neverkeso

If I were a boy, even just for a day

I'd roll out of bed in the morning and throw on what I wanted and go

Drink beer with the guys, and chase after girls

I'd kick it with who I wanted and I'd never get confronted for it

Cause they stick up for me

If I were a boy

I think I could understand

How it feels to love a girl

I swear I'd be a better man

I'd listen to her

Cause I know how it hurts

When you lose the one you wanted

Cause he's taken you for granted

And everything you had got destroyed

If I were a boy, I would turn off my phone

Tell everyone it's broken so they think that I was sleeping alone

I'd put myself first and make the rules as I go

Cause I know that she'd be faithful, waiting for me to come home

To come home

If I were a boy

I think I could understand, oh-oh-oohh-oh

How it feels to love a girl

I swear I'd be a better man

I'd listen to her

Cause I know how it hurts

When you lose the one you wanted

Cause he's taken you for granted

And everything you had got destroyed

It's a little too late for you to come back

Say it's just a mistake, think I'd forgive you like that

If you thought I would wait for you

You got it wrong

But you're just a boy

And you don't understand (yea, you don't understand, oh!)

How it feels to love a girl someday

You wish you were a better man

You don't listen to her

You don't care how it hurts

Until you lose the one you wanted

Because you've taken her for granted

And everything you had got destroyed

But you're just a boy

Nu är det snart dags för mc-klubben att träffas på adventsfika med lussebullar och pepparkakor. Vad tycker ni om våra fina pepparkaksformar?



Uppdatering: Vi köpte pepparkaksformarna i Touringbutiken i Borlänge, och nu när jag skulle leta reda på adressen för att länka till den hittade jag en artikel som handlade om att butiken försattes i konkurs för några veckor sedan. Vad snopet!

I torsdags skulle min klassföreståndarkollega och jag åka runt och besöka våra elever som är ute på prao. Vi började med en elev som jobbade i en butik. Han var fullt sysselsatt med att fylla på kräm och nyponsoppa i en hylla, så han hade knappt tid att prata med oss. Han ville hinna så mycket som möjligt, och han hade redan bestämt sig för att fråga om sommarjobb i butiken. 
Därefter skulle vi besöka två killar som har sin praoplats på dagis. Tyvärr var båda killarna sjuka. De fruktade dagisbacillerna är inte att leka med.
Efter det skulle vi besöka två tjejer som har fått en plats på ett familjeföretag som ligger väldigt långt ute på landet. Jag har varit på besök på företaget tidigare, så jag försäkrade att jag skulle lotsa oss till rätt ställe. Men jag lovade aldrig att jag skulle göra det på första försöket... 
Vi åkte ut på landsvägen, och jag försökte febrilt komma på vilken avfart vi skulle åka in på. Givetvis pekade jag ut fel avfart, men upptäckte inte det förrän vägskyltarna som dök upp hade lite fel namn. När vi tråcklade oss vidare på småvägar hamnade vi så småningom i ett litet samhälle som jag kände igen. Där pekade jag in på den första vägen till höger, och vi åkte där ett tag, men insåg att det var fel då vi plötsligt hamnade mitt på en gårdsplan till en bondgård. Alltså försökte vi lirka oss tillbaka till utgångspunkten och så tog vi den andra vägen till höger i stället. När den vägen hela tiden blev smalare och smalare och omgivningarna klart visade att vi var på fel ställe föreslog jag lite försiktigt att vi skulle fråga någon efter vägen. Min kollega tvärnekade.
- Jag är man och då frågar man aldrig efter vägen, sa han bestämt.
Och det gällde även om man var så fel ute som vi var. Då kompromissade vi, så jag fick ringa nummerupplysningen för att få numret till företaget, och kvinnan som svarade fick lotsa oss rätt. Det visade sig att vi skulle ha tagit första vägen till vänster... 

Jag heter Cecilia som mellannamn. Det är ett släktnamn hos oss, som har återkommit i fem generationer vid det här laget. Under många år firade vi alltid den här dagen lite extra med lite festligt fika, och så träffades vi flera generationer. Den första generationen som hade namnet träffade jag aldrig, men under flera år kändes det jätteskojigt att fira ett gemensamt namn med mormor, mamma, jag själv och min äldsta dotter. Tyvärr finns de äldre inte längre kvar, och vi Cecilior som finns kvar är ganska dåliga på att fira dagen. Men här kommer en låt som mina bröder alltid spelade den 22 november...

Jag har fått ett par orchidéer i present vid olika tillfällen. De blommar ju snällt en period, med sedan faller blommorna av och växten återhämtar sig. Har man tur kommer nya blommor efter viloperioden. En av mina orchidéer har blommat om ett par-tre gånger, och för några dagar sen såg jag att en ny blomma var på väg igen. Det märkliga är att den här gången verkar det som om blomman helt och hållet saknar färgpigment. Kronbladen har tidigare haft en vacker, klar, rosa färg, men den blomman som har kommit fram den här gången är blekt ljusgrön. Undrar om den har tappat förmågan att skapa färgade blommor, eller om det bara är en tillfällighet just nu.

Nu är det den där tråkiga perioden på hösten, när de sprakande färgerna har försvunnit, de klara, nytvättade morgnarna har övergått till att bli bitande kalla, och det är bara ljust några få timmar mitt på dagen. Men det är bara en månad kvar tills det vänder och blir ljusare igen!



Nu har de sprakande färgerna definitivt försvunnit, och löven är torra och spröda.

 - År 1995 upptäckte en grupp forskare en ny grotta i Rumänien. När de tände sina ficklampor inne i grottan upptäckte de 30 nya arter av blinda spindlar, gråsuggor och andra djur som inte hade sett något ljus på 5 miljoner år.

                                                                                         
- Under Juraperioden för 200 miljoner år sedan var det mycket varmt på dagarna och väldigt kallt på nätterna. De små förfäderna till Pterosaurus hade det inte lätt. De blev rejält nedkylda på nätterna och höll påatt storkna av värmen på dagarna när solen gassade som mest. Några av de här tidiga Pterosaurus utvecklade ett smart trick för att hindra kroppstemperaturen från att variera så mycket. Det växte ut en hinna av tunn hud full med blodkärl mellan deras framben och kroppar så att kroppsytan blev större. Det betydde att de kunde kyla ner sig snabbare på dagen, och att de kunde sprida ut sina vingar för att fånga upp de första varma solstrålarna i gryningen.
Under riktigt varma dagar kanske de flaxade med de här hinnorna för att fläkta sig själva. Och plötsligt var de uppe i luften. Deras nedkylningsapparat var redan perfekt anpassad till att bli glidflygningsvingar. Urfågeln var född!

Okej, jag erkänner, jag håller på och läser lite för att förbereda mig för avsnittet  om utvecklingsläran, som vi ska börja jobba med om några veckor. 

Nu är det söndagskväll och jag känner mig inte särskilt inspirerad inför morgondagen. Jag har fått tvinga mig själv att planera veckans arbete. Så där blir det ibland de veckor vi skriver våra omdömen och avsätter nästan all vaken tid till skrivande och utvecklingssamtal.

Det tar på min energi och arbetslust när vi erbjuder totalt nästan 100 tider för samtal, och många föräldrar prickar in bara kanske 2-3 tänkbara tider. Ofta väldigt sent på kvällarna.  Det är tider de kan tänka sig att avsätta. Jag blir så trött av känslan att vi får 12-timmars arbetsdagar dag efter dag, och föräldrarna har så mycket annat som de tycker är viktigare. Det 30 minuter långa samtalet en gång per termin prioriteras lägre än frisörbesök, TV-program, hockeyträningar och hobbies av olika slag.

Puh! Vad skönt att få gnälla av sig!