Sno inte mitt syre!

Tänk er en småstressad kvinna som efter en kort språngmarsch hoppar på bussen. När rumpan äntligen har hamnat på sätet kastar hon, smått disträ, in ett par bitar tuggummi i munnen.
Syftet med tuggummi är ju att de ska hamna bland alla malande tänder för en stunds idisslande, men de här tuggummina har bestämt sig för att jäklas lite och vräker minthaltigt saliv rakt ned i luftrören, vilket tydligen signalerar till hjärnan att täppa till alla struplock som finns, där luft kan passera. Kvinnan börjar med att hosta lite lätt, men eftersom det inte får några syreluckor att öppnas blir hostningarna allt kraftigare, och övergår i ett slags kvidande, ylande ljud, där kvinnan förtvivlat försöker dra in livgivande syre i lungorna. Det där med andning har känts som en självklarhet, men blir plötsligt en åtråvärd ynnest.
Väsandet, ylandet, rasslandet och hostningarna tilltar och kvinnans ansikte har börjat anta en högröd nyans. Hon är övertygad om att hon kommer att dö där på bussen, där övriga resenärer diskret vänder sig bort och låtsas att de inte märker något, för att inte genera kvinnan som ställer till en sån scen på allmänna färdmedel.
Med ett krampaktigt grepp om handikapphandtaget vid barnvagnsplatsen ställer sig kvinnan upp och hulkar/hostar kraftigt, och äntligen är passagen i strupen frilagd. Med rinnande ögon, näsa och rosslande, flämtande andhämtning inser kvinnan att hon har överlevt detta. De övriga resenärerna låtsas fortfarande som om de inte har märkt någonting av dramat som har utspelat sig, så kvinnan sätter sig, snyter sig och torkar ögonen i omgångar medan bussen rullar vidare på en vanlig svenskt landsväg.
.
Till motsats från i "Bullen" är det kvinnan som skrev brevet som var med om det som hände. Hu, vad obehagligt!!

Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Konstiga medresenärer. Att de inte bryr sig?!

Postat av: Erik "Semlan"

Trist men typiskt beteende. Du beskriver det snyggt, jag kan tydligt se dina andningsproblem. Kanske för att jag råkat ut för liknande upplevelser några gånger. Jobbigt läge, helt klart.

Bra att det löste sig. :-)

Postat av: lillsyrran

Oj, vad jobbigt.

2011-09-04 @ 19:52:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback