neverkeso

På mitt jobb ställer folk in sina matlådor, lite smörgåspålägg och annat smått och gott som de sedan glömmer bort. Ibland när man öppnar kylskåpsdörren möts man av intressanta, illaluktande odlingar. Ibland är det mögelbevuxna små kluttar som kan vara svåra att identifiera, och vid andra tillfällen är det stinkande burkar och påsar som får flytta ut från gemenskapen.

 

 

Huvudet bultar och jag snorar och snörvlar.

Det finns saker som känns extra bra en dag som denna.

 

 

 

I förra veckan bestämde vi att vi skulle ha en lite rolig uppstartsdag med våra elever idag. Vi var lite oroliga med tanke på hur vädret har varierat den senaste tiden, med kraftiga slagregn som har dränkt det mesta i närheten.

Trots det svajiga vädret bestämde vi oss för att åka till en jättemysig plats med stränder och berg nästan ute i havet.

I morse var det svinkallt, men strålande vackert och vi hoppade på tåget och gav oss iväg. Och så fick vi en toppendag med fantastiskt väder! Vi har promenerat med närmare 100 ungdomar i drygt en mil, och inte en enda protest har hörts, och vi har haft samarbetsövningar och ätit matsäck till doften av tång, och med en sol som förmådde värma upp allt som varit morgonfruset.

När vi kom tillbaka till skolan kände vi oss alla glada och nöjda och orkade ta oss igenom en tvåtimmars konferens med det goda humöret i behåll. Så himla härligt!

Jag trodde inte att en kongressman kunde vara så otroligt korkad som Todd Akin. Nu får vi hoppas att han aldrig någonsin kommer i närheten av det inflytande som personer som är knutna till USA:s president har. Hoppas han blir petad från alla förtroendeuppdrag och officiella arbetsuppgifter.

Jag har en granne som visar sitt odlingsintresse genom att odla den här plantan utanför huset...

Vad fantastiskt det måste vara att sitta i ballongen och se hela världen nedanför!!

 

Idag var jag ute och gick en promenad. Jag gick längs en liten undanskymd väg nära vattnet. Nere vid stranden satt ett litet sällskap och skulle tydligen grilla. En av männen i sällskapet stod och försökte hugga ner ett träd. Först var jag på väg att gå vidare utan att säga något, men sen blev jag så arg över vilka friheter folk tar sig, så jag gick tillbaka och frågade om de visste att det inte är tillåtet att hugga ner träd hur som helst. Mannen sa då att de "fixade landskapet". Jag påpekade då att man inte bara kan gå ut i en park och hugga ner ett träd för att man vill ha bättre utsikt när man har picknick. Vi bytte ytterligare några ord med varandra och sedan gick jag vidare.

När jag fortsatte stigen framåt började jag känna mig orolig att jag skulle få macheten i ryggen, på den lilla stigen, och där skulle jag inte bli hittad i första taget.

På något sätt tycker jag att världen har blivit lite råare...

Jag köpte i våras en köttätande växt, dvs en växt som äter insekter. Den ser så fredlig ut så jag var lite nyfiken på hur den skulle bära sig åt för att sluka sin föda.  

Själva växten var liten och ynklig när jag köpte den, och den stod i en trång liten kruka. På skötselanvisningen står det att man inte får ge växten näring. Jag tyckte i alla fall synd om den som stod så trångt och eländigt, så jag gick till ett kärr och hämtade vitmossa som jag puttade ner i en större kruka, och där fick växten sin nya bostad. Det har varit en ganska insektsfri sommar, så växten har inte kunnat visa sina färdigheter. Vid några tillfällen har den fått en ihjälslagen fluga eller mygga, och efter någon dag djupt nere i den krökta tratten försvinner djuret spårlöst.

För två dagar sedan förirrade sig en geting ner i tratten. Den kämpade som en besatt för att ta sig därifrån. Växten har tydligen en djävulsk strategi för att ta död på sina offer, för getingen kunde inte flyga ut från tratten. Antagligen är det något kladdigt som utsöndras inne i tratten, så det stackars djuret halkar och får inget fäste, samtidigt som det inte fungerar att flyga. Däremot dör det inte i första taget. I ett par dagar låg getingen kvar och visade livstecken, fångad i den monstruösa växtens gap.

Ganska märkligt att en så färglös och till synes harmlös växt är så farlig för Sveriges farligaste djur!!

 

Jag har knappt ägnat bloggen en tanke den seanste tiden. Det har varit fullt upp med annat och jag har inte hittat några intressanta eller roliga saker att skriva om. Därav denna långa inaktivitet.

Höstterminen har startat och bland mina grupper har jag fått en ny klass som jag inte har haft tidigare. Idag hade jag en lektion med den klassen, och jag råkade höra en viskande kommentar som det inte var meningen att jag skulle höra:

- Jag tycker att no blir roligare hela tiden nu!

Viskade två små skrangliga skruttungar till varandra!

Visst är det gulligt!

Och roligt!

Ingredienser: 

Fyllning: 400 g köttfärs

             salt o vitpeppar

             2 st vitlöksklyftor

             1 st gul lök

             3 msk vatten

             1,5 msk tomatpuré

             timjan

 

Botten:  4 st ägg

            1 dl grädde

            2 msk smör

            1 tsk oregano

 

Täcke:  2 dl riven ost

            1 dl grädde

            0,5 dl creme fraiche

            10 st cocktailtomater

 

 

Tillagning: 

1. Sätt ugnen på 200 grader

 

2. Hacka lök och vitlök och bryn i stekpanna. Tillsätt köttfärsen och bryn tills den är genomstekt. Salta och peppra. Häll i vattnet, tomatpuren och hackad färsk timjan och låt puttra tills vätskan kokat bort.

 

3. Vispa äggen med grädde och oregano och häll i en smörad gratängform. Grädda i ugnen i cirka 8-10 min. Ta ut och lägg på fyllningen. Höj värmen till 225 grader.

 

4. Fördela köttfärsen i formen. Blanda grädde, creme fraiche och ost i en separat bunke och häll smeten över köttfärsen. Fördela skivade cocktailtomater över omeletten. Grädda ca 10 minuter eller tills osten smält och den har fått lite färg.

 

 

Mycket gott och ganska enkelt att göra!!

Det har varit roligt att titta på OS med alla duktiga deltagare. Många starka prestationer. Många med sportsligt uppförande och rätt inställning till tävlingen - de vill prestera bra men bryter inte ihop om det inte går vägen. Visst kan de bli ledsna, men de skyller inte ifrån sig utan analyserar vad det var som gjorde att de inte nådde dit de ville. Nya vinklar på kroppsdelar, nya metoder att ta sats, nya träningsmetoder, annan förberedelse, annan uppvärmning, behandling av skador.

Den allra, allra största av dem alla var Therese Alshammar. Hon kom med ett strålande leende och gjorde en superprestation, med diskbråck och smärtor. Till sitt 4:e OS! Visst är det stort!

Nu är det spännande att se hur det går i simhoppningen. Jag håller tummarna för Anna Lindberg.

Teckning av Torbjörn Carlsson

Solen strålade hela dagen, men mot kvällen var det lätta slöjor över hela himlen. Då såg det alldeles fantastisk ut med en extra lysande ring, en riktig gloria, som strålade runt själva solen. Det var svårt att fånga det på bild, men här syns det nästan hur det såg ut.

...nä det är torsdag!

Det var inte helt fel att passa på att ströva runt i Nynäshamn när solen behagade visa sig idag.

Det är vatten och båtar överallt i NynäsSegelbåtarna samlade ihop sig för att förbereda sig för kappseglingBortanför horisonten finns Finland, långt, långt bort...

Nu kan man gå ut på en nybyggd, lång pir och titta på stan samtidigt som man nästan står ute till havs

Det är en trevlig upplevelse att gå längst ut på piren!

Himmel hav och en strand med björkar....

En av alla som otåligt väntade på tåget

Här börjar han se otålig ut!!

1. Robert Garrett, USA, diskuskast - 29,15 m, OS 1896.
   Garrett hade aldrig kastat diskus tidigare men hade tränat lite med en sten på 10 kg.

 2 .Paul Neumann, Österrike, 500 m frisim, OS 1896.

Trots den korta distansen vann Neumann med mer än 1½ minut.

 

 3. George Eyser, USA, sex medaljer i gymnastik, OS 1904.

Sex medaljer är en vacker skörd för vilken idrottare som helst, men Eyser hade träben.

 

 4. Frank Kugler, USA, medaljer i brottning, tyngdlyftning och dragkamp, OS 1904.

Den ende som har vunnit medaljer i tre olika sportgrenar vid samma OS.

 

 5. Martin Klein/Alfred Asikainen, semifinalen i brottning, OS 1912.

Matchen varade i 11 timmar och 40 minuter.

 

 6. Oscar Swahn, Sverige, guldmedalj i skytte, OS 1920.

Swahn var nästan 73 år gammal och därmed den äldste medaljören någonsin.

 

 7. USA, brons i ishockey, OS 1932.

Trots att USA förlorade alla sina matcher i ishockey, fick man bronsmedalj. Anledningen var naturligvis att endast tre länder deltog.

 

 8 Lis Hartel, Danmark, silver i dressyr, OS 1952.

Lis Hartel var inte bara den första kvinna som vann en medalj i ridsport. Hon var dessutom förlamad i benen på grund av polio.

 

 9 Jeff Farrell, USA, 2 guldmedaljer i simning, OS 1960.

Farrells guldmedaljer är särskilt anmärkningsvärda, eftersom han opererades akut för blindtarmen sex dagar före tävlingen.

 

 10 Hans-Gunnar Liljenwall, Sverige, diskvalificerad i femkamp, OS 1968.

Liljenwall var den förste som diskades för dopning vid OS. Han hade druckit 3–4 öl före tävlingen.