önskan att informationen inte ska vara förlorad för gott.
Tänk era att datorns ägare är tacksam för att de privata bilderna i alla fall blev räddade.
Och vilken låt kan illustrera detta bättre än den här?
OBS! Det här inlägget blir långt, med massor av bilder, men det visar hur man tillagar en otroligt god gulasch långt ute på den ungerska landsbygden.
Man måste börja med att elda ordentligt under grytan, så att den ska bli riktigt, riktigt het. Det luktar gott när det börjar knastra om veden, och det kommer varma vindpustar i den redan varma luften (36 grader)
Den första ingrediens som hälls i grytan är lök. Massor av lök. Den puttrar ljudligt i generösa mängder av ister.
I skålen ligger vildsvinsköttet styckat och klart, och här hackas köttben i mindre bitar för att ge extra smak åt grytan.
Här behövs en riktigt vass yxa för att fixa styckningen
När löken har puttrat en stund läggs köttet ner i grytan.
Det behövs kryddor! Salt, mejram, svartpeppar, hel och finmald kummin, lagerblad och en mycket viktig ingrediens som inte finns med på bild är paprikapulver - i stora mängder!
Så här ser det ut när paprikapulvret har hällts i. Viktigt för både färg och smak.
Nu har det börjat få färg. Och det doftar gudomligt!
Nu ska det stå och puttra ett tag så att köttet blir mört.
Dags att förbereda tomater, vitlök och starka paprikor som ska ner i grytan.
Alltså, det ska vara vitlök i grytan!
I väntan på att maten ska bli klar intas syndigt starkt plommonbrännvin och goda småbröd.
Tvärs över sjön utanför mitt hus finns det en stor äng där luftballonger brukar starta sina färder i det blå. Nästan varje kväll lyfter det flera ballonger och svävar sedan vidare högt där uppe.
Jag är lite nyfiken på hur det känns att sitta där i en korg med den frasande elden som håller ballongen uppe. Det måste ju vara fantastiskt vackert att se allt så där från ovan, en frihetskänsla att glida fram med vinden, men samtidigt en skräck att något ska gå fel - på den höjden.
Jag vet inte vad som har hänt med tomater det senaste året. Tidigt i våras hittade jag en tomat som innehöll frön som hade börjat gro, och nu har jag en monstertomat där det har börjat växa alienliknande utväxter från den. Visst ser det läskigt ut?
Jag har alltid tyckt att Molly Sandén har en fantastisk utstrålning och är en duktig sångerska med guld i strupen, och en mycket vacker ung kvinna. Jag har läst att hon har fått kommentarer för sitt utseende trots att hon är så snygg och faktiskt har uppträtt för att underhålla med sin sång och sin vackra röst.
Hennes protest mot elaka kommentarer om kroppen är underbar! I nya videon är hon helt naken! Det borde väl slå knockout på folk av flera anledningar!
Jag gillar den här typen av starka tjejer som blir goda förebilder för osäkra tonårstjejer!
Jag har stor tolerans för olika språkliga fel. Om personer från andra länder ännu inte behärskar språket men vill uttrycka något gör jag allt jag kan för att förstå vad de menar utan att de ska känna sig generade eller misslyckade. När mina elever beskriver, förklarar eller besvarar något är jag mest angelägen om att förstå själva innehållet, och så blundar jag för stavfel, grammatiska fel och ordval. Jag vill lotsa dem fram och stärka deras lust och självförtroende. När folk skriver lappar och meddelanden med hopplösa särskrivningar eller konstiga stavningsvarianter kan jag tycka att det ser roligt ut, men jag är noga med att inte göra mig lustig på deras bekostnad (så att de ser och hör det alltså. Visst skämtar jag om det ibland).
Jag retar mig på de människor som anser sig vara lite förmer än andra och förlöjligar felaktigheter och vill överlåta all skriftlig verksamhet åt en liten exklusiv elit, där alla behärskar alla skrivregler och ingen gör fel. Det finns ju ett ordspråk som låter: "Skogen skulle vara mycket tyst om inga fåglar sjöng förutom de som sjunger vackert".
Följden blir att när personer som beskriver sig själva som Språkpoliser gör fel på något sätt, tex stavar fel eller använder ett ord i fel sammanhang, fylls jag av en mycket oädel känsla. Jag blir skadeglad!
(Och nu undrar jag givetvis hur många språkregler jag har brutit mot i ovanstående text!)
Överallt i Ungern fanns det vackra hibiskusbuskar/träd i trädgårdar och parker. Det lustiga var att jag nästan inte såg en enda hibiskus med röda blommor, som åtminstone jag har uppfattat som den vanligaste varianten. Jag samlade på olika färgvarianter för ett antal år sedan, och hade både dubbla röda, enkla röda, gula, vita och ljusrosa. Men i Ungern var nästan alla hibiskusar blå! Det fanns några vita också, och några enstaka gula. Men annars var de blå överallt. Det fanns stora hibiskushäckar och storväxta hibiskusar i tex Budapest utplanterade längs trottoarerna ungefär som vi har oxlar eller lönnar (fast träden är givetvis större än hibiskusarna).
Jag lyckades knycka några skott på några olika plantor och pillade ner dem i PET-flaskor som skulle fungera som små mobila transportväxthus. De små flaskorna surrades fast mot en stålskena i bilen så att de inte skulle ramla omkull, men när temperaturen steg till närmare 38-40 grader utomhus plockade jag bort flaskorna och ställde dem inomhus i svalka så att de inte skulle koka bort i värmen.
Väl hemma har jag skurit upp flaskorna och låtit plantorna stå några dagar och återhämta sig innan jag gav dem en ny snittyta och doppade dem i rotbefrämjande pulver innan jag planterade dem och satte en skyddande plastpåse över varje kruka.
Några av planorna tog för mycket stryk av transporten och dukade under och fick sluta sitt liv i soppåsen tillsammans med kaffesump och äggskal, men tre plantor ser fortfarande väldigt starka och fräscha ut. Och så hoppas jag att jag ska få ett skott från ett olivträd att överleva.
Det ska bli så spännande att se om de blå hibiskusarna har samma anlag att växa och bli stora även inomhus, som min farmors gamla hibiskus hade. Hon knyckte ett skott från en hibiskus på ett sjukhus på 20-talet, och den plantan blev ett stort träd som växte, frodades och blommade generöst i över 70 år, tills jag ärvde den och lyckades ta död på den under en semester. Men den har fått nya avkommor varje år då den har beskurits och de plantorna i sin tur har fortsatt att ge nya avkommor - alla med samma imponerande växtkraft.
Kärleksförklaring till finniga, tjuriga tonåringar
Överallt i diverse medier framställs de svenska högstadieskolorna som livsfarliga institutioner fyllda av hotfulla, skrämmande tonåringar. Det är en verklighet jag inte känner igen. Det jag ser är en himla massa härliga ungar som håller på att bli vuxna. En del är glada, andra är trumpna och en del är avvaktande medan andra är tillitsfulla och kanske alltför förtroliga ibland.
Vissa är ambitiösa och målinriktade medan andra är skoltrötta och totalt omotiverade till sitt skolarbete. Varje dag glimtar det till några ögonblick som gör jobbet så meningsfullt och får fröknar och magistrar att orka lite till. Det kan vara ett leende, en blick eller ett lyckligt: "Nuuu fattar jag!" Ibland känner man huvudvärken komma krypande när man inte räcker till, när man inte förmår väcka arbetslust eller intresse hos en hängig unge. Tröttheten kan ligga som ett järnok när man inte riktigt vet hur man ska hantera ungar som skolkar, är nonchalanta eller väldigt ledsna. Arbetsuppgifterna har förändrats med åren, och den rena undervisningstiden blir en allt mindre andel av den totala arbetstiden. Vi ska förbereda, efterarbeta, dokumentera, vårda, samtala, informera. Och det är så oerhört tillfredsställande när man envist har jobbat med ett arbetsområde fast ungarna har tyckt att det har varit jobbigt och svårt och tråkigt, och plötsligt förstår de vad de håller på med - och då tycker de att det är roligt! Ibland blir man extra berörd av någon elev. Det har hänt mig flera gånger. Till exempel när det satt en pubertetskille och pratade om sina bekymmer, och han var så rörande gullig så jag fick behärska mig för att inte plocka med mig honom hem, vira in honom i en filt och fixa lite ostmackor och varm choklad. Men det är tur att vi får låna ungdomarna ett tag i den här härliga och turbulenta åldern när de har mer energi än de kan hantera och känslorna svallar snabbt och häftigt.
Om någon hade sagt till mig för några år sedan att jag skulle tycka att förbrukad mat som har lämnat kroppen var gulligt skulle jag tycka att den personen var lite vrickad.
Men vad händer nu då? När jag får MMS med bilder på en potta med innehåll och en lycklig unge som har presterat pottinnehållet blir jag RÖRD! Jag sitter och ler för mig själv och skicjar sedan ett entusiastisk svar med ungefär följande formulering:
"Vad roligt! Det är verkligen gulligt att hen ser så nöjd ut! Härligt! Nu kan hen vara riktigt stolt!"
Vad är det som har hänt? Är det jag som har blivit vrickad?
Nu när vi är lediga i sommarvärmen är det kanske roligt att hoppa på den här roliga bokbingon? Jag hittade den hos Freja
Hitta en bok vars författare eller titel innehåller bokstaven Z:
Nietzsche - Tankarnas biografi. En bok som står där i hyllan, men som jag aldrig har tagit mig tid att läsa.
Hitta en klassiker:
George Orwell - Animal Farm
Hitta en bok med en nyckel på omslaget:
Marian Keyes - Hemligheten på Mercy Close
Hitta något i din bokhylla som inte är en bok:
En liten tavla, ett hålslag, en pappersask med viktiga papper, en glasskål, en liten prydnadsfigur, ett par hyllplan med blandade leksaker, en tysk språkkurs och en fransk språkkurs med cd-skivor. Och några dvd-filmer och några cd-böcker.
Hitta den äldsta boken i din bokhylla:
Beror väl på hur man ser det. Bibeln är ju gammal på ett sätt, men det här exemplaret är väl inte så ruskigt gammalt. Iliaden och Odysseen är ju också gamla på sätt och vis. Efter många flyttar och många stora utrensningar i mitt liv har jag gjort mig av med många böcker, och har inga gamla praktexemplar kvar. Tror nästan att mina äldsta böcker är fyra pärmar med originalböcker som min farfar skrev.
Hitta en bok som innehåller djur:
Oj, oj, oj! Jag är ju lärare som undervisar i biologi, så det finns mängder av böcker som innehåller djur! Men om jag bortser från den vetenskapliga aspekten på djur så kan jag nämna "Harens år" av Arto Paasilinna.
Hitta en bok med en manlig protagonist:
Jan Guillou - "Coq Rouge"
Hitta en bok med bara ord på omslaget:
Thomas Mann - Der Zauberberg
Hitta en bok med illustrationer:
Finns ett stort antal. Faktaböcker av olika slag (som tex floror, svampböcker, läroböcker...). Barnsagor. Konstböcker. Kokböcker.
Hitta en bok som har guldbokstäver:
Har ingen bok där hela texten är med guldbokstäver, men har tex Tage Danielssons "Bokbok" som har guldbokstäver på omslaget.
Hitta en dagbok (sann eller påhittad):
James Joyce: Odysseus
Hitta en bok vars författare har ett vanligt namn:
Lasse Berg: Gryning över Kalahari
Hitta en bok som har en närbild på omslaget:
Richard Dawkings: The selfish gene
Hitta en bok som utspelar sig i en tidig tidsperiod:
Då får det bli Iliaden och Odysseen igen
Hitta en inbunden bok utan sitt skyddsomslag:
Caitlin Moran: Konsten att vara kvinna
Hitta en turkos bok:
Liza Marklund: Nya röster sjunger samma sånger
Hitta en bok med stjärnor på omslaget:
Stefan Spjuth: Stallo
Hitta en bok som inte är för ungdomar (Young Adult):
Charles Brenner: Psykoanalysens grunder
Hitta en bok vars författare varken är engelsktalande eller svensk:
Har varit ute och testat min Citroen och min GPS i nästan två veckor. Reste genom Danmark - Tyskland - Tjeckien - Slovakien - Ungern. Tillbringade några dygn i Gyula i södra Ungern, nära gränsen till Transsylvanien, med härliga bad på en badanläggning, långa solpromenader och besök på gamla slott, utställningar och andra sevärdheter på dagarna, och mysiga middagar i ett hus i en liten by på landsbygden varje kväll. Fick även en rundtur på gigantiska odlingsfält där det förutom majs, vete, lök, solrosor, meloner mm fanns en massa spännande djur. Det skuttade omkring vildkaniner och rådjur och sorkar och i luften flög både rovfåglar, småfåglar, storkar och fladdermöss. Olivträd, akacior, persikoträd och andra spännande växter växte vilt längs åkerkanterna. Syrsor spelade så högt att det nästan var störande.
Jag har fått smaka vildsvinsgulasch som tillagats i järngryta över öppen eld, och dessutom vildsvinsbiffar och kyckling stekta på stekfat över öppen eld, har åkt sjörövarbåt på Balatonsjön, har strosat runt i Budapest, har besökt en gammal medeltida stad uppe i bergen vid Balatonsjön och har ätit mängder av god, smakrik mat.
Jag har fotograferat en hel del, men har ännu inte hunnit fixa med bilderna. Foton kommer så småningom.
Hemresan gick också bra, genom Ungern- Slovakien - Tjeckien - Tyskland och Danmark praktiskt taget utan köer. Trafiken flöt bra genom hela södra Sverige, men när vi var en mil från Södertälje var det plötsligt tvärstopp och trafiken kröp fram i ett par mil. Så ironiskt!
