Änglamakerskan

Jag brukar läsa väldigt snabbt och brukar vanligtvis hinna läsa ut en normaltjock bok på några timmar, men jag började läsa "Änglamakerskan" i våras, och har läst småsnuttar då och då, och har även varvat med andra böcker, så min läsning har blivit betydligt mer  ryckig och sönderhackad än jag är van vid. Det kanske påverkar mitt intryck av boken, och det kanske är en typ av bok som man bör läsa ganska sammanhängande för att behålla alla trådar i huvudet.
Mitt intryck av boken är nämligen att det är en hiskelig massa människor att hålla reda på. Dessutom byter den väldigt ofta berättarperspektiv, så att det berättas ur många olika människors perspektiv, och dessutom pendlar berättelsen mellan många olika tidsperspektiv. Det blir rörigt när man inte sträckläser boken. Eftersom jag läste en bit på en tågresa eller strax innan jag skulle somna, eller i väntan på något annat, var jag alltid tvungen att tänka till vem det egentligen handlade om, och på vilket sätt den personen hade relationer med övriga personer, och vad som sist hade hänt den personen fyra kapitel bakåt. Den rörigheten förstörde läsupplevelsen ganska mycket för min del, vilket var synd eftersom jag tror att boken annars skulle vara riktigt spännande.
Det är en ganska komplicerad historia, med många brutala och grymma inslag, och de olika personerna presenteras med en egen bakgrundshistoria som förklarar varför de agerar och tänker som de gör. Men det är som sagt många personer och namn att hålla reda på . Historien är annars spännande och uppbyggd på ett bra sätt så att upplösningen absolut inte är självklar.
Jag kan rekommendera boken till den som vet att den ska läsa ganska sammanhängande utan för många avbrott, men ska man läsa den på mitt sätt är det bättre att välja en annan bok.
 

Kommentarer
Postat av: Freja

Jag läser gärna Läckberg, jag gillar den sortens lättsmälta deckare, men tycker att hon och väldigt många andra deckarförfattare är lite förtjusta i att hitta motiv till brotten långt bak i historien. Det känns inte alltid så trovärdigt om någon gått och lurat på hämnd i typ 30 år. Nu vet jag ju inte om det var så i den här boken dock...

Svar: Jo, det fanns många kopplingar till historiska händelser. På flera plan, kan man säga, men jag vill inte utveckla det, för då kanske jag förstör för någon som vill läsa boken.
Fia


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback