neverkeso

Och sen fick jag frågan: Men har inte du redan en massa pennor?

 

Som om man kan ha för många!

 

Jag köpte dessutom en fin anteckningsbok när jag ändå var där på O&R och strosade. Jag tycker att det är så häftigt att köpa en fin bok som ska inspirera till en massa härligt skrivande. Det känns som om det är värt det även om böckerna är väldigt dyra. Den här anteckningsboken gick på mer än tvåhundra kronor. 

Det händer lite då och då att jag unnar mig så där fina böcker. Sen tycker jag att de är så fina att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva i dem, så jag lägger undan dem i väntan på de riktigt goda ideerna. Jag har väl ett halvdussin väldigt fina anteckningsböcker vid det här laget. Alla oskrivna. 

I väntan på de riktigt goda ideerna skriver jag mina anteckningar på helt vanliga kollegieblock, gamla kuvert, baksidan på jobbpapper, på lämpliga tomplatser i min lärarkalender, avrivna hörn från dagstidningen eller en bit hushållspapper i brist på annat. 

Vilken dag som helst kommer jag att skriva något klokt i mina böcker. 

 

*går till bokhyllan och tittar kärleksfullt på raden av fina anteckningsböcker, alla i en lila-plommon-gammalrosa ton*

Idag fick min klass gå på lektionerna som vanligt på förmiddagen, och när vi hade ätit lunch hoppade vi på ett pendeltåg och åkte in till Stockholms filmfestival för att titta på en filmpremiär. Vi hade bokat biljetter till "Ömheten" på Viktoria, och vi såg verkligen fram emot att få se filmen.

Eleverna tyckte att det var spännande att det var pressvisning, där regissören intervjuades lite kort innan filmen började, och efter filmen skulle det bli en frågstund där regissören kom tillbaka till scenen och berättade om filmarbetet och svarade på frågor från en kulturjournalist och från publiken.

Och så började filmen. Det var en märklig film, så kan jag säga, så har jag inte sagt för mycket. Det var en massa sekvenser som utspelades på olika ställen, under olika årstider, i olika miljöer och med olika människor. Det var vredesutbrott och gnisslande borrar djupt ner i Kirunas bergshålor, deprimerade människor, folk som simmade, vattenglas som skakade, muller från marken (så att man trodde att hela berget skulle falla ihop eller något liknande), knepiga pappa-sonrelationer, hämnd, svek och lite kärlek och ömhet. Det var mängder av utkastade trådar som aldrig knöts ihop. Våra elever har i förväg fått information om att de ska skriva en text om filmen på sv-lektionen i morgon, och de tjejerna jag satt bredvid är mycket ambitiösa, så de satt tysta och bedrövade och tittade och försökte få grepp om handlingen. Som inte fanns. Eller som i alla fall var obegriplig för oss. När filmen var slut sa jag till tjejerna att inte jag heller förstod filmen, eller rättare sagt viskade för att inte såra regissören som satt alldeles i närheten. När vi klev ut från bion kom kollegan fram och låtsades torka svetten ur pannan, och så suckade han och konstaterade att det var en mycket mörk och knepig film.

Så nu ska det bli väldigt intressant att få läsa elevernas filmanalyser i morgon!

De senaste veckorna har jag lagt märke till att mötande bilar har slutat med sina förföriska, flörtande blinkningar när vi möts, och jag undrar givetvis om jag har förlorat min attraktionskraft.

Det kan ju förstås också bero på att bilen inte längre är enögd!

 

Jag hade bad hair day redan igår, men tänkte att jag skulle stå ut en dag till, eftersom jag ändå skulle iväg och spela badminton idag på eftermiddagen.

Idag var håret fullständigt utan fladdriga tendenser. Jag skulle utan problem ha kunnat göra vilken håruppsättning som helst, och håret skulle ha varit fixerat utan att ett enda hårstrå skulle falla snett. Det skulle troligen även fungera att forma vilken önskad, konstfärdig figur som helst. När jag till slut tvättade håret ångrade jag nästan att jag inte hade passat på att forma till Eiffeltornet eller något annat lika elegant på skallen, för det kommer att dröja väldigt länge tills tillfället dyker upp igen.

Som ni tidigare har förstått har jag en supermysig klass. Vi är tre mentorer som ansvarar för klassen. En av medmentorerna och jag har hittat en bra film på Stockholms filmfestival som vi vill titta på med klassen. Det skulle kosta 30 kr per elev. Men vi får inte pengar till det, så nu har vi bestämt oss för att gå i alla fall, och betala allt ur egen ficka! Det kommer att kosta oss cirka 400 kr var, men vi är överens om att det är värt det.

Kan ni fatta hur mycket det sparas in på skolan?

Jag såg "En oväntad vänskap" i går. Jag har förstått att det är en bra film, så jag hade positiva förväntningar på den. Ändå blev jag positivt överraskad.

Jag har ju förstått att det handlar om två udda personer som mot alla odds blev vänner, men jag blev glatt förvånad över att man blev lite omskakad i sina egna värderingar flera gånger. Det var en ganska osminkad och osentimental skildring av olika villkor för olika klasser, och det häftiga var att man tyckte att den här unge killen var ganska ofärskämd och otrevlig mot den äldre mannen, men när man såg det ur mannens synvinkel uppskattade han killens stil. Jag vill inte avslöja för mycket om ni har planer på att se filmen.

Jag kan varmt rekommendera filmen!

Är det dimman som ligger tät och gör hela världen till ett grått töcken som gör det, eller är det Allhelgonahelgen med påminnelsen om att det är så många kära som har lämnat oss som gör det, eller är det de allt kortare dagarna som gör det, eller är det känslan av att jobba för hårt utan att få ny energi påfylld som gör det, eller är det helt enkelt så att det ligger i luften idag, men jag känner hur melankolin sveper runt i rummet och sträcker sina knotiga fingrar mot mig för att gripa tag i mig. Jag försöker ducka och parera, men varje gång de utsträckta händerna nuddar mig känner jag hur det sticker till lite och ett litet mentalt sår har uppstått, och det krävs tid och omsorg för att det ska läka.

Botemedlet brukar vara skratt och värme, långa naturpromenader och lungor som fylls av ny, ren luft.

Det är alltid mysigt att fixa lite extra god mat till helgen. Igår blev det entrecôte med spännande smaksättning. Jag gjorde ett gott kryddsmör av mosad fetaost, lite smör och sambal oelek, och när köttet var nästan färdigstekt   täckte jag köttbitarna med en kryddblandning av finhackad persilja, finriven lime och finhackad vitlök. För att verkligen toppa smaken tillsatte jag även lite finriven fingerknoge.

Kan rekommenderas!

Gårdagen innehöll ju några irriterande moment, men det kompenserades idag. Jag hade bestämt mig för att försöka byta glödlampa på min bil själv eftersom det skulle kosta 1400 kronor att göra det på verkstad, men innan jag gjorde det ville jag titta på en utställning på Fotografiska. Det känns extra roligt att gå dit, eftersom jag  fick ett årskort dit i födelsedagspresent av mina döttrar.

Det finns flera starka utställningar samtidigt på Fotografiska just nu, och när jag hade strosat runt passade jag på att åka och tanka min tomma bil på hemvägen.

På macken hade de en slags servicedag då de erbjöd sig att kolla olja, spolarvätska och lite annat, så där som de gjorde på alla bensinstationer förr i tiden.

De kollade oljan och konstaterade att den verkade nybytt (kanske två-tre veckor sedan jag fyllde på) men att det behövde fyllas på lite mer så att det inte bara var strax över miniminivå. Sedan kollade de spolarvätskan (som jag också hade bytt från sommarvarianten till vintervarianten för två veckor sedan) och det visade sig att den skulle klara -40 grader. Jag nämnde för föreståndaren att min bil var enögd och att jag hade köpt glödlampor som jag skulle byta ut.

- Men det kan jag hjälpa dig med! sa den vänlige mannen, och körde in min bil i en tvätthall som skydd för regnet.

Han började skruva vid lamphållarna men blev lite fundersam över hur det skulle gå till, så först kollade vi i instruktionsboken, och sedan hämtade han sin mekaniker. Mekanikern stod och fixade med min bil i 45 min - 1 timme, och till slut var glödlampor bytta och bilen var fulltankad, med ny fräsch olja och rätt sorts spolarvätska. Då kom den trevliga överraskningen! De bjöd på hela arbetskostnaden! Som skulle kosta minst 1400:- på märkesverkstaden! Jag behövde bara betala för råvaror och lampor!

Innan jag åkte hem svängde jag in till ett konditori och köpte en fin tårta som jag åkte och lämnade på macken som tack.

Och så åkte jag till Mekonomen och lämnade tillbaka lamporna jag köpte för knappt två veckor sedan. Nu behöver jag ju inte dem!