neverkeso

Jag skulle laga mat och tittade in i min ugn. Upptäckte att den var kladdig och full av smulor. Jag blir lite förskräckt över mig själv! Vad har hänt med mig? Jag - de renskrubbade ugnarnas drottning har börjat slarva med ugnen!

Har jag börjat lägga mig till med ungkarlsfasoner? Kommer jag rätt som det är att droppa mina använda strumpor överallt på golvet? Sluta bädda sängen? Sluta raka mig? Äta mat direkt ur konservburkar? Köpa brynja och sitta och smårapa med en öl i soffan och titta på sportspegeln?

Jag får nog plocka fram lite trasor och gul såpa för att inte börja förfalla!

Jag bor i ett hus som uppenbarligen är välisolerat, för jag hör aldrig något från grannarna. Man hör varken fotsteg, tvättmaskiner, duschar, musik, barnskrik eller prat. Det är självklart väldigt behagligt men det gör det svårt att avgöra hur mycket man själva kan låta, hur hög volym man kan ha på tv och musik utan att störa.

Därför känns det så konstigt när jag plötsligt hör upprörda röster som talar skarpt med varandra. Jag vet inte om de ser en film med galet högt ljud (men helt utan filmmusik eller andra ljudeffekter) eller om de grälar.

Jag tror faktiskt att de grälar. De kanske är trötta, slitna och besvikna över en semster som inte har blivit som de tänkte. Som regnade bort. Eller som inte nådde förväntningarna av andra skäl.

Jag tror att det var den familjen som firade födelsedag för något av barnen för några veckor sedan med en glad fest på gården, de hade skrivit jättestora grattishälsningar med krita på asfalten på gården och så hade de många gäster i en skrattande picknick på gräset på innergården.

Och idag grälar de. Hemma hos dem är stämningen tydligen väldigt dyster. Passar ihop med den blyertsgrå himlen över hustaken.

Märkligt hur det kan bli.

Jag har så många elektriska prylar att jag är tvungen att ha grenkontakter på några ställen eftersom vägguttagen inte riktigt räcker till. Ni vet, vid skrivbordet har man dator, lampa, skrivare, laddare av olika slag mm, mm. Och vid tv:n går det åt en massa uttag. Grenkontakterna är ganska fula, men de är svåra att trolla bort. Och idag hittade jag en grenkontakt som var så snygg att jag kommer att vilja ha den framme, fullt synlig! Den var lite dyrare än de vanliga, vita, men det var det värt. 79 kronor på Clas Olsson!

Jag brukar läsa väldigt snabbt och brukar vanligtvis hinna läsa ut en normaltjock bok på några timmar, men jag började läsa "Änglamakerskan" i våras, och har läst småsnuttar då och då, och har även varvat med andra böcker, så min läsning har blivit betydligt mer  ryckig och sönderhackad än jag är van vid. Det kanske påverkar mitt intryck av boken, och det kanske är en typ av bok som man bör läsa ganska sammanhängande för att behålla alla trådar i huvudet.

Mitt intryck av boken är nämligen att det är en hiskelig massa människor att hålla reda på. Dessutom byter den väldigt ofta berättarperspektiv, så att det berättas ur många olika människors perspektiv, och dessutom pendlar berättelsen mellan många olika tidsperspektiv. Det blir rörigt när man inte sträckläser boken. Eftersom jag läste en bit på en tågresa eller strax innan jag skulle somna, eller i väntan på något annat, var jag alltid tvungen att tänka till vem det egentligen handlade om, och på vilket sätt den personen hade relationer med övriga personer, och vad som sist hade hänt den personen fyra kapitel bakåt. Den rörigheten förstörde läsupplevelsen ganska mycket för min del, vilket var synd eftersom jag tror att boken annars skulle vara riktigt spännande.

Det är en ganska komplicerad historia, med många brutala och grymma inslag, och de olika personerna presenteras med en egen bakgrundshistoria som förklarar varför de agerar och tänker som de gör. Men det är som sagt många personer och namn att hålla reda på . Historien är annars spännande och uppbyggd på ett bra sätt så att upplösningen absolut inte är självklar.

Jag kan rekommendera boken till den som vet att den ska läsa ganska sammanhängande utan för många avbrott, men ska man läsa den på mitt sätt är det bättre att välja en annan bok.

De senaste dagarna har en skata kommit och satt sig på mitt balkongräcke, och spankulerat lite fram och tillbaka. Idag kom den flygande dit igen. Jag var i vardagsrummet med balkongdörren lite på glänt. Skatan hoppade in från balkongräcket, och landade på bordet, och sedan gick den mot balkongdörren och kikade liksom in. Eftersom jag inte ville ha en fågel flaxande inomhus reste jag mig och motade bort den ch stängde till balkongdörren så att det bara blev en liten luftspringa kvar. 

Skatan flög sin väg, och några minuter senare landade den (samma skata eller en identisk skata...) på fönsterbrädan till mitt köksfönster - på andra sidan huset. 

Eftersom jag just då satt och tittade på "Medium" rullade min fantasi igång. Hur i hela friden skulle en skata kunna flyga runt ett stort hyreshus och hitta samma lägenhet, men från andra hållet? Var det två olika skator? Men hur kunde det komma sig att de sökte sig till mina fönster med bara några minuters mellanrum? Varför landade en skata på min fönsterbräda till köket? Det har aldrig hänt tidigare. 

Skulle jag tolka det hela som ett budskap från någon, något? Men varför i form av en enträgen skata? Varför inte en vackrare och mer tilltalande fågel? Flyger det skator där i tid och otid, men det var just nu jag råkade lägga märke till dem? 

Frågor, frågor men inga svar!

Till min stora förtjusning hade Granit (en av mina favoritbutiker) rea, med massor av roliga och fina saker för halva priset. Jag passade på och köpte bland annat en ny vardagsrumsmatta. Min lurviga svarta matta byttes ut mot en ny, med inkamönster i svart och vitt. Vad tycks?

Före:

Jag satt och letade efter ett klipp från gårdagens Allsång, när det här klippet dök upp. Det är från min skola för ett par år sedan. Det visar våra ändlösa korridorer (de framstår som lite extra långa och vindlande i den här videon) och några av ungdomarna som deltar är eller har varit elever till mig.

 

Finns det fler därute som har fallit för Kommissarie Brunetti och längtar efter varje ny bok från Donna Leon? Jag upptäckte just att jag hade en dubblett i bokhyllan, så jag skänker gärna bort den ena. Är det någon som vill ha den? Du behöver inte skriva dina kontaktuppgifter synliga i kommentaren, men skriv din mailadress (som inte kommer att synas), så att jag kan få mer info och skicka boken. 

Nu blev det äntligen så som jag ville ha det i städskåpet. I mina tidigare bostäder har jag varit bortskämd med många hyllor och krokar i städskåpen, men här fanns inget, så allt har legat i drivor eller hängt i olika påsar på de få krokarna som fanns. Jag vill gärna lite koll på mina saker, och nu blev allt så mycket enklare. Då blev det värt att släpa ett jättepaket på 15 kg på olika bussar trots allt. 

Som traditionsbärare av gott hantverk genom farmor som var skräddare, farfar som var möbelsnickare, mamma som skapade fantastiska alster med garn och stickor, en pappa som kunde trolla och trixa med trä och verktyg, en bror som är rena uppfinnaren, exet som var målarmästare, och två duktiga träslöjdslärare i familjen vet jag hur man ska värdera ett gott utfört arbete. Det praktiserade jag idag genom att åka iväg till Ikea mot kvällningen och köpa byrån Helmer i platt paket. Det är en liten byrå av utstansad plåt, och när jag kom hem ägnade jag ett par timmar åt att vika plåtbitar, foga ihop små plattor och vika in små utstansade flikar för att fästa ihop alla delar på rätt sätt.

Man kanske inte bara ska ligga på sofflocket..

I morgon ska min dotter uppträda på Allsång på Skansen, som dansare till artisten Dina Nah. Jag är så stolt över min duktiga tjej, vet hur hon har tränat och slitit i många år. När hon var riktigt liten och började på småbarnsdans fuskade hon aldrig, utan hon tränade tills hon gjorde rätt, och samma goda moral har hon haft med sig genom livet. Det räcker inte med medfödd talang, det krävs många timmars enveten träning för att allt ska bli riktigt bra. Hon har dessutom hela tiden fortsatt att utbilda sig på olika sätt. Från barndansen gick hon över till olika kurser, sedan gick hon på ett gymnasieprogram som var profilerat för dans, deltog fem eller sex somrar i rad på Bounces Summer Camp, som var sommarkurser i olika stilar, och därefter har hon gått på ett antal yrkesdansutbildningar, på olika orter, och gått på danskurser i New York.

Jag är förstås extra stolt eftersom hon står för koreografin till numret. Dansarna har ägnat många timmar i många veckor för att allt ska finslipas. Små ändringar och förbättringar har gjorts, små justeringar för att steg och rörelser ska passa just den dansaren på bästa sätt. De måste vara samspelta och göra alla rörelser så att det ser ut som om de hittar på dem just när de dansar. Dansen måste förmedla rätt känsla till låten. Dansen måste passa artisten som sjunger. Dansen måste funka på den typen av scen, osv osv. Allt detta planerande, allt detta slit under så lång tid - och sen undrar jag om åskådarna förstår hur mycket jobb som ligger bakom dansen de ser under fem- tio minuter på scenen. I morgon sitter jag och håller tummarna!

 

 

 

Jag kände mig lite låg, eftersom jag efter mina flyttar inte har den självklara och enkla kontakten med alla gamla vänner. Det har varit lite tråkigt den här sommaren, och jag har ofta känt att jag nästan längtar efter att få komma till jobbet igen, för där är det inte så tyst och långtråkigt. Åkte ändå till en spelning i min gamla hemstad, eftersom jag hade fått en trevlig inbjudan dit.

Och på bussen på väg dit hamnade jag bredvid min gamla kompis, som jag lärde känna redan som sjuåring när jag började skolan, och så kom vi ifrån varandra lite, men när våra barn var små bodde vi grannar i några år, och då hade vi många tillfällen att prata om allt i livet, både över en kopp fika vid sandlådan på gården, och på långa, långa promenader. Vi hade tappat varandras telefonnummer, men nu kunde vi uppdatera oss och bestämma oss för att träffas igen.

Och när jag kom fram till spelningen vinkade en annan gammal vän välkomnande att jag skulle komma och sitta vid hennes bord. Hon och jag har suttit otaliga timmar och tittat på våra dansande döttrar, så även det var ett kärt återseende.

Och dessutom dök en tredje god vän upp, så kvällen blev fylld av värme och gemenskap.

Och dessutom var det en riktigt rolig spelning med bra låtar och spexiga musiker.

 

 

 

Nya fina bilder från ajdoart.se.

Jag tycker att det är så otroligt svårt att bedöma hur mycket av bilderna som kommer att synas efter publicering när man lägger in foton på bloggen. Om man har redigerat så att bilden är som man vill ha den kan man nästan vara säker på att högermarginalen försvinner vid publicering.

Om man däremot har sparat ett parti till höger när man har beskurit bilden försvinner nästan ingenting när den publiceras.

Har ni något tips på hur mycket marginal man bör spara till höger?

Jag passade en liten snäll hamster i några dagar, och när han åkte hem till sig igen fick jag den här spännande vinägern som present.

Det är blåbärsvinäger med szechuanpeppar. Låter otroligt spännande!

Det var inte så genomtänkt att slänga in en lila-rosa, ny handduk i vittvätten. Upptäckte jag...

.

Men det kan ju vara fint med vita t-shirts och sånt där man kan ana en anstrykning av rosa i det vita.

Jag blir så fascinerad över att himlen kan vara så dramatisk. Rakt ovanför mitt huvud var det samtidigt strålande sol, tussiga små moln och kolsvarta ovädersmoln.

 

Jag tittade på några vackra naturbilder, och plötsligt kände jag hur roligt det skulle vara att fjällvandra tillsammans med min syrra och mina tre döttrar!

Snacka om kvinnokraft!

Det har varit ett rörigt år på min skola. Jag vill inte gå in på detaljer, eftersom det finns många att ta hänsyn till, och jag inte riktigt vet var texten kan synas. Men det var väldigt, väldigt många som slutade och byter till ny skola efter sommaren. Jag var också på väg att byta, för det kändes inte riktigt bra.

Jag har varit på intervju, där den nya skolan hanterade anställningarna på ett konstigt sätt, och jag var med i processen på ett spännande ställe som skulle bli en helt ny situation för mig. Det är brist på lärare i hela Sverige, och den senaste veckan har jag till och med fått jobberbjudanden via sms, på tjänster jag inte ens har sökt. Men jag har tackat nej, har känt att jag vill stanna på min skola och se vad det kommande året kan innebära.

Och i går kväll fick jag några glädjande meddelanden! Två av mina jättefina vänner hörde av sig och berättade att de ska börja på min skola till hösten! Så roligt! Vi har jobbat tillsammans på en annan skola tidigare, och nu känns det som om det blir positiv energi till min skola igen!

 

Kan det vara ett tecken på rastlöshet att sitta och äta frukost och samtidigt läsa morgontidningen, och dessutom kolla datorn, kolla Ipaden när det plingar där, och kolla mobilen när det låter i den? Och så har jag en trave böcker bredvid mig. Det är en sorts hysterisk ledighet, kan man väl säga...

Även när det är gråväder ute kan det bli fantastiskt vackra skiftningar i himmel och hav. 

Vissa påståenden sprids otroligt snabbt, och bara för att det sprids så snabbt anses det vara sant. Det är så lätt att bara haka på och tro att det är en sanning, för att det delats av många och för att det går att hitta på Internet. Det kan vara svårt att granska källan, och de flesta kanske inte ens tvivlar på uppgifterna. 

Internet är ett fantastiskt forum för att snabbt upplysa omvärlden om missförhållanden och terror som förekommer, så det hjälper många människor på ett sätt som inte var möjligt förr. Men det kan ju vara precis lika lätt att sprida falsk information som påverkar och styr massor av människor, och då är det farligt.