Minnet är bra, men kort
Men mitt problem är att jag pysslar och kopplar av så pass mycket att när jag väl kommer fram och får prata med en riktig människa har jag nästan glömt bort varför jag har ringt. Finns det fler som har samma problem?
Senil light kallas detta fenomen. Tro mig, du är inte ensam! Jag kan nästan bli rädd, om det är så här när jag är 40 hur är det då inte när jag är 80, helväck!
Gäller alltså att njuta av sin "ungdom"
Åsa: Man lär sig att uppskatta "Post-it" allt mer. Det är så smidigt och kompletterar en vimsig hjärna alldeles utmärkt :)
lol
Härligt, jo så kan det bli :-)
Det händer mig att jag bestämmer mig för att gå in i köket och när jag kommer dit minns jag inte varför...
Minnet blir ju tyvärr inte bättre... ;)
Krya på dig!
(inte främst med minnet utan orsaken till samtalet)
:-)
Japp:Jag brukar göra som du. Det värsta är om dessutom är lite kraxigt hes när man väl får börja prata med någon på andra sidan linjen.
Erik: Ja, fast den som slutligen svarar kommer ofta med en ledtråd som styr in på banan igen:)
Hanna: Haha, och då måste du gå tillbaka till den förra platsen för att plocka upp tråden igen? Låter bekant!
ejmis: Men långtidsminnet ska väl klara sig skapligt, sägs det...
Ester: Tack!
Teresa: Haha, då får du väl skylla på den evighetslånga väntan du har fått utstå, vilket har fått stämbanden att skrumpna en aning!