Morgonvy
I morse möttes jag av den här synen. Mycket vackert!
Promenad
Som motvikt till all fjällvandring den senaste tiden var det dags för en promenad i Gamla stan.
Man var tvungen att kryssa sig fram mellan alla människor, och så var det skränigt och bullrigt.
Det var mycket skönare att gå i fjällen.
Man var tvungen att kryssa sig fram mellan alla människor, och så var det skränigt och bullrigt.
Det var mycket skönare att gå i fjällen.
Pridekyrka!
Vad fin kyrkan blev med den regnbågsfärgade flaggan!
52 things to do on a rainy day
För några år sedan fick jag en så fin kortlek i present. På asken stod det "52 things to do on a rainy day", och på varje enskilt kort stod det ett förslag på vad man kunde göra när det regnar. Och vad passar bättre än det idag?
Några av förslagen:
Empty out your kitchen cupboards and count all the packets which are out of date
Start your own recipe book of the simple meals you enjoy to refer to on those occasions when your mind has gone blank
Ring up a loved one and ask them what you can do to help today
Write an article, perhaps about somwhere you have been or something you experienced or something you know about. Try and get your work published with a local or even national publication
Make a special anniversary card
Be romantic for the whole day. If you are stuck for ideas try looking for 52 ways tosay I love you. If you are single go out and set about meeting the partner of your dreams or telling "that person" just how you feel about them.
Sit down and plan the business you have dreamed of. Think of a name, a logo, where you would work from, how you would get started, how it would all work and come together. Start today!
See how many words you can make from the word "choreography"
Det där var ett litet axplock. Det kanske kommer några tips till om regnet håller i sig.
Hitta hem
Om jag av någon anledning skulle blunda när jag går hem skulle jag veta precis när jag är framme vid min ytterdörr. Bajsblöjorna som min granne ständigt lägger utanför sin dörr skulle utan tvekan vägleda mig.
Fick en tröja av syrran...
Visst är den fin?
Fler fjällbilder
Diset bäddade in hela nejden i ett mjukt skimmer
Ni kan försöka föreställa er det tvärbranta stupet med en skrämmande fallhöjd
Vattenskådespel
Jag minns fortfarande hur det lät med det sjungande vattnet
Hjortron! Jag längtar!
Grövelsjön
Där bakom stängslet ligger Norge
Undrar hur många som har vandrat över den här bron...
Skönt att nästan få vara torrskodd
Bara att kupa handen och dricka av det friska vattnet
En fantastisk slända. Så vacker färg!
Renarna var så tama och gick omkring mellan husen varje morgon och varje eftermiddag
Fjällbilder
Åh, vad jag har sovrat och valt och prioriterat. Jag hade flera hundra bilder från början, och efter min första gallring för att hitta tänkbara bloggbilder hade jag drygt 180 bilder kvar. Då fick det bli en ny runda där jag plockade bort bilder som var för lika varandra, eller inte var så intressanta för den som inte var där och vandrade. Efter det återstod 85 bilder.
Sista gallringen var jobbig. Då tog jag bort bilder jag egentligen ville ha med, men det blev för mycket. Nu återstår de här bilderna, och det är fortfarande alldeles för många bilder för att det ska vara vettigt, men det var så himla vackert, så jag hoppas ni står ut.
Alla små bilder är klickbara, om ni vill se dem i ett större format.
Sista gallringen var jobbig. Då tog jag bort bilder jag egentligen ville ha med, men det blev för mycket. Nu återstår de här bilderna, och det är fortfarande alldeles för många bilder för att det ska vara vettigt, men det var så himla vackert, så jag hoppas ni står ut.
Alla små bilder är klickbara, om ni vill se dem i ett större format.
Å ena sidan och å andra sidan...
På resan i fjällen kom vi till en liten väg som gick över en damm.
Tittade man till vänster såg man en vacker sjö
Men tittade man åt höger såg man det här:
Det var en märklig känsla att stå på vägen och se så olika vyer beroende på om man vred huvudet till höger eller vänster.
Tittade man till vänster såg man en vacker sjö
Men tittade man åt höger såg man det här:
Det var en märklig känsla att stå på vägen och se så olika vyer beroende på om man vred huvudet till höger eller vänster.
God morgon!
Jag måste göra en översyn av mitt kylskåp. När jag åt min flingfrukost tyckte jag att det var en lätt bismak av lök på mjölken. När jag skulle hälla mjölk i det nybryggda kaneltet tog jag istället mjölk ur min andra mjölkförpackning, för att inte förstöra smaken på tet. Då kom det först en vattnig rännil ur paketet och sen kom en stor klump och därefter flöt äckliga vita flockar omkring på mitt te. Trots att mjölken inte var utgången, och trots att jag hade storstädning av kylskåpet för en vecka sedan.
Nu har jag gjort nytt te och försöker hitta olika sätt att hålla humöret uppe.
Oj oj oj!
För mycket glass och god mat!
Hoppas ändå det är lite kvar av badsäsongen!
Hoppas ändå det är lite kvar av badsäsongen!
Radiotips
Ni som har missat årets sommarpratare borde i alla fall lyssna på två av inslagen; Percy Barnevik och Johan Rabaeus. Underhållande och intressant resp roligt.
Filmtips...jag menar filmvarning
Filmen "Inception" med Leonardo DiCaprio har precis haft premiär. Jag gick och tittade på den för ett par dagar sedan, och jag blev otrolig besviken. Den handlade om det undermedvetna och drömmar. Handlingen pendlade mellan dåtid och nutid, mellan dröm och verklighet och drömmar som ägde rum i drömmar, och folk som tog sig in i andras drömmar för att påverka deras handlande och attityder. Hela tiden var det ett överdåd av smaskiga och häftiga effekter, så pass mycket att det inte blev intressant längre.
Filmen var precis lika rörig som det låter och alla effekter gjorde att jag tröttnade, så jag gick helt enkelt därfirån efter halva filmen. Det har nog aldrig hänt tidigare att jag har lämnat salongen under pågående film, men den här filmen tyckte jag absolut inte om.
Det finns säkert människor som tycker att filmen är häftig och sevärd, men jag kan tyvärr inte rekommendera den.
Men tack för biljetterna!
Filmen var precis lika rörig som det låter och alla effekter gjorde att jag tröttnade, så jag gick helt enkelt därfirån efter halva filmen. Det har nog aldrig hänt tidigare att jag har lämnat salongen under pågående film, men den här filmen tyckte jag absolut inte om.
Det finns säkert människor som tycker att filmen är häftig och sevärd, men jag kan tyvärr inte rekommendera den.
Men tack för biljetterna!
Vackert - "Don´t die before I do"
Antiskoskavsknep
Jag går just nu omkring här hemma i mina nya, snygga skinnsandaler med ett par blöta strumpor på fötterna. Allt för att gå in skorna ordentligt så jag slipper skoskav. Jag har annars en tendens att få väldigt fula skoskav av alla nya skor. När skor är rejält ingångna och riktigt bekväma är de så fula att det är dags att kassera dem. Mina förra sandaler börjar se sorgligt skabbiga ut, men de är så underbart sköna, så jag kommer nog inte att klara av att kasta dem. Jag får spara dem och gå långpromenader i skymningen när ingen lägger märke till mina fötter.
Hej bloggen
Jag vet att jag inte har pysslat om dig på ett tag. Så kan det bli när det är sommar och det är en massa annat som stjäl uppmärksamheten. Hoppas du inte är alltför sur på mig för det. Jag ska bättra mig. Förlåt.
Lite Roddan
All kinds of everything
På med vandrarkängorna!
Jag håller som bäst på och packar för att åka till fjällen och vandra. Kameran har hedersplats i packningen, vid sidan av skavsårsplåstren och myggmedel. Ett extra minneskort är inköpt så nu får det plats enorma mängder av bilder.
Väderprognosen för den kommande veckan ser lovande ut, vackert väder hela tiden, med lite risk för regn på onsdag och torsdag. Det kommer bara att kännas uppfriskande, och dessutom finns det bra regnställ.
Yngsta dottern kommer att vakta lägenheten och vattna alla blommor. Får se hur många blommor som överlever. När jag åkte bort i två veckor för ett par år sedan kom jag hem till väldigt deprimerade blommor. De som inte var deprimerade var avlidna. Men de starkaste överlevde och har återhämtat sig och vuxit till sig. Nu ska de utsättas för en ny prövning, men jag hoppas att de överlever även denna resa.
Nu ska jag gå till apoteket och köpa breda tejpremsor att förstärka fötterna med. Kanske även lite fotvårdsprodukter att skämma bort fötterna med på kvällarna.
Det blir fint med en stuga med alla bekvämligheter och dessutom en bastu, hur man nu skulle komma på idén att bada bastu när det är bastuvarmt ute.
Kikare, campingbestick, trangiakök, termosar, sängkläder, tandborste, solbrillor, keps....ja,det är mycket att tänka på nu.
Bilder från vandringen kommer så småningom!
Väderprognosen för den kommande veckan ser lovande ut, vackert väder hela tiden, med lite risk för regn på onsdag och torsdag. Det kommer bara att kännas uppfriskande, och dessutom finns det bra regnställ.
Yngsta dottern kommer att vakta lägenheten och vattna alla blommor. Får se hur många blommor som överlever. När jag åkte bort i två veckor för ett par år sedan kom jag hem till väldigt deprimerade blommor. De som inte var deprimerade var avlidna. Men de starkaste överlevde och har återhämtat sig och vuxit till sig. Nu ska de utsättas för en ny prövning, men jag hoppas att de överlever även denna resa.
Nu ska jag gå till apoteket och köpa breda tejpremsor att förstärka fötterna med. Kanske även lite fotvårdsprodukter att skämma bort fötterna med på kvällarna.
Det blir fint med en stuga med alla bekvämligheter och dessutom en bastu, hur man nu skulle komma på idén att bada bastu när det är bastuvarmt ute.
Kikare, campingbestick, trangiakök, termosar, sängkläder, tandborste, solbrillor, keps....ja,det är mycket att tänka på nu.
Bilder från vandringen kommer så småningom!
Marit Bergman - "Forever doesn´t live here anymore"
Lena Ph och jag
Jag har några ägodelar som jag vårdar extra ömt. Den första är min kamera, den andra är min symaskin och den tredje är min bärbara dator.
I förra veckan när jag skulle sy om ett påslakan började plötsligt min symaskin trassla, men jag hann inte göra så mycket åt det, eftersom vi hade vårt prinsessbröllop att tänka på.
Igår lyckades jag komma iväg till symaskinsbutiken och få hjälp med maskinen. Lyckligtvis var det inget som hade gått sönder på maskinen, utan det handlade om små justeringar och inställningar av olika slag. När maskinen var fixad var jag så tacksam att det faktiskt inte gjorde mig något att jag fick släpa runt den på stan i över en timme, för att jag hade ytterligare ärenden att uträtta. Jag bara gick och längtade efter att få komma hem och sy färdigt mitt påslakan.
Det var lite bökigt när jag skulle köpa en bok på Akademibokhandeln, och så kom jag på att jag hade rabattkuponger att skriva ut på min mail, men det fick man inte göra där, utan då var jag tvungen att släpa mig tillbaka till biblioteket på Medborgarplatsen för att komma åt en dator där så jag skulle få mina kuponger. Man tycker inte att en symaskin är så klumpig och otymplig när man bär den tvärs över rummet, eller från en plats till en annan i bostaden, men jag rekommenderar inte att man släpar runt på den i strålande sol och ökenvärme i trängseln i stan. Då vore det bättre med en liten virkning eller så, om man nu nödvändigtsvis vill ha ett handarbete med sig.
Idag har jag sytt påslakanet och det blev att par dukar också som en extra bonus.
Ni som inte gillar att sy förstår nog inte lyckokänslan, men jag antar att Lena Ph förstår vad jag talar om!
I förra veckan när jag skulle sy om ett påslakan började plötsligt min symaskin trassla, men jag hann inte göra så mycket åt det, eftersom vi hade vårt prinsessbröllop att tänka på.
Igår lyckades jag komma iväg till symaskinsbutiken och få hjälp med maskinen. Lyckligtvis var det inget som hade gått sönder på maskinen, utan det handlade om små justeringar och inställningar av olika slag. När maskinen var fixad var jag så tacksam att det faktiskt inte gjorde mig något att jag fick släpa runt den på stan i över en timme, för att jag hade ytterligare ärenden att uträtta. Jag bara gick och längtade efter att få komma hem och sy färdigt mitt påslakan.
Det var lite bökigt när jag skulle köpa en bok på Akademibokhandeln, och så kom jag på att jag hade rabattkuponger att skriva ut på min mail, men det fick man inte göra där, utan då var jag tvungen att släpa mig tillbaka till biblioteket på Medborgarplatsen för att komma åt en dator där så jag skulle få mina kuponger. Man tycker inte att en symaskin är så klumpig och otymplig när man bär den tvärs över rummet, eller från en plats till en annan i bostaden, men jag rekommenderar inte att man släpar runt på den i strålande sol och ökenvärme i trängseln i stan. Då vore det bättre med en liten virkning eller så, om man nu nödvändigtsvis vill ha ett handarbete med sig.
Idag har jag sytt påslakanet och det blev att par dukar också som en extra bonus.
Ni som inte gillar att sy förstår nog inte lyckokänslan, men jag antar att Lena Ph förstår vad jag talar om!
En massa nya vargar!
Jag är väldigt förtjust i vargar. De är så vackra och kraftfulla, och samtidigt lite skrämmande. Jag tyckte det var obegripligt med förra årets vargjakt, det kändes inte som om beslutet var färdigbearbetat innan jakten körde igång. Frågan är om det fanns någon riktig styrning på det som skedde.
I alla fall blev jag så glad när jag hittade den här nyheten om en rekordstor vargkull som har fötts i Norge.
Möte på tunnelbana
Jag klev på tunnelbanan och slog mig ner mittemot en kvinna som satt och log så vänligt. Jag tog fram en bok och började läsa. Då undrade hon vad boken hette. Jag berättade då att det var en gammal bok (från 1941) av Jan Fridegård, med titeln "Torntuppen". (Jag har lovat min pappa att läsa den boken för att man enligt honom får en annan syn på döden då. Den beskriver döden på ett mycket speciellt sätt. Vackert och befriat)
Hon tittade noga på mig och så sa hon:
- Vilket språk läser du på?
- Svenska. Det är en svensk författare.
- Jaha, jag undrade bara vilket språk du hade. Jag kan inte se det på dig.
- Nej, men det kanske man inte alltid kan vara helt säker på.
- Jag är från Polen. Det kanske syns?
- Det kanske det gör, men jag vet inte riktigt hur man ska se det? (Förutom alla män som är fulla och har stor mustasch, som Lech ni vet)
Så plockade hon upp en liten prydlig trave med små blad av hushållspapper ur fickan. Alla blad var hopvikta på mitten och med ett vänligt leende sträckte hon fram ett alldeles vitt, hopvikt ark av hushållspapper mot mig.
- Vill du läsa det här? Det är väldigt intressant!
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag borde väl ha tackat ja och tagit emot hennes "intressanta text", men jag blev så förvånad att jag tackade nej med hänvisning till min bok. Då fortsatte hon att erbjuda andra resenärer lite intressant läsning, men alla tittade lika häpet på hennes små hushållspappersark och kom sig inte för med att ta emot något papper.
Sen kom den lilla damen tillbaka till mig. Hon tittade på mina fötter och frågade om jag dansar balett. När hon fick veta att jag inte gör det nickade hon eftertänksamt ner mot mina fötter och sa att det såg ut som om jag gjorde det.
Till saken hör att jag har inte särskilt tjusiga fötter. De är liksom korta och breda och korviga och inte alls eleganta.
Till slut vände sig den lilla damen med ett strålande leende mot oss andra i vagnen och så förkunnade hon:
- Jag ska gå av på nästa station. Hoppas ni får en riktigt, riktig bra dag.
Och faktum är att vi alla nog kände oss lite gladare av hennes vänliga avskedshälsning. Även om hon var en lite märklig kvinna.
Hon tittade noga på mig och så sa hon:
- Vilket språk läser du på?
- Svenska. Det är en svensk författare.
- Jaha, jag undrade bara vilket språk du hade. Jag kan inte se det på dig.
- Nej, men det kanske man inte alltid kan vara helt säker på.
- Jag är från Polen. Det kanske syns?
- Det kanske det gör, men jag vet inte riktigt hur man ska se det? (Förutom alla män som är fulla och har stor mustasch, som Lech ni vet)
Så plockade hon upp en liten prydlig trave med små blad av hushållspapper ur fickan. Alla blad var hopvikta på mitten och med ett vänligt leende sträckte hon fram ett alldeles vitt, hopvikt ark av hushållspapper mot mig.
- Vill du läsa det här? Det är väldigt intressant!
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag borde väl ha tackat ja och tagit emot hennes "intressanta text", men jag blev så förvånad att jag tackade nej med hänvisning till min bok. Då fortsatte hon att erbjuda andra resenärer lite intressant läsning, men alla tittade lika häpet på hennes små hushållspappersark och kom sig inte för med att ta emot något papper.
Sen kom den lilla damen tillbaka till mig. Hon tittade på mina fötter och frågade om jag dansar balett. När hon fick veta att jag inte gör det nickade hon eftertänksamt ner mot mina fötter och sa att det såg ut som om jag gjorde det.
Till saken hör att jag har inte särskilt tjusiga fötter. De är liksom korta och breda och korviga och inte alls eleganta.
Till slut vände sig den lilla damen med ett strålande leende mot oss andra i vagnen och så förkunnade hon:
- Jag ska gå av på nästa station. Hoppas ni får en riktigt, riktig bra dag.
Och faktum är att vi alla nog kände oss lite gladare av hennes vänliga avskedshälsning. Även om hon var en lite märklig kvinna.
Årets bröllop!
Årets bröllop var inte Victorias och Daniels - nej årets bröllop var mellan Stora Y och R. Vädret var perfekt, maten var underbar, allt funkade perfekt och alla gäster var glada, talen var fina och tårarna rann.
En liten puss kvällen före den stora dagen....
Alla bröllopsgäster stod och väntade på brudparet på en brygga i det strålande vädret. Plötsligt dök båten upp ute på fjärden och det var fantastiskt vackert när den lövade båten långsamt puttrade fram på det solglittrande vattnet. När de klev iland på bryggan fick vi först höra en vacker kärleksvisa med gitarrkomp och fin stämsång, och sedan förrättades vigseln ute på bryggan. Myggen höll sig hänsynsfullt borta just under vigseln, likaså alla skränande måsar och dånande vattenjets och liknande.
När vi hurrade kastade vi nävar med rosenblad (bättre alternativ än ris - för fåglarnas skull) över brudparet, och så var det puss- och kramkalas och mycket rinnande mascara.
Först var båten långt, långt bort
...men så småningom kom de fram till bryggan.
Det här är bröllopslåten. Fast på bryggan var den i en softare version med två gitarrer och mjuk stämsång.
En liten puss kvällen före den stora dagen....
Alla bröllopsgäster stod och väntade på brudparet på en brygga i det strålande vädret. Plötsligt dök båten upp ute på fjärden och det var fantastiskt vackert när den lövade båten långsamt puttrade fram på det solglittrande vattnet. När de klev iland på bryggan fick vi först höra en vacker kärleksvisa med gitarrkomp och fin stämsång, och sedan förrättades vigseln ute på bryggan. Myggen höll sig hänsynsfullt borta just under vigseln, likaså alla skränande måsar och dånande vattenjets och liknande.
När vi hurrade kastade vi nävar med rosenblad (bättre alternativ än ris - för fåglarnas skull) över brudparet, och så var det puss- och kramkalas och mycket rinnande mascara.
Först var båten långt, långt bort
...men så småningom kom de fram till bryggan.
Det här är bröllopslåten. Fast på bryggan var den i en softare version med två gitarrer och mjuk stämsång.
Daniels tal
Jag missade Daniels tal till Victoria, men nu har jag tittat på det i efterhand, och tårarna vällde fram. Jag trodde att det skulle låta mer proffsproducerat, men han lät ju alldeles äkta. Hoppas nu att de lyckas hitta lite privatliv i sitt totalbevakade liv.
Dark days are over
Samma sak varje år!
Varje sommar är det likadant. Jag känner mig slut och sliten i slutet av terminen, och känner att jag inte hinner allt som ska göras. Det är så intensivt med bedömningar, genomförande av prov, rättningar, genomförande av samtal, upprättande av åtgärdsprogram, planering och genomförande av de ordinarie lektionerna, mängder av möten och konferenser på skolan och i kommungemensamma grupper av olika slag och till slut- att sätta rättvisa och väl underbyggda betyg. På avslutningsdagen känner man sig som en trasa. Visserligen en finklädd trasa som sjunger nationalsången och "Den blomstertid", men sliten i alla fall.
Efter skolavslutningen har vi cirka en vecka då vi konfererar, rensar bland papper, gör övergripande organisationsplaneringar för kommande läsår, sorterar och dokumenterar. Det blir många långa arbetsdagar där vi håller ångan uppe med för mycket kaffe och hysteriskt prat, och våra gigantiska soptunnor för returpapper blir knökfulla av allt material vi inte har hunnit kassera under året.
Till slut kommer dagen då vi grillar och äter gott, och kanske tar ett glas vin, och känner att slutet är nära. Fast vi alla längtar efter ledigheten har vi lite svårt att skiljas åt, för i har slitit så intensivt tillsammans och har delat både glädje och sorg. Men till slut är det dags att kram om varandra och önska varandra en skön sommar.
Sen tar det alltid bara drygt någon vecka innan jag börjar bli sugen på att planera kommande läsår! Är det riktigt friskt? Den senaste tiden har jag spanat på örter och träd och planerat nya pedagogiska grepp, när jag har promenerat i det härliga sommarvädret. Jo, ni förstår, nu i höst planerar jag att....
Efter skolavslutningen har vi cirka en vecka då vi konfererar, rensar bland papper, gör övergripande organisationsplaneringar för kommande läsår, sorterar och dokumenterar. Det blir många långa arbetsdagar där vi håller ångan uppe med för mycket kaffe och hysteriskt prat, och våra gigantiska soptunnor för returpapper blir knökfulla av allt material vi inte har hunnit kassera under året.
Till slut kommer dagen då vi grillar och äter gott, och kanske tar ett glas vin, och känner att slutet är nära. Fast vi alla längtar efter ledigheten har vi lite svårt att skiljas åt, för i har slitit så intensivt tillsammans och har delat både glädje och sorg. Men till slut är det dags att kram om varandra och önska varandra en skön sommar.
Sen tar det alltid bara drygt någon vecka innan jag börjar bli sugen på att planera kommande läsår! Är det riktigt friskt? Den senaste tiden har jag spanat på örter och träd och planerat nya pedagogiska grepp, när jag har promenerat i det härliga sommarvädret. Jo, ni förstår, nu i höst planerar jag att....
Ertappad!
Jag satt på tvärbanan och fick för mig att jag hade tandkräm på kinden. Jag hittade en näsduk i väskan och försökte torka kinden lite diskret, men jag var inte säker på att det var helt ok.
Fönsterrutorna var inte möjliga att spegla sig i, och jag hade ingen spegel med mig i väskan, så jag bestämde mig för att huka mig ner lite och ta ett kort på mig själv med mobilen, så jag kunde kolla kindstatusen.
Precis när jag tog kortet kom konduktören fram dit, och jag fumlade och raderade bilden jag just hade tagit. Då hörde jag hur han började skratta och skrocka och så frågade han:
- Haha! Blev inte bilden bra?
Och så hörde jag hur han fortsatte skratta för sig själv medan han fortsatte framåt i vagnen.
Och fortfarande var jag inte säker på om det var tandkräm på kinden eller inte....
Fönsterrutorna var inte möjliga att spegla sig i, och jag hade ingen spegel med mig i väskan, så jag bestämde mig för att huka mig ner lite och ta ett kort på mig själv med mobilen, så jag kunde kolla kindstatusen.
Precis när jag tog kortet kom konduktören fram dit, och jag fumlade och raderade bilden jag just hade tagit. Då hörde jag hur han började skratta och skrocka och så frågade han:
- Haha! Blev inte bilden bra?
Och så hörde jag hur han fortsatte skratta för sig själv medan han fortsatte framåt i vagnen.
Och fortfarande var jag inte säker på om det var tandkräm på kinden eller inte....