neverkeso

Jag kände mig lite låg, eftersom jag efter mina flyttar inte har den självklara och enkla kontakten med alla gamla vänner. Det har varit lite tråkigt den här sommaren, och jag har ofta känt att jag nästan längtar efter att få komma till jobbet igen, för där är det inte så tyst och långtråkigt. Åkte ändå till en spelning i min gamla hemstad, eftersom jag hade fått en trevlig inbjudan dit.

Och på bussen på väg dit hamnade jag bredvid min gamla kompis, som jag lärde känna redan som sjuåring när jag började skolan, och så kom vi ifrån varandra lite, men när våra barn var små bodde vi grannar i några år, och då hade vi många tillfällen att prata om allt i livet, både över en kopp fika vid sandlådan på gården, och på långa, långa promenader. Vi hade tappat varandras telefonnummer, men nu kunde vi uppdatera oss och bestämma oss för att träffas igen.

Och när jag kom fram till spelningen vinkade en annan gammal vän välkomnande att jag skulle komma och sitta vid hennes bord. Hon och jag har suttit otaliga timmar och tittat på våra dansande döttrar, så även det var ett kärt återseende.

Och dessutom dök en tredje god vän upp, så kvällen blev fylld av värme och gemenskap.

Och dessutom var det en riktigt rolig spelning med bra låtar och spexiga musiker.