Intressekonflikt
Inget är lätt här i världen. Chokladkaka eller beach 2011? Hur ska man kunna välja?
Kunskap
Nu har vi haft mitterminsavstämning och jag har skrivit en rad betygsvarningar till elever som inte är färdiga med alla sina arbetsuppgifter. Bland annat har en av mina klasser fått göra ett hemprov där de skulle visa sina kunskaper om energi. Arbetet skulle vara inlämnat för fyra veckor sedan, men jag saknar fortfarande redovisning från några elever. Idag kom en kille och hämtade en fysikbok för han skulle göra uppgiften i kväll så att jag får den i morgon. Han suckade lite och sa:
- Det var så svårt att svara på frågorna. Jag märkte att man måste ha kunskaper för att kunna svara.
Se där!!
Skrattande flicka
Högt på ett berg vid en sjö....
Här är utsikten från mitt sovrumsfönster
Trött efter allt kånkande
Hem
Om några dagar flyttar jag för fjärde gången på ett år och åtta månader. Det är väldigt tröttsamt att ha nästan alla sina ägodelar i kartonger i ett inhyrt förråd långt borta. Jag är så trött på kartonglivet. Jag längtar efter att få packa upp, att få komma hem.
Jag vill inte bara komma åt det nödvändigaste. Jag vill ha lite onödigt också. Längtar.
Vårdagjämning
I morgon är det vårdagjämning! Som man har längtat! Den senaste veckan har videkissarna börjat titta fram och fåglarna sjunger våryra och lyckliga varje morgon.
Vintern har visserligen varit mycket vacker, men fasligt lång, så nu räcker det!
Främlingsfientlighet på riktigt?
Något har gått allvarligt fel i den svenska integrationspolitiken. Jag har tillbringat de senaste månaderna i ett utpräglat invandrarområde. Jag har sett någon enstaka svensk på promenad längs stränderna, förmodligen på långpromenad från svensktrakter, och det har varit en och annan svensk hantverkare som har utfört olika sysslor i fastigheterna, men annars ser jag inga andra svenskar. Området är extremt naturskönt med långa promenadstråk längs tre stora sjöar (varav en är Mälaren) och grönskande dalgångar, höga utsiktsberg, skidbacke, flera mycket fina badstränder, välorganiserade grillplatser på många ställen, upplysta parkvägar att promenera eller springa på, simhall, bibliotek, butiker, närhet till många bussar och tunnelbanor, skolor, närhet till högskolor, flera köpcentra och skogsområden att ströva i.
Området är smakfullt byggt med fina material i portar mm och välplanerade lägenheter med luft mellan husen och en fantastisk utsikt över sjöarna. (Jag ser både Mälaren och en annan sjö från balkongen, och jag lovar att det är mer än mäklarnas "sjöglimtar")
Till att börja med kunde jag med lite glimt i ögat roas av de små butikerna med spännande kryddor, annorlunda matvaror eller vackra textilier av ett snitt jag inte är så van vid, men numera oroas jag av vad som har hänt i vårt land. Vi tror att vi är vänliga och humana och är generösa när det gäller invandring, men vi håller oss tydligen på vår kant. Så fort det blir tillräckligt många invandrare i ett område söker sig svenskar därifrån. Jag har hört att det finns någon undersökning som visade att när andelen invandrare börjar överstiga 25% börjar svenskar att flytta från området.
Hur ska man tolka det? Det kan knappast vara det här områdets fysiska förutsättningar som har gjort att svenskar flyttar härifrån. Kan det handla om främlingsfientlighet? Kan det vara så illa att vi låtsas vara välkomnande och generösa men vi menar det egentligen inte?
Nu ska det bli en specialinsats där en stor grupp eritreaner och somalier ska hämtas från krig och elände. Var ska de erbjudas bostad? Täby? Danderyd? Ska bli spännande att se....
Stulen buss?
Jag blir trött på bussförare som kör som om de har stulit bussen, så att man krampaktigt får hålla i sin väska samtidigt som man klamrar sig fast i närmaste fast föremål för att inte glida ut i mittgången i varje kurva! Suck!
IG
- Va, får man IG om man inte har lämnat in sina inlämningsuppgifter? frågade några av mina elever bestört när jag hade skrivit mitt utlåtande om nuläget i ämnet. Då kommer mina föräldrar att få spelet!
Efter en kort diskussion höll de med om att det var hög tid att lämna in arbetet nu, med tanke på att uppgiften delades ut vecka 4 och det var deadline vecka 6.
Kloppeti-kloppeti-klopp
- Man hör när det är du som kommer gående i korridoren, sa en av mina elever till mig. Då låter det "kloppeti-kloppeti-klopp"! När Bettan (fingerat namn) går låter det "svosch-svosch", och när Jan-Erik (även detta namn fingerat) kommer låter det "tock-tock".
Så nu vet ni det. Om ni möter någon på stan som det låter "kloppeti-kloppeti-klopp" om, så kan det vara jag.
Japan
Jag har svårt att föreställa mig vilken fasa man ska känna när marken skälver under fötterna, möbler rasar, byggnader skadas, fönster spricker och alla föremål i huset kastas runt. När det bara några timmar senare väller in en gigantisk, 10 meter hög vattenvägg som krossar allt i sin väg....ja, jag saknar helt enkelt ord för att beskriva eländet.
Det är skrämmande att titta på satellitbilder som visar några platser före och efter tsunamin . Klicka på länken och dra mittenlinjen från höger till vänster och tvärtom så kan ni se vilken förödande kraft som har spolat ut både hus, fordon, växter och massor av människor rakt ut i havet.
Jag blir tom på ord och kan inte formulera något genomtänkt för att beskriva hur jag känner.
En liten kompis på väg!
Titta vad som spirar i jorden här! Den lilla klementinplantan får en kompis!
The House!
Igår såg jag på en teaterföreställning som var både spännande och rolig och hade en bra sensmoral. Alla skådespelarna gjorde sitt allra bästa i en tempofylld förställning där nästan alla karaktärer hade lika stort utrymme på scenen.
Scenografin var fantastisk med bland annat en flygande/svävande pizza och en läskig dörr som sög in en grupp barn till en läskig professor som skulle tillverka en läskig bomb med en massa hemliga ingredienser, bland annat behövde han hårstrån från några vanliga barn. Professorn fick hjälp av några spöken, några gengångare och ett par gamla häxor för att fånga barnen. Ljusmästaren var verkligen en mästare och ljudeffekterna förstärkte den spännande stämningen.
Det var en mycket bra föreställning som jag önskar att fler människor hade fått tillfälle att njuta av. Att min nioåriga systerdotter Paolina spelade spöke med stor inlevelse gjorde föreställningen extra sevärd för mig.
Kram till Paolina från moster!
Det hör till årets kulturella höjdpunkter att få se föreställningarna hos "Vår teater" på scenen i biblioteket vid Medborgarplatsen. En jätteros till den duktiga teaterledaren som lyckas få barnen att blomma på scenen.
Magkänsla
Jag är strängt uppfostrad med att man inte får sikta på folk, även om man har leksaksvapen, och jag tycker därför att det är obehagligt när någon avsiktligt siktar på folk.
Jag satt på tunnelbanan när en liten pojke och hans mamma klev på och satte sig bredvid mig. Den lilla pojken satt och höll i ett stort leksaksgevär av maskingevärstyp. För att det skulle vara extra häftigt hade det ett brummande ljud och små blinkande lampor när man tryckte in avtryckaren.
Pojken satt helt ogenerat och låtsades skjuta nästan alla sina medpassagerare. Han var inte det minsta diskret när han siktade, utan han riktade sitt vapen mot den ena efter den andra och skickade iväg en brummande och blinkande salva. Jag kände hur ilskan mot mamman växte. Hur kunde hon tillåta sin lille son att bete sig på det viset?
Plötsligt blev mamman arg på sin son, slet vapnet ifrån honom och tryckte in det hårt i hans mage samtidigt som hon tryckte in avtryckaren så att det blinkade och smattrade i en kraftfull låtsasavrättning av hennes lille pojke.
Jag blev otroligt illa berörd och mådde lite smått illa av det smaklösa skådespelet.
Räddast vinner?
Jag gick på en dåligt upplyst parkväg, inga hus fanns i närheten, skymningen började falla och min fantasi började skena iväg. Jag insåg att när jag läser om överfall just på den typen av platser tänker jag alltid: "Men vad oförståndigt att gå alldeles ensam på en avskild, dåligt upplyst väg". Och nu var jag själv lika oförståndig.
Jag plockade upp nycklarna ur fickan och knöt näven så att nycklarna stack ut som små sylvassa vapen mellan mina knogar. Om det var någon som hoppade på mig skulle de i alla fall få sina snytingar här och där, tänkte jag. Eftersom jag dessutom är mörkrädd av naturen gick jag och laddade upp adrenalin till tusen, så när jag mötte ett par storväxta typer såg de nästan förskrämda ut. Tydligen var det en hotfull aura runt min gestalt.
Och åter blev det bevisat att den som är räddast är farligast.
Nytt spirande liv
För några år sedan satte jag ett par citruskärnor i en kruka, och fyra små skott kom upp. Två gav jag bort till min granne och två behöll jag själv. Mina små plantor växte snällt ända tills jag var på semester, då de passade på att vissna och dö.
Grannens ena lilla planta dog, men den andra tog sig och växte så det knakade. Efter ett och ett halvt år fick jag tillbaka plantan av grannen, för den hade blivit så stor. Då var den cirka 60 cm hög och väldigt frodig. Den fortsatte att växa så det knakade, och för tillfället är den utackorderad, men nu, vid cirka tre och ett halvt års ålder börjar den närma sig två meter.
Nu satte jag några nya klementinkärnor för några veckor sen, och titta här...
Dags för solglasögon
Idag strålade den skarpa solen från en knallblå himmel, så det var dags att plocka fram solglasögonen. En härlig känsla!!
Många inlägg den här veckan
Jag har skrivit ganska många inlägg den här veckan. Det kan vara svårt att tro när de inte syns, men de ligger tryggt förvarade bland sparade utkast. Ibland är det skönt att skriva saker som kanske inte bör publiceras. Hur gör ni? Publicerar ni allt ni skriver?
Det är över för den här gången
Besöket hos tandläkaren, alltså. Det gick ganska snabbt och smärtfritt, och efter att ha tömt pengapungen på lite pengar kunde jag gå ut i det strålande solskenet.
Ett år till nästa besök. Föredömligt flossande de närmaste dagarna, därefter en klart minskad frekvens ända tills kallelsen kommer om ett år. Då upprepas det hela på samma sätt igen.