neverkeso

Jag tror att jag börjar åtnjuta respekt för mina glaskunskaper i second hand-butiken i mitt kvarter. Det började med att jag gjorde ett jättekap när jag köpte en Ulrika Hydien Vallien-vas för 40 kronor. När affären var avslutad och jag hade betalat och fick min vas inpackad i tidningspapper berättade jag för dem om mitt lyckade inköp, och visade hur de skulle titta på inskriptionen på undersidan, där det fanns både signatur och ett nummer som gjorde att man kunde söka efter upplysningar om vasen. Nackdelen med den informationen var att de genast höjde priserna på studioglas och annat kvalitetsgranskning, men det är smällar man får ta.

Idag när jag var på väg hem tog jag en runda i butiken, och jag hittade sex fina glas jag ville ha. De kostade bara 20 kronor styck. Precis när jag hade hittat dem ropade de att de skulle stänga butiken för dagen. Då skyndade jag mig att säga att jag bara ville köpa glasen innan de stängde. 

Jag fick hjälp att rulla in glasen i skyddande tidningspapper, och när kvinnan rullade in det sista glaset lyfte hon upp det och visade att det var en liten, liten skada på ett av glasen.

- Det gör inget, sa jag.

- Aha, vill du ha dem i alla fall.....hmmmm....är det fina glas? Har vi tagit för lite betalt?

Vem vet? Det kanske de hade gjort! Men det var roligt att hon trodde att jag var expert.