neverkeso

Jag har några ägodelar som jag vårdar extra ömt. Den första är min kamera, den andra är min symaskin och den tredje är min bärbara dator.
I förra veckan när jag skulle sy om ett påslakan började plötsligt min symaskin trassla, men jag hann inte göra så mycket åt det, eftersom vi hade vårt prinsessbröllop att tänka på.
Igår lyckades jag komma iväg till symaskinsbutiken och få hjälp med maskinen. Lyckligtvis var det inget som hade gått sönder på maskinen, utan det handlade om små justeringar och inställningar av olika slag. När maskinen var fixad var jag så tacksam att det faktiskt inte gjorde mig något att jag fick släpa runt den på stan i över en timme, för att jag hade ytterligare ärenden att uträtta. Jag bara gick och längtade efter att få komma hem och sy färdigt mitt påslakan.
Det var lite bökigt när jag skulle köpa en bok på Akademibokhandeln, och så kom jag på att jag hade rabattkuponger att skriva ut på min mail, men det fick man inte göra där, utan då var jag tvungen att släpa mig tillbaka till biblioteket på Medborgarplatsen för att komma åt en dator där så jag skulle få mina kuponger. Man tycker inte att en symaskin är så klumpig och otymplig när man bär den tvärs över rummet, eller från en plats till en annan i bostaden, men jag rekommenderar inte att man släpar runt på den i strålande sol och ökenvärme i trängseln i stan. Då vore det bättre med en liten virkning eller så, om man nu nödvändigtsvis vill ha ett handarbete med sig.
Idag har jag sytt påslakanet och det blev att par dukar också som en extra bonus.

Ni som inte gillar att sy förstår nog inte lyckokänslan, men jag antar att Lena Ph förstår vad jag talar om!