neverkeso

I morgon ska min dotter uppträda på Allsång på Skansen, som dansare till artisten Dina Nah. Jag är så stolt över min duktiga tjej, vet hur hon har tränat och slitit i många år. När hon var riktigt liten och började på småbarnsdans fuskade hon aldrig, utan hon tränade tills hon gjorde rätt, och samma goda moral har hon haft med sig genom livet. Det räcker inte med medfödd talang, det krävs många timmars enveten träning för att allt ska bli riktigt bra. Hon har dessutom hela tiden fortsatt att utbilda sig på olika sätt. Från barndansen gick hon över till olika kurser, sedan gick hon på ett gymnasieprogram som var profilerat för dans, deltog fem eller sex somrar i rad på Bounces Summer Camp, som var sommarkurser i olika stilar, och därefter har hon gått på ett antal yrkesdansutbildningar, på olika orter, och gått på danskurser i New York.

Jag är förstås extra stolt eftersom hon står för koreografin till numret. Dansarna har ägnat många timmar i många veckor för att allt ska finslipas. Små ändringar och förbättringar har gjorts, små justeringar för att steg och rörelser ska passa just den dansaren på bästa sätt. De måste vara samspelta och göra alla rörelser så att det ser ut som om de hittar på dem just när de dansar. Dansen måste förmedla rätt känsla till låten. Dansen måste passa artisten som sjunger. Dansen måste funka på den typen av scen, osv osv. Allt detta planerande, allt detta slit under så lång tid - och sen undrar jag om åskådarna förstår hur mycket jobb som ligger bakom dansen de ser under fem- tio minuter på scenen. I morgon sitter jag och håller tummarna!