Trendig blomma
Det har blivit mycket fokus på växter den senaste tiden, men det kan inte hjälpas.
För några år sedan dök det plötsligt upp de här spjutliknande gröna växterna, som såg ut ungefär som ett knippe färska lökblast. De fanns överallt i inredningstidningar, på caféer, i fönster på arbetsplatser, i offentliga miljöer, i skolfönster, som
dekoration i skyltfönster och som gröna inslag i inredningsbutiker. De var egentligen ganska fula, men charmiga på något sätt. De sålde ca 10 cm höga miniplantor på IKEA till bra pris, så jag slog till och köpte ett par, tre stycken. Två tog jag med
till jobbet för att pynta där på ett trendigt sätt, och en behöll jag hemma.
Jag har vårdat den, planterat om, gödslat och pratat förtroligt med den, och den har uppskattat omsorgen och har vuxit till sig.
Så nu ser den ut som ett knippe långa lökblast, där de längsta stråna är drygt 70 cm.
Den är fortfarande egentligen ganska ful, men jag är ändå väldigt förtjust i den.
Snart kanske den får en ännu större kruka!
Jag tror att den heter Sansevieria
För många plantor?
Jag känner mig faktiskt lite träffad här!
På jakt efter norrsken
Överallt dök det upp en massa fantastiska bilder på vackert norrsken, så jag ville också få uppleva fenomenet.
När skymningen föll promenerade vi upp till Ivar Lo’s park, där det är en hänförande utsikt över Stockholm.
Det fanns inget spår av norrsken, men det var en sagolik utsikt över Stadshuset snett till vänster, och Riddarholmen till höger. Den här bilden är faktiskt ingen fejk med redigering i efterhand, utan den långa slutartiden gjorde att alla färger framträdde
på ett nästan overkligt sätt.
Och sen visade den blå, nästan fulla månen, vägen hem.
En gammal skolplansch
För ett par år sedan hittade jag den här skolplanschen på en loppis. Jag tyckte att den var rolig, så jag slog till direkt, och när jag gick vidare på loppisen (storloppis med massor av loppisbord längs trottoarerna i Aspudden) var det flera personer
som hejdade mig och ville köpa den. Men den var inte till salu. Inte då.
Men idag hittade jag den här planschen på Emmaus i Liljeholmen. Jag tvekade bara en liten, liten stund (de är ju så dyra!) men sen kunde jag inte motstå den.
Det är en av de vackraste skolplanscher jag någonsin har sett! Och jag som älskar fjärilar!
Så nu plockar jag bort planschen med noter och säljer den.
Vilken av de här planscherna skulle ni ha föredragit?
Plommonträd på tillväxt
Så kul att det växer! Jag lade en plommonkärna inlindad i fuktigt papper i kylskåpet ett par veckor, och när jag såg att det blev en liten grodd planterade jag den i jord och ställde krukan i en plastpåse (utan ytterligare vattning) i kylskåpet i någon
månad. För en tid sedan tog jag fram den och plockade upp den ur plastpåsen och ställde den i rumstemperatur och bra ljus på en fönsterbräda. Redan efter ett dygn hade den krupit upp ur jorden, och nu efter drygt en vecka växer den glatt och har till
och med börjat förgrena sig! Det ska bli kul att se om det faktiskt kommer att bli ett träd av den här.
Slutfasen växthuset
Det var inte alldeles plättlätt att hitta tid för att montera tak och väggar på växthuset.
Vi jobbade i Stockholm hela veckorna, och hade inte tid att åka till stugan varje helg.
Den första helgen vi hann åka dit öste regnet ner, men vi hämtade allt material som behövdes till dörrar och vädringsfönster, och så tänkte vi att det skulle vara klart på en timme ungefär.
Men det var pyssligt, med massor, massor av delar som skulle skruvas ihop med otaliga skruvar och muttrar, så vi gick ett par vändor för att kolla på monteringen på ett identiskt växthus hos en av grannarna. Det tog över åtta timmar att få alla ramar rätt, och kanalplasten på plats.
Men det var skönt när det var klart, och allt ställdes redo för montering inne i gästrummet.
Därefter var det en helg med så uselt väder att vi absolut inte skulle kunna stå ute och montera de stora plastsjoken som skulle bli väggar och tak, så vi fick avvakta till en helg då vädret var lite lämpligare.
Och den helgen inleddes med en krispigt kall morgon, där den tidiga morgondaggen hade förvandlats till frost. Det var mycket vackert, men också väldigt kallt, men eftersom vi anade en sol som lovade en solig dag med blå himmel tog vi på oss varma kläder och satte igång.
Det dröjde inte så jättelänge innan vi var tvungna att ta av oss de varma tröjorna, för solen sken snällt och varmt, och det blev en fantastisk höstdag.
Det första momentet var att få gavlarna på plats, och det var lite knepigt att få plasten på plats mellan metallskenor och gummilister av olika slag, men efter flera telefonsamtal med den suverända supporten på företagen som sålt växthuset gick det bra till slut.
Vi har tur som har en stor äng som granne till tomten, så vi kunde lägga ut de tillskurna plastsjoken och tejpa ihop dem parvis med stark tejp, så att de skulla hålla ihop över taknocken. I det momentet tog vi även bort den tunna skyddsplasten och satte en markering på rätt sida, så att vi skulle få UV-filter åt rätt håll.
Här står själva stålskelettet och väntar på fullbordan.
Vi känner oss nöjda med golvet av grus och singel. Under gruslagret finns kokosmattor som ska hålla ogräset borta.
Här har dörrarna fått komma ut i solskenet i väntan på montering på de färdiga gavlarna.
Det blir för långrandigt att berätta om varje enskilt moment, men här har vi skjutit upp alla plastsjoken mot taknocken, där vi har turats om att ta emot det stora sjoket. De har sedan skruvats fast i metallställningen med stora plattor som ska skydda plasten från att spricka vid skruvhålen. När alla plastsidor var på plats skruvade vi ihop plåtarna för taknocken och sköt in dem över nocken med en väldig balansakt. Det var alltså en 8 meter lång v-formad metallskena som hade tendens att svaja åt olika håll, så vi fick rikta in den på rätt plats med hjälp av stödjande krattskaft.
Nästa moment var att spänna metallvajrar med jämna mellanrum över taket för att hindra att vinden ska få för sig att slita sönder växthuset. Vajrarana kopplades ihop med en sorts metallankare som ligger nedgrävda längs med sidorna på växthuset. Det gällde att spänna vajrararna så att allt håller sig på plats, men att inte plasten kläms ihop och skadas.
Här är allt på plats! Nu ska det bara snyggas till runtom.
Det är klart att man måste hänga en taklagskrans på huset!
Tillverkat av en ställning som man ska hälla foderbollar till fåglar i, och några knippen granris från skogen intill.
Premiärfika!
Det var precis så fint som vi hoppades när vi kom tillbaka till tomten i vinterskrud. När det var -11 grader ute var det -1 grad inne i växthuset, så det funkade att sitta där och fika.
Jack and the beanstalk
Ända sedan jag var barn har jag tyckt att det har varit roligt att plantera kärnor och frön från frukter, grönsaker och bär som jag har ätit. När jag var i tioårsåldern lyckades jag få en citronkärna att gro och växa till ett manshögt träd, så vi var tvungna att klippa ner det flera gånger för att det skulle vara hanterbart i en vanlig lägenhet. Det citronträdet tog jag med mig när jag lyttade hemifrån, men jag lyckades ta död på det under en semester när jag var lite drygt 20 år.
En annan gång plockade jag några ormbunkar i skogen som jag skulle testa olika lämpliga växtplatser för. Jag ställde en planta i fönstret i mitt rum, en i mina föräldrars rum, en i vardagsrummet och en inne i mörkret (och fukten) inne i duschrummet som låg i anslutning till mina bröders gemensamma sovrum. De tre första ormbunkarna gillade inte riktigt att ha lämnat skogslivet, så de deppade ihop efter en tid, men ormbunken inne i duschrummet hade jag glömt bort.
En gång var det upptaget i det badrum jag brukade använda, så jag hoppade in i brorsornas duschrum, och jag studsade till när jag såg den fina ormbunken som stod och frodades där. Den klarade att det oftast var mörkt, och så gillade den tydligen den fuktiga miljön. Den försvann därifrån så småningom i alla fall, men jag fortsatte med mina växtexperiment.
Och det har jag fortsatt med till vuxen ålder, och nu när jag har ganska många år på nacken fortsätter jag lika barnsligt med mina försök.
Ett av mina senaste projekt har varit att spara en kärna från ett väldigt gott plommon. Jag knäckte kärnan och lät den mjuka innerkärnan ligga i vatten ett dygn, och sedan planterade jag kärnan i vanlig blomjord som jag vattnade lite måttligt. Krukan placerade jag i en plastpåse som jag stängde till med en påsklämma, och sen har den krukan fått stå längst ner i kylskåpet i nästan två månader, för att bli stratifierad.
Igår eftermiddag plockade jag fram krukan, där jorden låg slät och svart. Jag tog upp krukan ur plastpåsen och ställde den ljust och varmt (med ljus från en extra blomlampa). Idag förstod jag först inte att det var just den krukan jag tittade på, för det hade vuxit upp en liten böjd varelse. Den har vuxit flera centimeter sedan igår eftermiddag!
Här en närbild av den lilla varelsen som har vuxit upp på mindre än ett dygn
Här är det lättare att få en uppfattning av storleken.
Nu måste jag börja planera för en lämplig plats till det nya plommonträdet!