Nuläge
Just nu ligger min dotter nedsövd med ett kirurgteam i ryggen. Det är svårt att koncentrera sig på något annat.
Operationsinfo
Dottern är ännu inte opererad, men de räknar med att göra det idag. Hon fyller år idag och firar alltså födelsedag på sjukhuset. Stackars lilla gumman...
Håll alla tummar!
HUU! Min äldsta dotter har skadat ryggen och ska opereras akut! Inte kul alls!
Sur på syrran!
Jag är faktiskt lite sur på min lillasyster. Jag har fått låna hennes stuga några dagar och i badrummet har hon en spegel som visar alla skavanker man har! Det är förskräckligt att se den förstorade skräckinjagande bilden av mitt ansikte. Jag undrar om jag inte kommer att få lite svårt att sova i natt efter den synen.
Schassen om keso...
Torsdag
Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh.
Vi ska gå för att det är torsdag, och vi kan önska dem alla en glad torsdag.
(Nalle Puh)
Lite poesi
Underbara timmar!
Allt är guld som rimmar!
(Tage Danielsson)
Här kommer hönsbilderna!
Visst är de här bilderna fantastiska!!!
Kaxigt värre!
Redo för regn...
Pyntade fötter i solskenet
Litet huckle som skydd för solen
Visst syns det att de här hönorna mår bra? Jag blev så glad när jag såg bilderna, förutom att jag fick ett riktigt gott skratt åt tjejernas underbara humor.
Bilder kommer...
Jag har pratat med min lilla elev och hon har lovat att skicka sina roliga hönsbilder till mig. Jag sa att jag så gärna ville visa dem för några kompisar, och ni är väl mina kompisar?
Rätt eller fel?
Jag har irriterat mig på att det är allt fler som smiter igenom tunnelbanespärrar utan att betala. En del hoppar helt enkelt över spärren, och andra har hittat på ett sätt att skicka in foten mot den sensor som öppnar grinden när man är på väg ut från stationen. När ljusstrålen bryts kan de vrida undan grinden och kommer in till tågen utan att betala.
Jag trodde tidigare att den typen av beteende bara förekom hos "unga buskillar", men till min stora förvåning har jag den senaste tiden sett att folk i alla åldrar konsekvent smiter igenom och tjuvåker.
Idag smet ett par småkillar igenom spärren precis före mig. Först försökte de hoppa över spärren, men det var tydligen för högt, så de använde tekniken att sticka in foten i stället.
Jag tyckte att det var förskräckligt att de gjorde så helt ogenerat mitt på ljusa dagen mitt bland en massa människor, utan att skämmas, så jag hejdade killarna när jag hade passerat grinden (obs! genom att använda giltigt färdbevis...) och frågade dem varför de tänkte åka tunnelbana utan att betala.
- Våra biljetter fungerar inte där, sa de.
- Men då kan ni gå till luckan där borta så kan ni få hjälp och de kan se varför er biljett inte fungerar, sa jag då. Man måste betala när man åker tunnelbana.
Därefter gick jag vidare ner till perrongen.
På perrongen kom en kvinna fram till mig och anklagade mig högljutt för att ha "givit mig på" småpojkar. Hon tyckte att det var förfärligt gjort av mig, och så undrade hon om jag skulle ha gjort det även om de hade varit två meter långa. Jag svarade att jag naturligtvis skulle ha gjort det, eftersom jag inte gillar att folk fuskar och snyltar. Kvinnan fortsatte att älta att det var otroligt att jag tillrättavisade småpojkar, och jag kände hur ögonen glödde och jag fick behärska mig för att inte knuffa ner kvinnan på spåret (nej nu överdriver jag).
- Du har inte med det där att göra, sa hon. Det finns vakter som sköter det där.
Jag förklarade att jag visst har med det att göra, eftersom jag både betalar skatt och färdbiljett för att vi ska ha fungerande kollektivtrafik. Det är inte acceptabelt att vi blundar när folk fuskar och beter sig illa.
När kvinnan hade sagt några ytterligare otrevligheter ställde hon sig en bit bort, och jag kokade av ilska när tåget kom in.
Vad är det som händer? Ska vi inte vara goda föredömen för den uppväxande generationen. Hur i hela världen ska de få en känsla för heder och moral om vi sanktionerar brottslighet? Var ska de lära sig vilka regler som gäller? Och var ska de lära sig vad som händer när man bryter mot reglerna?
Tänk om alla hönor blev så ompysslade...
Jag har skrattat mig tårögd tillsammans med några av mina elever idag. En flicka i sexan visade bilder hon hade tagit när hon var på besök hos sin syssling, som bor på en gård i Småland. Inte nog med att tjejen hade en fantastisk förmåga att hitta roliga vinklar på sina bilder, hon hade dessutom hittat så galet roliga motiv. Det var tex närbilder på fötterna på en höna som satt på en pinne. Klorna var vackert rosa/röda av ett tjusigt nagellack. På en annan bild gick en höna godmodigt omkring med ett huckle på huvudet, i väntan på påsken. En tredje bild visade en höna som stod med fötterna i ett par gummistövlar, en fot i vardera stövel. Hönorna verkade tycka om att umgås med barnen, och de tycktes inte bli uppstressade av vare sig huckle eller stövlar.
Andra bilder var tagna snett underifrån, så det visade en höna som kaxigt avtecknade sig mot himlen. Jag tror att jag ska försöka övertala henne om att få låna bilderna, så att fler kan få sig ett gott skratt.
Usama bin Ladin
Jag hade faktiskt ganska svårt att jubla när nyheten kablades ut. Det känns som om vi inte har utvecklats så mycket sedan den mörka medeltiden om det alltid ska handla om vem som dödar vem. Så rättvisa skipas genom att en barbar som mördar ska dödas? Hur kan ett dödande vara hemskt och ett annat ska ge upphov till globalt jubel? Vi fördömer en sorts dödande men sanktionerar ett annat, hjältarnas dödande anses aldrig vara moraliskt förkastligt. Det är sorgligt att vi människor är så primitiva och ska lösa problem och konflikter med våld och hämnd. Hjärnan är en fantastisk skapelse men den räcker uppenbarligen inte till för att lösa problem på ett intelligent sätt.
Jag försvarar inte Usama bin Ladin och hans verksamhet en sekund, men jag hade föredragit om han hade blivit ställd inför rätta på ett lite mer anständigt sätt. Inte anständigt för hans skull, utan som en markering att vi vill slippa allt det sjuka beteendet i världen.
Sedan förstår jag att det här var det enda möjliga sättet att bli av med honom och att ett ögonblicks tvekan hade inneburit att hela aktionen hade gått åt skogen. Självklart var det bra att de militära strategerna genomförde en så välplanerad attack och att de lyckades överlista bin Ladin och hans säkerhetsvakter. Men jag har i alla svårt att jubla.
Periodiska systemet
Idag fick mina åttor träna sig på att tolka informationen de kan hitta i periodiska systemet, och de fick rita atomer, skriva atomnummer, räkna ut laddning på joner och utifrån det skriva enkla reaktionsformler som de fick balansera. De tyckte att det var riktigt roligt att plötsligt förstå hur det funkade.
Mot slutet av lektionen jublade de högt och klappade händerna. Min kollega som satt vid sitt skrivbord vägg i vägg hade sett vad vi arbetade med och när han hörde jublet i klassrummet var han djupt imponerad av att eleverna kunde vara så begeistrade över periodiska systemet. Jag tvekade lite om jag skulle berätta att de hade jublat för att vi hade mörklagt klassrummet och de fick turas om att sätta fyr på en magnesiumremsa som flammade upp med ett starkt, vitt sken. Efter lite tvekan berättade jag hur det låg till, mest för att förklara hur jag hade råkat orsaka stora brännskador på hans kateder.
Vårtecken!!
Inventering
Efter ett par jacklösa, varma dagar blev det dags för lite mer värmande kläder igen den här svala morgonen. En snabb koll i fickorna visade att jag hade det mest väsentliga med mig: ett par fingervantar, en pappersnäsduk, en räddad knapp som lossnat från min favoritkofta och sist men inte minst - en förpackning fructolax. Redo att ge mig ut i världen, alltså!
Kvällsmeditation
Middag på balkongen där dagens sista värmande strålar fortfarande dansade runt. Utsikten över sjön var fortfarande andlöst vacker, lyssnade man på fågelkvittret kunde man särskilja ett stort antal arter som tävlade om att sjunga högst och vackrast.
Mitt i allt detta satte sig en man i skuggan bakom ett skjul på gården och började spela dragspel. Det är lite tröttsamt med dragspel ibland när man bjuds på en ofrivillig föreställning på tunnelbanan, där musikanten oftast mest låter instrumentet ge ifrån sig några gälla ljud, som mest påminner om en katt som brutalt mördas. Men den här mannen var en riktig dragspelsvirtuos och han spelade fantastiskt. Hans toner virvlade omkring uppför berget och in på balkongerna, ömsom vemodiga och smeksamma och ömsom smittande glada så att man fick lust att dansa. Den lille ensamme mannen lyckades trolla med sitt dragspel med små lustiga melodislingor som lekfullt rymde från instrumentet. Fantastiskt att lyssna på.
Stoppad
Jag sprang in i en butik för att köpa lite frukt och bröd. Det var relativt mycket folk i butiken, trots det strålande vädret utanför.
Plötsligt blev jag hejdad av en dam som stod och demonstrerade några speciella varor vid ett litet bord. Jag var inte särskilt intresserad, utan gick vidare i gången. Då lösgjorde sig damen och kom ifatt mig med ett varuprov i handen.
- Det här är väldigt effektivt, sa hon och höll fast min blick med stor beslutsamhet.
- Eh, jaha....? fick jag fram.
- Det här hjälper mot förstoppning, sa hon lika allvarsamt och övertygande som Maria Wetterstrand brukar vara i debatter.
- Eh, jaha.... fick jag fram igen.
Jag såg att hon var oerhört angelägen om att jag skulle förstå vilket fantastiskt erbjudande jag precis hade fått. Det var ett tillfälle som jag enligt henne inte borde missa.
- Du tar lite på kvällen, skölj ner med vatten och sen slipper man förstoppningen, sa hon och nickade lite för att förstärka sina ord.
Därefter stack hon en liten påse "Fructolax" i min hand, jag tackade och hon återvände till sitt bord.
Fundersam gick jag vidare. Vad var orsaken till att hon såg sig nödsakad att följa efter mig i gången för att lämna över varuprovet? Gick jag omkring och såg förstoppad ut? Gör jag alltid det?
Och om jag nu testar Fructolax, kommer då mitt förstoppade utseende att förändras?
Täppt i näsan
Jag stod vid busshållplatsen och kände mig lite småsnuvig och täppt i näsan. Eftersom jag råkade ha nässpray i fickan tog jag mig en liten dos.
Efter ett kort ögonblick vidgades mina andningshålor och alla dofter vällde in i näsan. Det luktade mest diesel och bensin.
Lika bra att vara tilltäppt.
Bullock på tunnelbanan
Jag satt på tunnelbanan mitt emot ett oerhört vackert par. Hon var påtagligt lik Sandra Bullock och han påminde om Antonio Banderas. Jag kunde inte låta bli att titta på dem, de satt bara där och var så vackra.
De hade med sig ett barn, ett lika vackert barn. Under den korta färden hann jag få uppfattningen att det var ett mycket väluppfostrat och trevligt barn. Välartat. Synd att de bara hade ett barn. Med de generna borde de kunna berika världen med många små vackra avkommor.
Vid en station klev Sylvester Stallone in i vagnen. Han tittade lite tjurigt mot Antonio. Jag var tvungen att kliva av på nästa station, men jag är övertygad om att Sylvester och Antonio slogs om Sandras gunst.
Förmodligen vann Antonio.
Käre Gud,
Jag tror att det är många som har humor och kan tåla ett practical joke. Men efter den här långa vintern känns det inte kul med ett ymnigt snöfall och marken täckt av vitt den 3 maj.
Skämta hellre på något annat sätt, snälle Gud!
Testpilot
Jag har anmält mitt intresse att bli testpilot till en hp-dator , en HP Pavilion dm1-3110eo Notebook PC. Jag har haft flera HP tidigare och har alltid tyckt om dem. Just nu har jag macbook, en jobbdator. Om jag inte hade fått den från jobbet skulle jag ha en HP igen, men gratis är bra!
Eftersom min dator av någon anledning numera vägrar att bädda in klipp från Youtube får ni se länken här i stället:
http://www.youtube.com/watch?v=2AflyOtx5oA
Jag hoppas att jag får chansen att testa den här datorn, för det skulle vara kul att prova hur smidig den är när vi ska vara ute i fält en dag i slutet av maj med 300 elever, och de ska lämna redovisningar och bilder från sina mobiler fortlöpande under dagen, så vi måste ha datorer som är både smidiga och snabba och håller laddningen tillräckligt länge.
Just nu
Det är första maj, lite kyligt, men solen strålar från en blå himmel med några tussiga moln, en massa fåglar kvittrar jublande sina varierande serenader och jag sitter på balkongen och njuter av den glittrande blå sjön och de allt grönare träden. Det är så otroligt vackert! Kan det vara verkligt?
I valet och kvalet
Åh, vad det är svårt att välja tapeter!
