neverkeso

Varje sommar är det likadant. Jag känner mig slut och sliten i slutet av terminen, och känner att jag inte hinner allt som ska göras. Det är så intensivt med bedömningar, genomförande av prov, rättningar, genomförande av samtal, upprättande av åtgärdsprogram, planering och genomförande av de ordinarie lektionerna, mängder av möten och konferenser på skolan och i kommungemensamma grupper av olika slag och till slut- att sätta rättvisa och väl underbyggda betyg. På avslutningsdagen känner man sig som en trasa. Visserligen en finklädd trasa som sjunger nationalsången och "Den blomstertid", men sliten i alla fall.
Efter skolavslutningen har vi cirka en vecka då vi konfererar, rensar bland papper, gör övergripande organisationsplaneringar för kommande läsår, sorterar och dokumenterar. Det blir många långa arbetsdagar där vi håller ångan uppe med för mycket kaffe och hysteriskt prat, och våra gigantiska soptunnor för returpapper blir knökfulla av allt material vi inte har hunnit kassera under året.
Till slut kommer dagen då vi grillar och äter gott, och kanske tar ett glas vin, och känner att slutet är nära. Fast vi alla längtar efter ledigheten har vi lite svårt att skiljas åt, för i har slitit så intensivt tillsammans och har delat både glädje och sorg. Men till slut är det dags att kram om varandra och önska varandra en skön sommar.

Sen tar det alltid bara drygt någon vecka innan jag börjar bli sugen på att planera kommande läsår! Är det riktigt friskt? Den senaste tiden har jag spanat på örter och träd och planerat nya pedagogiska grepp, när jag har promenerat i det härliga sommarvädret. Jo, ni förstår, nu i höst planerar jag att....