neverkeso

Jag tror att jag börjar åtnjuta respekt för mina glaskunskaper i second hand-butiken i mitt kvarter. Det började med att jag gjorde ett jättekap när jag köpte en Ulrika Hydien Vallien-vas för 40 kronor. När affären var avslutad och jag hade betalat och fick min vas inpackad i tidningspapper berättade jag för dem om mitt lyckade inköp, och visade hur de skulle titta på inskriptionen på undersidan, där det fanns både signatur och ett nummer som gjorde att man kunde söka efter upplysningar om vasen. Nackdelen med den informationen var att de genast höjde priserna på studioglas och annat kvalitetsgranskning, men det är smällar man får ta.

Idag när jag var på väg hem tog jag en runda i butiken, och jag hittade sex fina glas jag ville ha. De kostade bara 20 kronor styck. Precis när jag hade hittat dem ropade de att de skulle stänga butiken för dagen. Då skyndade jag mig att säga att jag bara ville köpa glasen innan de stängde. 

Jag fick hjälp att rulla in glasen i skyddande tidningspapper, och när kvinnan rullade in det sista glaset lyfte hon upp det och visade att det var en liten, liten skada på ett av glasen.

- Det gör inget, sa jag.

- Aha, vill du ha dem i alla fall.....hmmmm....är det fina glas? Har vi tagit för lite betalt?

Vem vet? Det kanske de hade gjort! Men det var roligt att hon trodde att jag var expert.

Nu har jag fått en ny idol. Gordon Ramsey. Jag brukade tycka att han var gapig och argsint, men det är fantastiskt att titta på "Hemlagat med Ramsey". Där tipsar han om frukost, lunch och middag och allt går snabbt att fixa och verkar vara gudomligt gott!

Jag tycker egentligen att det är roligt att laga mat, har alltid tyckt om sinnligheten i doft och smak, men det är lite trist att laga mat åt sig själv hela tiden. Men titta på Gordon! Ni kommer att bli inspirerade!

I dessa dagar av egoism och inskränkthet tycker jag att Tage Danielssons dikt "Tanke om tolerans" passar så bra!

 

 

 

Idag har jag firat en arbetskamrat på 40-årsdagen. Hon är väldigt road av matlagning, så vi åt så vi nästan storknade, och vi håller henne som ansvarig för om våra kläder kommer att kännas trånga efter dagens frossande.

 

 

Här kommer ett mysigt restaurangtips! I Lilla Blecktornsparken i Stockholm ligger Bleck, en pytteliten, mysig restaurang med härlig stämning, trevlig personal och god mat till vettiga priser. På bilden syns en planka med tofu och massor av roliga tillbehör, vackert upplagda. På plankan ligger till exempel lite renlav och andra spännande saker som man inte äter annars, men som var väldigt gott.

På årets bokrea kan man göra många fynd. Den här boken kostar nu med 30% på reapriset bara ca 55 kr. Om ni hittar den bland bokhögarna uppmanar jag er att köpa den och läsa den. Det är lätt att förstå varför Imre Kertész fick Nobelpriset i litteratur. Det är fantastisk läsning. Det handlar om en pojke som betraktar sin omvärld med aningslös och okritisk blick. Han är jude, så han hamnar i ett koncentrationsläger, men han är så laglydig och plikttrogen, så han ser bara det  som är vackert och välordnat. Det är nästan plågsamt att läsa hur okritisk han är till allt, när man sitter med facit i hand och vet hur det gick för judarna.

Det är ingen rafflande, hårdkokt spänningsroman, utan den är väldigt lågmäld, men man kan inte släppa den ifrån sig. Man läser och läser för att få veta hur det ska gå. En underbar bok.

Det visar sig att det dröjer 12 minuter innan nästa tåg kommer. Och jag tittar mig omkring och konstaterar att våra pendeltågsstationer i allmänhet inte är speciellt trivsamma ställen. Stengolv, kakelväggar och hårda tak som gör att alla ljud blir skräpiga och skarpa. Fotsteg ekar mot allt det hårda. Skrapet från en väska som ställs ner på golvet blir skärande högt. 

Ofräscha toaletter som bara får besök av människor som absolut inte klarar att knipa ihop längre. Någon som slår sig ner strax bredvid på den hårda träbänken, och rosslar och hostar, och luktar gammal fylla, frän cigarettlukt och gammalt surt urin.

Tio minuter kvar tills tåget kommer. Fem högljudda ungdomar passerar spärren i grupp, men var och en är försjunken i det blåa ljuset från mobilskärmen.

Åtta minuter kvar. Ett tåg åt motsatt håll kommer in på stationen. Under några minuter fylls kakel- och stenhallen av fotsteg, småprat, skrap, gnissel, småbarnsgråt, skratt, gräl, suckar och det metalliska ljudet från högtalarrösten som berättar om tåg som ska komma och gå.

Fem minuter kvar. Jag reser mig och går långsamt ut på perrongen. Snart viner det lite i järnvägsspåren och strax därefter är jag på väg hem.

I huvudet finns massor av idéer om hur man kan göra stationerna trivsammare.

Jag har nyss sett första avsnittet av "Gympaläraren" på svt1. Det är inspelat på min förra skola. Jag bytte från den skolan till min nuvarande skola för 7 år sedan, och jag märker att en hel del har förändrats. Väggar har fått ny färg, olika rum har bytt verksamhet, det gamla biblioteket verkar ha fått väggarna bortplockade så att det har blivit ett uppehållsrum. De som satt i personalrummet var till största delen gamla bekanta, och gympaläraren Tommy som jobbar på skolan är en riktig slitvarg, en eldsjäl som alltid har varit engagerad i sitt ämne.

Jag blev lite förskräckt över att det var så många som skolkade från idrottslektionerna, och inte rörde på sig speciellt mycket i sitt vardagsliv. Det är en skrämmande bild att så unga människor är så passiva att de kommer att drabbas av skador och sjukdomar som vanligtvis drabbar riktigt gamla människor.

Jag som tycker att det verkar som om det är ett ökat intresse för att träna och röra på sig, men kan det vara på det viset att det mest är vuxna/medelålders personer som har ett träningsintresse, samtidigt som ungdomar blir alltmer stillasittande?

Igår släpade jag hem en massa prov och elevarbeten som skulle rättas och resultaten skulle föras in i vårt skoldatasystem. Väskan var tung och bökig, men jag hade bestämt mig för att få jobbet gjort. Jag ville inte skjuta upp det, för det känns aldrig bra att samla jobb på hög.

När jag kom hem skulle jag bara titta på nyheterna innan jag satte igång med mitt arbete. Och så råkade jag somna i soffan!

Jag vaknade efter några timmar, och då var det bara att borsta tänderna och hoppa i slafen.

Det kändes ganska snopet att släpa tillbaka väska i morse igen, med alla orättade prov!

Världen är full av tappade suger, men det ordnar sig alltid!

Eftersom jag förstår att alla går runt och biter på naglarna av förväntan och nyfikenhet på hur det ska gå med avocadon kommer svaret här! Den var fullständigt perfekt, stor, vacker och god! Alla i kvarteret fick ställa sig i en lång kö, och så fick de smaka en liten klick var - och det räckte till alla!

Eller, nu tänjde jag lite på sanningen, inga grannar kom och smakade, men det hade räckt till många! Jag trodde att den skulle vara vattnig och smaklös när den var så stor, men den var verkligen perfekt!

Plötsligt låg de där på en hylla i grönsaksdisken - gigantiska avocador! Rena monsterexemplaren! Jag väntar med spänning på att den ska uppnå perfekt mognad, och sedan kan jag bjuda hela kvarteret på guacamole!

Idag har jag tillbringat några timmar i en slöjdsal. Roligt och inspirerande, och nu har jag ett nytt, personligt nyckelband!

Jag har alltid varit lite mörkrädd. Har alltid fasat för att träffa på spöken och gastar i mörkret.

 

Men nu ikväll kände jag att det inte är spöken jag är mest rädd för. Inte mörker heller.

 

Jag har sett Uppdrag Granskning som handlade om främlingsfientlighet, och hur människor var beredda att tända på asylboenden på grund av sin motvilja mot muslimer. De ville allra helst att muslimer skulle befinna sig inne i husen så att de skulle dö en plågsam död.

Nu vet jag vad som är värre än spöken. Det är människor som fullständigt saknar empati.

 

 

Idag har jag varit på en otroligt intressant kursdag på Vetenskapsakademien på Universitetet. Det handlade om rymden, planeter, liv på jorden och i Universum och vilka nya tekniker som används för att lyckas med det som för tjugo år sedan ansågs vara omöjligt. Föreläsarna var verkligen kunniga, och delaktiga i en rad avancerade studier av olika slag. Många gamla sanningar omkullkastades när det visade sig att ny och förbättrad teknik har hittat mängder av nya planeter, och tidiga spår av liv på jorden.

Det var intressant från början till slut, eftersom föreläsarna var kunniga, engagerade, entusiastiska och duktiga på att förklara de begrepp som blir krångliga för alla som inte är utbildade inom specialområdet.

Några plock från dagen:

- Man har de senaste tjugo åren utvecklat och förfinat teknik och dokumentation så mycket att man numera känner till 2084 planeter runt 1329 andra stjärnor, jämfört med de 8 (9) man kände till för tjugo år sedan.

- Man har ännu inte funnit liv på andra planeter, men man letar efter planeter med samma förutsättningar och egenskaper som jorden. Det vill säga det bör vara ungefär samma medeltemperatur (i vårt solsystem är Venus för nära solen och får för hög medeltemperatur och Mars ligger för långt bort och får för låg medeltemperatur) och flytande vatten. Ju tjockare atmosfär en planet har desto högre tryck blir det vid ytan. Venus är lite för varm och har för högt tryck. Mars är för kall, men har ungefär samma tryck som jorden.

Det finns stjärnor som är kallare än solen, och då hamnar  den beboeliga zonen närmare stjärnan, och på de stjärnor som är varmare än solen hamnar den längre ut.

- Synligt ljus påverkas inte av växthusgaser, men energin i solstrålarna med synligt ljus omvandlas till IR och reflekteras ut från jordytan. IR-strålar stoppas däremot av växthusgaser och reflekteras mot ytan igen.

 

Det här var bara några få exempel, men det var verkligen så himla intressant!