Error
Köpmannens kontrakt på Dramaten
Igår var jag på Dramaten och tittade på "Köpmannens kontrakt". Det var en väldigt skruvad pjäs som inte liknade något annat jag har sett. Pjäsen framfördes i Målarsalen, det vill säga allra högst upp i huset, och innan publiken fick komma in i salongen måste alla ta på sig vita skoskydd. Inne i salongen var golvet täckt av en kritvit matta, och när man gick in till sin plats passerade man scenen. Bakom en halvt genomskinlig ridå fanns ytterligare en svart, rörlig scen täckt av svarta, blanka kaleplattor.
Föreställningen började med att en helnaken kvinna ålade sig tvärs över scenen och sen började skådespelarna rabbla upp sina ofattbart långa textsjok. Jag begriper inte att det är möjligt att lära sig så otroligt mycket text utantill utan att interagera med en annan människa. Medan de i ett rasande tempo höll sina långa monologer hände det en massa annat på scenen (andra skådespelare kom och gick, pratade om annat samtidigt som monologen framfördes, stora filmdukar visade närbilder och psykedeliska filmsnuttar, starka lampor riktades plötsligt ut mot publiken, skarpa, obehagliga ljud dånade med jämna mellanrum). Plötsligt delades biljetter till andra förestälningar ut, små föremål auktonerades ut till publiken, skådespelarna gick runt i publiken och förde lågmälda samtal med en liten skara.
En grupp asiatiska flickor kom in på scenen vid flera tillfällen, med instrument, portföljer och vapen mm.
Det var galet och roligt och förvirrande. Pjäsen var två och en halv timme lång, och till att börja med var det så fullständigt galet att hjärnan gick på högvarv av den ena överraskningen efter den andra, men mot slutet tappade föreställningen lite tempo eftersom det bara var galet utan att hänga ihop, men det avslutades på ett lika tokigt och roligt sätt som det startade.
Det var absolut en sevärd föreställning, men man måste gå dit med ett öppet sinne och inte förvänta sig en pjäs med en sammanhållen handling.
Storasyster
Hanna skrev ang min syster: "Vad söt hon är din syster". Tänkte att eftersom familjen kommer ut i rampljuset är det lika bra att visa en bild även på mig.
Grattis syrran!!
Min syrra fyller år idag! Grattis fina lillasyster!
Att hålla masken
När fyra killar i nian plötsligt börjar skratta hejdlöst för att de upptäckte att de gäspade exakt samtidigt vid en genomgång av Pythagoras sats gäller det att se sträng och arg ut, fast jag egentligen också blir full i skratt. Det är så otroligt charmigt med tonårskillar som har svårt att hålla koll på både armar och ben och röstläge, och de är varken barn eller vuxna utan helt enkelt stora förpackningar fyllda med testosteron.
När jag skäller på dem slokar de lite med huvudet och ber om ursäkt för att de inte jobbade som de skulle.
.
Jag tror att de börjar att skratta igen när de går ut från salen.
.
Jag tror att de vet att jag skrattar för mig själv när de går ut från salen.
.
Jag tror att de uppskattar att få skäll när de inte gör det de ska.
.
Jag tror att de skulle känna sig svikna om de inte fick skäll när de inte gör det de ska.
.
Nästa lektion skrattar de åt något nytt och jag skäller lite igen. Det är så vi umgås på det här stället.
Aktieportföljer
Jag var lite orolig att det skulle fungera dåligt när jag bestämde att eleverna i min stödgrupp i matematik skulle bygga upp sina egna aktieportföljer och följa börsens svängningar varje vecka. Första veckan var det några som tyckte att det var roligt, och några andra var ganska motvilliga till arbetsuppgiften, och andra veckan var det några fler som tyckte att det var roligt när de såg att deras aktiekapital påverkades märkbart redan efter en vecka.
Idag stod eleverna och väntade på mig, och kastade sig över sina beräkningar. De som till att börja med bara räknade ut vilket värde deras aktier hade efter första veckan har nu börjat sälja och köpa, och de allra mest entusiastiska eleverna har gjort riktigt radikala affärer, där de har satsat nästan hela sitt kapital på nya, ibland osäkra objekt.
Eftersom det var fotografering till skolkatalogen idag, var jag inte helt säker på att eleverna skulle hinna till mattelektionen, men när de kom förklarade de att de absolut inte ville missa det där passet, för det var det roligaste passet på hela veckan. Några var lite besvikna över att det bara var en gång i veckan, för de ville bevaka sina aktier lite oftare.
Så kan det gå :)
Döda poeters sällskap
Ska nog bjuda in honom till min skola!
Min pappa
Här var min pappa inte särskilt gammal. Men tuff.
Och här är vi alla syskon för ett antal år sedan. Nu är vi inte så unga och oförstörda längre.
Fångad i buren
Med tanke på det galna uttrycket på förra bilden kanske mina föräldrar tyckte att det var bäst att hålla mig instängd i buren.
Och som ni ser hade jag nästan inget hår. Min mamma som först hade två pojkar och sedan fick första flickan ville naturligtvis gulla till det hela med rosetter. På min ettårsdag fick hon tejpa fast en rosett på huvudet, för håret kom inte på ett par år. Och för övrigt har jag aldrig haft något speciellt hår att skryta med. Det har mest varit lite stripiga testar.
Ljuv och vän flicka
Vi har fått en skatt i form av en otrolig massa bilder från vår barndom. Här är min äldsta bror och jag. Visst ser jag ljuv och snäll ut....eller....?
Jag tycker att jag har ett ondskefullt, galet uttryck som skulle passa bra i en skräckfilm.
Jag tycker att jag har ett ondskefullt, galet uttryck som skulle passa bra i en skräckfilm.
Havregrynsgröt
Nej, det visade sig att ni inte kan räkna med att få havregrynsgröt på krogarna i Budapest framöver. Där serverar de maträtter med märklig stavning och ännu konstigare uttal, men havregrynsgröt finns inte att skåda någonstans.
.
Men....jag har några ess kvar i rockärmen! Jag har fortfarande mina trumfkort; pölsa, stångkorv, blodpudding och kalops, så visst finns det fortfarande en chans att rädda det svenska kökets ansikte.
Gourmand
Jag har en längre tid fått möjligheten att få njuta av mängder av färgstarka, spännande maträtter från Ungern. Nu är det dags att återgälda det hela genom att visa upp svenska gastronomiska mästerverk. I morgon blir det till exempel havregrynsgröt!
Ravels Bolero
Jag skulle ha velat vara på Köpenhamns centralstation för att få uppleva den här spelningen. Det måste ha varit fantastiskt!
Ryyyyys!!!
När jag skulle åka hem idag satte jag mig som vanligt på sätet längst fram i bussen, för att slippa bli åksjuk. Precis när bussen skulle åka klev en 150-kilos koloss in i bussen, våldsamt frustande och flämtande. Han hade troligen en så otroligt dålig kondition att promenaden fram till bussen för honom blev en ansträngning i nivå med ett maratonlopp. Med en duns slog han sig ner i sätet bredvid mig.
När han hade flämtat som en drunknande i någon minut övergick han till att fnysa med näsan och till min fasa tryckte han på den ena näsborren och fräste ut innehållet ur den andra ---på golvet i mittgången i bussen!!! Därefter samma procedur med den andra näsborren.
Jag är ganska tålig och står ut med inälvor och ormar och spindlar och snuskiga skämt och halvrutten mat, men när det kommer till näsinnehåll är jag otroligt kräsmagad och känner hur det börjar hissa i halsen så fort jag ser någon fingra på näsvingen. När jättemannen bredvid mig därefter började gräva våldsamt i sin näsa var jag tvungen att stirra ut på vägen och andas ända från knäna för att få kontroll på kräkreflexen. Samtidigt kände jag att jag omedvetet tryckte ihop mig till bredden av en atom ungefär för att skapa lite avstånd mellan honom och mig. Jag var livrädd att bussen skulle kränga till så att han skulle gripa tag i mig med sina besudlade fingrar för att återfå balansen. Om han hade gjort det skulle jag a) kräkas våldsamt b) bränna mina kläder c) tvätta mig i desinfektionsmedel från topp till tå.
Efter några hållplatser klev han av, och jag insåg att solen plötsligt tittade fram bakom molnen.
När han hade flämtat som en drunknande i någon minut övergick han till att fnysa med näsan och till min fasa tryckte han på den ena näsborren och fräste ut innehållet ur den andra ---på golvet i mittgången i bussen!!! Därefter samma procedur med den andra näsborren.
Jag är ganska tålig och står ut med inälvor och ormar och spindlar och snuskiga skämt och halvrutten mat, men när det kommer till näsinnehåll är jag otroligt kräsmagad och känner hur det börjar hissa i halsen så fort jag ser någon fingra på näsvingen. När jättemannen bredvid mig därefter började gräva våldsamt i sin näsa var jag tvungen att stirra ut på vägen och andas ända från knäna för att få kontroll på kräkreflexen. Samtidigt kände jag att jag omedvetet tryckte ihop mig till bredden av en atom ungefär för att skapa lite avstånd mellan honom och mig. Jag var livrädd att bussen skulle kränga till så att han skulle gripa tag i mig med sina besudlade fingrar för att återfå balansen. Om han hade gjort det skulle jag a) kräkas våldsamt b) bränna mina kläder c) tvätta mig i desinfektionsmedel från topp till tå.
Efter några hållplatser klev han av, och jag insåg att solen plötsligt tittade fram bakom molnen.
Habegär!
Jag försöker komma underfund med vilken av dödssynderna jag begår, men jag uppfylls av ett intensivt habegär efter en röd Nikon. Är den inte fin?
Blues
Det verkar som om det under vissa perioder i livet händer saker som stjäl all energi man har. Då blir man så skör och bryter nästan ihop för att någon tilltalar en med ett ovänligt tonfall eller tränger sig före i busskön. Man läser in en massa viktiga saker i sångtexter och känner sig djupt berörd av det man lyssnar på. Om man sedan lyssnar på samma låt långt senare kan man svagt minnas hur man tänkte men inte hur man kände. Och tur är väl det.
Bröllop
Jag var på min äldsta dotters bröllop nu i helgen. Det var fantastiskt vackert med intåg till ett spelmanslag. Ni som inte hade möjlighet att vara med där får nöja er med det här roliga klippet på ett annorlunda intåg.
Mardröm
Nu har jag haft samma mardröm två nätter i rad. Det är en gammal bekant till mig som med ett ondskefullt ansiktsuttryck stänger dörren till det rum där jag befinner mig. Långsamt går hon emot mig och ser fullkomligt galen ut, och jag vet att hon är på väg att mörda mig.
Jag kommer att vara livrädd om jag stöter på henne någonstans.
Matteuppgift
Sista timmen på onsdagar har jag en grupp nior som ska ha lite extramatte. Det blir ganska tjatigt för dem att bara sitta och räkna sida upp och sida ner, så idag startade vi några små finansföretag. Varje företag fick ett startkapital på 10 000:- som skulle investeras i aktier. Till vår hjälp hade vi en lista från Svd:s finansbilaga med alla stora och medelstora företag och dagens aktievärde. I tabellerna kunde eleverna se aktiernas utveckling den senaste tiden, och efter att ha tagit del av statistiken fick de formulera sina prognoser och bestämma sig för vilka aktier de skulle köpa, och hur många av varje.
Mot slutet av lektionen jämförde vi vilka aktier de hade satsat på, och det lät alldeles fantastiskt att höra hur de diskuterade säkerhet, risker och möjligheter med de olika transaktionerna. Nästa vecka ska de göra en översyn och se om de ska sälja eller köpa nytt, och så ska de räkna ut hur mycket deras aktieportfölj är värd om en vecka. Vi ska kolla börsen varje onsdag, och till jul ska vi se vem som är rikast.
Urna
Idag hämtade jag ut urnan med min pappas aska från krematoriet. Nu på söndag ska vi ha gravsättning ute på havet. Vi ska åka till Östersjöns vackraste plats och strö ut askan.
Det kändes mycket konstigt att gå omkring med en urna och veta att den innehöll askan efter min pappa. Det kändes viktigt att bära den på ett ordentligt sätt så att det inte skulle vara vanvördigt. När jag ställde in den i bilen spände jag fast den ordentligt i säkerhetsbältet för att den inte skulle välta omkull.
Just nu står den i ett fönster med en oerhört vacker utsikt över skog och ängar i väntan på den sista färden.
På fredag ska vi göra bouppteckning.
.
Jag hoppas att klumpen i magen försvinner snart.
Skrattattack
I morse hade vi vårt sedvanliga måndagsmöte på mitt jobb. En kollega beskrev hur hon hade haft en dispyt med en elev. De hade haft en argumentation om något och lätt upprörd beskrev hon händelsen på det här viset:
-"Jag sa till honom att det inte var acceptabelt det han hade gjort, men att jag kunde se mellan ögonen för den här gången..."
Varpå jag satte kaffet i halsen och började skratta hysteriskt. "Se mellan ögonen"?? "Se mellan fingraran har jag hört talas om, men inte tidigare att man ska se mellan ögonen.
Hon var så upprörd över dispyten med eleven att hon inte reagerade nämnvärt över mitt skrattanfall, men jag gick runt och småfnissade hela dagen.
-"Jag sa till honom att det inte var acceptabelt det han hade gjort, men att jag kunde se mellan ögonen för den här gången..."
Varpå jag satte kaffet i halsen och började skratta hysteriskt. "Se mellan ögonen"?? "Se mellan fingraran har jag hört talas om, men inte tidigare att man ska se mellan ögonen.
Hon var så upprörd över dispyten med eleven att hon inte reagerade nämnvärt över mitt skrattanfall, men jag gick runt och småfnissade hela dagen.
What if I stay
Jag har alltid tyckt bra om Melanie C. Hon låter som om hon menar det hon sjunger.
Sno inte mitt syre!
Tänk er en småstressad kvinna som efter en kort språngmarsch hoppar på bussen. När rumpan äntligen har hamnat på sätet kastar hon, smått disträ, in ett par bitar tuggummi i munnen.
Syftet med tuggummi är ju att de ska hamna bland alla malande tänder för en stunds idisslande, men de här tuggummina har bestämt sig för att jäklas lite och vräker minthaltigt saliv rakt ned i luftrören, vilket tydligen signalerar till hjärnan att täppa till alla struplock som finns, där luft kan passera. Kvinnan börjar med att hosta lite lätt, men eftersom det inte får några syreluckor att öppnas blir hostningarna allt kraftigare, och övergår i ett slags kvidande, ylande ljud, där kvinnan förtvivlat försöker dra in livgivande syre i lungorna. Det där med andning har känts som en självklarhet, men blir plötsligt en åtråvärd ynnest.
Väsandet, ylandet, rasslandet och hostningarna tilltar och kvinnans ansikte har börjat anta en högröd nyans. Hon är övertygad om att hon kommer att dö där på bussen, där övriga resenärer diskret vänder sig bort och låtsas att de inte märker något, för att inte genera kvinnan som ställer till en sån scen på allmänna färdmedel.
Med ett krampaktigt grepp om handikapphandtaget vid barnvagnsplatsen ställer sig kvinnan upp och hulkar/hostar kraftigt, och äntligen är passagen i strupen frilagd. Med rinnande ögon, näsa och rosslande, flämtande andhämtning inser kvinnan att hon har överlevt detta. De övriga resenärerna låtsas fortfarande som om de inte har märkt någonting av dramat som har utspelat sig, så kvinnan sätter sig, snyter sig och torkar ögonen i omgångar medan bussen rullar vidare på en vanlig svenskt landsväg.
.
Till motsats från i "Bullen" är det kvinnan som skrev brevet som var med om det som hände. Hu, vad obehagligt!!
Shopping
Jag gillar inte att köpa kläder. För det första tycker jag inte att det är speciellt kul att stå och trängas bland klädhängarna för att roffa åt mig några speciella plagg, och för det andra gillar jag inte att stå i långa köer och vänta på att få prova kläderna och för det tredje tycker jag att det är så fruktansvärt bökigt att knöla in mig i ett litet provrum och stå i ett kallt ljussken med speglar två decimeter från kroppen i alla tänkbara riktningar och försöka bedöma om jag passar i plagget. Oftast tycker jag att jag inte passar i det jag provar.
Jag vänder direkt när jag kommer in i butiker där de kastar sig över en så fort man genom ett plingande inträder i butiken. Jag tycker det är så jobbigt om de blir överdrivet serviceinriktade och inte lämnar mig ifred. Det värsta är den sorten som helt fräckt tittar in i provrummet för att se hur det går.
Jag har många vänner och bekanta som erbjuder sig att följa med mig och hjälpa till med klädköpen, men då blir jag bara misstänksam och tror att de vill ändra på mig och min klädstil.
Nej, det där med klädköp är inte min grej helt enkelt.
Morgonbetraktelse
Jag har en lång resväg till och från mitt arbete. Nu har det blivit så osannolikt vackert på morgnarna. Solen belyser morgondaggen på åkrar och ängar, växterna har fortfarande kvar sommarens friska gröna färg, och bär och frukter lovar djuren att de ska få överleva vintern. Ett fårstängsel i motljus med glittrande daggdroppar ser ut som ett prydligt spindelnät och över sjön ligger diset och avslöjar den kvarvarande värmen. På några ängar går betande hästar, och jag tycker omedvetet lite synd om dem som ska äta det blöta, kalla gräset. I en gip står ett par rådjur och betar, uppmärksamma på omgivningen med öronen som ständigt rör sig och fångar upp alla gryningsljud.
Allt är fortfarande så lummigt och grönt, men på några ställen kan jag ana de första tecknen på den färgexplosion som hösten snart kommer att bjuda på.
Tusen tack för jordens lilla lutning, som ger oss alla fantastiska årstidsväxlingar!!!