neverkeso

Igår var jag på skolforum, och jag gjorde några fynd i montern där "En bok för alla" huserade. Där kunde man köpa tre böcker och betala för två. Det här var de tre jag valde:

Aidan Chambers - Vykort från ingenmansland
"Jacob Todd är i Amsterdam för att besöka sin farfars grav. Och självklart vill han se Anne Franks hus när han är i stan. Om sin farfar vet Jacob nästan ingenting. Men han träffar Geertrui som när hon var ung vårdade hans farfar som sårats under slaget om Arnhem i andra världskrigets slutskede. Geertruis berättelse är fylld av dramatik och starka känslor och skakar om Jacob ordentligt.
Dagarna i Holland förändrar Jacob, han möter kärleken och när han reser hem har han förändrats, han är mer sig själv än någonsin."

Olov Svedelid - Skjut kungen!
"Året är 1791. Johan Anckarström är son till Jacob Johan Anckarström som planerar att skjuta kungen, Gustav III. Johan invigs i komplotten och utses till den som ska spionera på kungen. Han blir page vid hovet, där han vinner kungens hjärta. Det dåliga samvetet gnager, han kan inte hata kungen som han borde.
Och den ödesdigra operamaskeraden närmar sig..."

Modespaning från Storebror Keso

Eftersom Neverkeso har börjat snegla lite åt modebloggande så tänkte jag hjälpa till lite med en modespaning.

Under de senaste åren har vi sett en trend med tydliga förebilder växa fram. Det började med att grabbarna gick med nerhasade brallor, pösiga tröjor hängande utanpå, små sladdriga mössor och väl inslitna skor. Förebilden är ju solklar: modeikonen Långben!

Bland tjejerna var motsvarande trend små korta byxor utanpå svarta strumpbyxor. Ibland kompletterat med en ryschig blus och något tillbehör i håret. Och vi vet ju alla vem som klär sig så: Mimmi Pigg!

Till nästa år räknar man med att Disneytrenden fortsätter, men då med Kalle Anka som den stora förebilden. Räkna alltså med sjömansjackor, dito mössor och bara underkroppar. Detta kompletteras med Disneys klassiska vita trefingershandskar.

Claes Eriksson var verkligen rolig. Vi hade fått de fyra mittersta platserna på första raden, så vi hade närkontakt med allt som hände på scenen.  Vilken energi han hade! Och vilken ordkonstnär han är. Han gjorde bland annat en punkinfluerad låt där ett av de fyndiga rimmen var: "Jag sa 'håll käften' till terapeuten". Han leker ständigt med ord och ordvändningar och gör nya tolkningar av gamla begrepp. Han satte till exempel på sig ett litet smalt skägg som han klämde lite på, så att det pep, och så sa han: Pipskägg...
Dessutom sjöng han en visa som hette: "Vals om bord" - och den handlade givetvis om bord, fast man trodde att den riktiga titeln skulle vara  "Vals ombord", och att den skulle vara skärgårdsrelaterad.

Gillar man inte "Göteborgshumor" med ordvitsar och halvt långsökta skämt och halvtöntiga historier kanske man inte tycker om den här föreställningen, men mina kompisar och jag var på toppenhumör, och vi skrattade så vi hade ont i magen och kinderna efteråt.
Jag tror att jag måste säga till brorsan att gå och se föreställningen, för det är precis hans humor... 

Nejdå, så här har det sett ut i klassrummet sedan i måndags...

Det här är basstation 1.  Den gruppen laddade upp med så mycket läsk, godis, pepparkakor och mandariner att de måste ha varit totalt sockerkickade långt in på natten. Här kan ni även se att en "Nesser-läsare" har smugit sig in.

Det här är basstation 2. Här har fyra tjejer huserat. De har haft med sig täcken och kuddar, och har legat tätt.tätt ihop på  golvet och läst. Även här har de överdoserat socker de här dagarna.



Det här är arbetsytan på arbetsbordet för gänget på basstation 2. Tro mig, de får faktiskt plats att skriva sina reflektioner mitt bland alla väskor, paraplyer och läskflaskor.



I det här hörnet har fyra andra tjejer klämt ihop sig.

Det här är bilder från klockan 10 i förmiddags. Klockan 14 idag såg klassrummet helt annorlunda ut... I morgon ska utställningen finputsas, så det kommer nya bilder!

Akta er för att svara om ni blir uppringda av nummer +88213213608. Det är någon som har satt i system att ringa upp olika telefoner, och bara låta två signaler gå fram. Då hinner man inte svara, och man hittar inte numret på "Hitta.se" och liknande sidor. Alltså ringer man upp numret för att kolla vem det är. När man ringer är det helt tyst i luren, men samtalet kostar ca 150 kr/minut. Det här telefonnumret ringer upp telefoner över hela världen för att lura till sig pengar.
Så om ni blir uppringda av det numret ska ni varken svara eller ringa tillbaka.

Bedrägeriet är polisanmält, och det verkar som om numret är spärrat, men håll ögonen öppna i alla fall.

Jag upptäckte just att vi har dammråttor som hotfullt står och morrar i hörnen, och med kritiska ögon upptäckte jag skavanker lite här och där. Nu funderar jag på om jag ska kavla upp ärmarna och storstäda, eller om jag ska hitta på någon praktisk undanflykt...

När mina systerdöttrar senast var på besök hos oss suckade Paolina djupt och sa:
- Oooo, vad tråååkigt!
Hon har ju för länge sedan vuxit ifrån alla slevar och burkar vi plockade fram från lådor och skåp för att roa barnen. Hon tycker inte heller att det är jättekul att sitta och rita hur länge som helst med kulspetspennor på vanligt kopieringspapper. Men så är det ju när en tre- och en sexåring besöker tonårstjejer. Alla roliga leksaker är undanplockade, kastade eller bortskänkta.
Men nu har vi varit och rotat i förrådet, så nästa gång tjejerna kommer till oss tycker de förhoppningsvis att vi har roliga saker hemma.

Nu har vi en walldorfdocka och en kompis till henne, med en massa ombyteskläder, och så har vi sex kasperdockor. Så nu hoppas vi på en föreställning där kungen, drottningen,prinsessan, jokern, polisen och den gamla tanten medverkar.

Visst låter det som ett namn på en indian? Men vi åt moghrabiah igår! Det var en sorts cous-cous, som såg ut som halstora pärlor. Det var riktigt gott, och det verkar som om man kan göra en massa roliga sallader med dem.

Tack för att ni höll tummarna så solidariskt! Det blev tre strålande vackra dagar med fina naturupplevelser. Jag tror det var ett gott betyg när flera av eleverna sa:
- Det var inte så tråkigt som jag hade trott.
Översatt från en femtonåring till medelålders betyder det:
- Det här har verkligen varit roligt.

Inledningen av det hela var en aning pinsam. Den entusiastiske biologen som tog emot eleverna och lotsade dem genom dagens arbetsuppgifter inledde med några faktafrågor. Mina elever kunde inte svara rätt på en enda fråga i den inledande rundan. De kunde inte ens gissa på något som liknade rätt svar.
Biologen tog mig lite åt sidan och undrade hur vi hade förberett oss för dagen, och jag kände att jag först hamnade i en försvarsposition där jag tänkte börja ursäkta och förklara mig, men sedan sa jag att mina elever var mycket väl förberedda, men kanske inte på just det han frågade.
Ungarna jobbade bra i fält och skötte sig bra på bussen, så jag var väldigt nöjd med dagarna.
Och så är det inte så dumt att gå omkring tre dagar i solsken i vacker natur och få betalt för det.

Finns det någon människa som inte ber om "lite extra vaniljsås" när de köper äppelkaka till fikat?

Inatt kom höststormen med besked. Våra utemöbler har levt farligt under natten. Utebordet är tillräckligt tungt och stabilt (ett gammalt symaskinsunderrede med bordsskiva av tjocka, gamla golvplank från ett stall) för att klara de flesta oväder, men våra stolar av plast har valsat runt rejält.
Visst är det tråkigt när sommaren tar slut, men om jag ska vara riktigt ärlig tycker jag att hösten är en mer spännande årstid. Naturen exploderar i en färgprakt som nästan tar andan ur en, och sen visar Moder Natur musklerna genom att släppa loss alla krafter som finns, så att stormen knäcker både små och stora träd, och på havet piskas jättevågor upp. Jag tycker om känslan att vi inte rår på naturens krafter, det har mänskligheten åtminstone inte lyckats förstöra under sin korta tid på jorden.

Hittat hos SMHI

Under hösten förstärks temperaturkontrasten mellan norr och söder. Temperaturkontrasten är som störst vid den sk polarfronten. Denna har ofta en sträckning över Skandinavien.
År med våldsamma höststormar kan ibland komma tätt på varandra.
Än i dag, drygt 30 år senare, talas om de fruktansvärda stormarna i oktober 1967 och i september respektive november 1969.

På polarfronten bildas lågtryck och lågtrycksaktiviteten brukar öka ju större temperaturkontrasterna är. Detta förklarar varför lågtrycken i allmänhet är intensivare under vinterhalvåret än under sommarhalvåret.
Vissa höstar drabbas Skandinavien av våldsamma stormar. Andra höstar är vädret beskedligare. Det är svårt att förklara dessa skillnader med annat än slumpen

Idag samlade vi ihop ett antal entusiastiska motorcykelkamrater för att åka säsongens sista hojtur, allmänt kallad "Sista färden". Vi valde ut särskilt åkvänliga vägar som, efter en sväng på ca 8 mil, skulle leda oss till ett populärt café som ger en generös rabatt till hojåkare.
Solen tittade fram bakom molnen med jämna mellanrum och skickade värmande strålar både på oss och ett gäng veteransbilsförare samt en stor grupp hurtiga cyklister. Det gjorde att vi fick mer sensommar- än höstkänsla, och vi blev vankelmodiga och funderar på att ses ännu en gång innan vi lägger täcket på hojen och pussar hjälmarna godnatt för vintern. Då kommer vi att kalla turen för "Absolut sista färden". Vi får se hur det blir med det. Vädret kan ju vara förrädiskt, och rätt som det är smäller det till och blir svinkallt och glashalt.

När vi kom hem fick jag ett ryck och gick igenom alla våra specerier.  Tyvärr måste jag bekänna att vi var väldigt äckliga. Vi hade en hel del som hade passerat bäst före-datum med råge. Det fanns havregryn, mjölpåsar och brödmixer som hade uppnått en imponerande ålder. Dessvärre är det ju ingen merit för livsmedel, så de fick lämna hemmet omgående, och nu tror jag att vi kan klara en granskning av hälsovårdsnämnden utan anmärkning.

Hur bra är ni på att gå igenom alla påsar och förpackningar och kasta allt gammalt?

Idag var maken och jag ute och fikade i sällskap med mellandottern. Dottern och jag gick iväg till disken för att handla medan maken tog ett bord. Han hade sagt att han ville ha kaffe latte, och medan vi var på väg till disken kom han på att han ville ha lite fikabröd också, så han ropade till oss. Det var lite bullrigt i lokalen så vi uppfattade inte riktigt vad han ville ha. Vi kunde se på hans munrörelser att han ville ha "äpple...." i alla fall. Eftersom det fanns både muffins och munkar försökte vi med teckenspråk få reda på vad han ville ha.
Han gjorde då en gest som om han åt ett äpple, och sedan cirklade han med handen över huvudet som om han hade en gloria. Det verkade som om han ville ha äppelmunk.
Dottern funderade då på om han ville ha en helstor munk, eller en med hål i, så hon lyfte handen och formade pekfinger och tumme som en stor cirkel, samtidigt som hon ville göra honom uppmärksam på själva hålet i munken, så med andra handens pekfinger pekade hon in i hålet, gång på gång.  När hon såg ett antal roade ansikten riktas mot henne insåg hon vilken obscen gest det var hon helt ogenerat stod och gjorde...