neverkeso

Eftersom några har frågat hur det gick på middagen hos tandläkaren ska ni få höra här:

När vi kom fram till huset kom vi först in i en hall, där det stod en rad med galonklädda stolar. Där satte vi oss ner och väntade en stund. Efter några minuter kom en trevlig kvinna och ropade upp oss, och visade in oss i ett annat rum.  Där blev vi bjudna på uppfriskande små fluordrinkar och små snittar med kalciumrika ostbitar på tandpetare. Det tog väl cirka en minut att få i sig och därefter blev det dags att gå in i matsalen.
Vi satte oss vid det vackert dukade bordet med nysteriliserade bestick på linneservetter (med en liten kedja att fästa bakom nacken). De nypolerade porslinsfasaderna runt bordet glänste ikapp med kristallkronan. En gladlynt herre höll stämningen på topp genom att blotta sina tandhalsar i sin smittande entusiasm vid varje levererat skämt.
Maten var delikat - kocken var en mästare som hade lyckats få pastan precis "al dente". Vi njöt av maten och sällskapet.
Efter maten drog vi oss tillbaka till ett annat rum, och vi kände oss nog lite skuldmedvetna, eftersom vi alla mycket väl visste att flosseri är en av dödssynderna...

Nej, fy vad jag ljuger! Inte ett ord är sant! Snön vräkte ner och det var såphalt på vägarna, så vi kunde inte åka till middagen, utan det har blivit uppskjutet till ett senare tillfälle.

Jag drömde att jag hade rastvakt. Det är väl inte så konstigt kanske. Men jag drömde att det var här hemma i vårt hus! Då börjar det bli skumt.

Jag behöver nog påsklov!

Ni vet frasen man så ofta hör på film. Vilket innebär att kvinnan strax kommer tillbaka i en raffig negligé eller något annat läckert.
När jag annonserar att jag ska ta på mig något bekvämare har min man inte så stora förväntningar. Han vet vad som kommer att ske. Jag kommer att komma tillbaka klädd i sunkiga mysbrallor, en stor t-shirt och raggsockor på fötterna. Inte så läckert, kanske...

Jag kanske borde ändra stil.....

Jag gillar stark mat, så när jag hittade extra stark chorizo blev jag jätteglad. Dessvärre stod jag för nära väggen när jag andades ut efter att ha ätit korven.
Hur ska jag nu förklara brännmärket i tapeten för maken?

I mitt yrke blir man lätt lite sarkastisk. Idag satt vi ett par stycken och smidde ondsinta planer på vad vi skulle göra med elever som är högljudda och stör de andra (och oss) i klassrummet. Planerna var så barbariska och ohyggliga att jag omöjligt kan skriva om det här. Men vi fick lätta på trycket, och fick oss ett befriande skratt på köpet.
Sen hade min klassföreståndarkollega märkt att jag inte var på topp, så han kom in på en av mina lektioner och hjälpte till med alla ungar som behövde hjälp med matten, eftersom han hade håltimme. Han tyckte att jag behövde lite stöttning. Det kändes så himla bra!