neverkeso

De gamla vitvarorna har nu blivit utbytta mot nya. Här kommer det att få plats massor av mat.

Vad sägs om att ha den här utsikten till frukosten?

Ni vet hur de gamla westernfilmerna alltid slutade - hjältecowboyen red mot solnedgången till pampig musik, och man förstod att han skulle fortsätta sin ensamma färd med vita bönor och knaperstekt kött över öppen eld, med hästen fridfullt mumsande strax intill. 

Precis så var det vid en resa mot kvällningen. Ja, förutom att det inte fanns någon cowboy eller häst, inte heller några sprakande eldar på karg präriemark. Det var ingen pampig musik och inga vita bönor. Men det var den fantastiska resan mot solnedgången. Himlen ändrade skepnad på bara några minuter. Några bilder blev väldigt oskarpa, eftersom de är fotograferade med mobilkameran i en framrusande bil (men den rusar mot solnedgången!). Färgprakten är nästan overklig.

Jag klev in i hissen, tryckte på knappen till tolfte våningen, och gick balansgång ut på en smal planka. Långt, långt nedanför mig såg jag hur trafiken rusade fram, och tittade jag mig runt omkring såg jag bara rader av husfasader och en helikopter som hovrade i närheten. När jag stod längst ut på den smala plankan och balanserade, med hjärtat i halsgropen blev jag uppmanad att kliva av plankan - rätt ut i luften. Jag samlade mod och klev ut i det tomma intet, och under fallet såg jag raderna av fönster på fasaderna snabbt rusa förbi. Det var en otroligt skrämmande upplevelse.

Sedan tog jag av mig VR-glasögonen och insåg att jag stod stadigt och fullständigt oskadd på en heltäckningsmatta i en monter på en IT-mässa.

 

 

Det är så härligt med artister som lyckas behålla sin ödmjukhet även när de blir framgångsrika. Daniel Lemma uppträdde på Fasching, och han fick hela stället att svänga, samtidigt som han höll en låg profil kring sin egen person. 

Det finns många vinklar och vrår i både källare och vindar och uthus i ett gammalt hus. På många ställen ligger det gamla saker kvarglömda som kanske har betraktats som skräp, men som känns jätteroliga att hitta. Under källartrappan stod de här fantastiska gamla svagdricksflaskorna.

Det är så rolig inredning på ett väldigt mysigt fik inne i Sunne. Det är så fräsch mat och massor av roliga detaljer i inredningen, bland annat har de ett par alldeles galna, oregelbundna hyllor som jag verkligen skulle vilja ha.

Och så har de en rolig lampa som ser ut som ett gigantiskt, öppnat ägg.

Tanken väcktes att det skulle gå att göra en liknande lampa själv med hjälp av papier maché. En badboll införskaffades, för den får bli stomme till "ägget".

Grannen har höns, och nu när ljuset har kommit har de börjat värpa.Och titta vilka otroligt vackra ägg! Jag har lust att spara skalen och gå till en färghandel som får blanda till just de nyanserna, så att möbler och snickerier i huset kan få de färgerna.

Jorå, det gäller ju att inspektera skogsägorna lite då och då för att se att allt är som det ska.

På dagens runda visade det sig att djuren samsas om boplatserna och hittar kollektivboende i de olika stamfastigheterna. Här får man hoppas att de har samma musiksmak så att inte det ena våningsplanet har party när det andra vill ligga i lugn och ro och läsa en bok.

 

 

Här på tomten finns det en imponerande artrikedom när det gäller fåglar. En normalintresserad ornitolog skulle lägga sig ner på marken och med tårade ögon tacka högre makter för alla arter som dyker upp här och kvittrar, umgås och äter frön, ister och nötter.

Men det finns inte bara fåglar, utan det finns även andra små vänner som kommer på besök (tänk er Askungens alla små vänner, så förstår ni hur det är). I morse kom den här lilla polaren och sa hej.

När bordsytan var sicklad, slipad och klar var det dags att fixa benen. Det var ganska begränsat urval av färg i de närmaste färgbutikerna, och i en butik försökte de övertyga oss att blymönjefärg för att skydda metallytor mot korrosion, och med en rad varningstexter som visade de ohälsosamma färgångorna med giftiga, cancerogena kolväteprodukter som krävde kraftig vädring, skulle vara likvärdigt med vattenbaserad snickerifärg. De fick behålla sina rävgifter, och i en annan butik hittade vi griffeltavlefärg i stället. Här är benen fixade (och skrivbara!), och bordet blir bara bättre och bättre.

Ni vet när man var liten och såg på läskiga filmer, där folk gick ner i skumrasket på slingrande, knarrande trappor, långt ner i mörka källare med tjocka, murade väggar, där det alltid stod en skummis/mördare/monster/övernaturligt väsen/rysk spion och väntade i en vrå (varför stod de alltid och väntade på platser där det nästan aldrig skulle dyka upp någon?), och ni vet hur otroligt nervkittlande det var att titta på trappscenerna. Eller hur? Ni kommer ihåg den skräckblandade förtjusningen när man visste att något spännande skulle hända nere i de djupa källarvrårna. 

En sån källare finns i vårt hus. Slingrande, smal trappa med skum belysning, och sedan kommer man ner till skumma rum med tjocka murar. Dock utan skummisar/mördare/monster/övernaturliga väsen och ryska spioner. Vad jag vet i alla fall.

Men så här ser det ut på väg ner.

 

Det är väldigt roligt att brygga eget öl hemma. Det finns specialbutiker med precis allt som behövs för att fixa eget öl. Det finns stora damejeanner att jäsa brygden i, och massor av olika små påsar med spännande innehåll som kan ge olika smak och färg åt ölet.

Det är alltid roligt att fynda på loppmarknad och försäljning i lador och liknande. Det här stadiga furubordet med iläggsskiva som ger plats för många personer kostade bara 50 kronor på loppis. Det enda felet var den tråkiga gula lackytan, så där trist som gammalt furu kan bli.