Tina Thörner och jag...

I torsdags skulle min klassföreståndarkollega och jag åka runt och besöka våra elever som är ute på prao. Vi började med en elev som jobbade i en butik. Han var fullt sysselsatt med att fylla på kräm och nyponsoppa i en hylla, så han hade knappt tid att prata med oss. Han ville hinna så mycket som möjligt, och han hade redan bestämt sig för att fråga om sommarjobb i butiken. 
Därefter skulle vi besöka två killar som har sin praoplats på dagis. Tyvärr var båda killarna sjuka. De fruktade dagisbacillerna är inte att leka med.
Efter det skulle vi besöka två tjejer som har fått en plats på ett familjeföretag som ligger väldigt långt ute på landet. Jag har varit på besök på företaget tidigare, så jag försäkrade att jag skulle lotsa oss till rätt ställe. Men jag lovade aldrig att jag skulle göra det på första försöket... 
Vi åkte ut på landsvägen, och jag försökte febrilt komma på vilken avfart vi skulle åka in på. Givetvis pekade jag ut fel avfart, men upptäckte inte det förrän vägskyltarna som dök upp hade lite fel namn. När vi tråcklade oss vidare på småvägar hamnade vi så småningom i ett litet samhälle som jag kände igen. Där pekade jag in på den första vägen till höger, och vi åkte där ett tag, men insåg att det var fel då vi plötsligt hamnade mitt på en gårdsplan till en bondgård. Alltså försökte vi lirka oss tillbaka till utgångspunkten och så tog vi den andra vägen till höger i stället. När den vägen hela tiden blev smalare och smalare och omgivningarna klart visade att vi var på fel ställe föreslog jag lite försiktigt att vi skulle fråga någon efter vägen. Min kollega tvärnekade.
- Jag är man och då frågar man aldrig efter vägen, sa han bestämt.
Och det gällde även om man var så fel ute som vi var. Då kompromissade vi, så jag fick ringa nummerupplysningen för att få numret till företaget, och kvinnan som svarade fick lotsa oss rätt. Det visade sig att vi skulle ha tagit första vägen till vänster... 


Vi kom rätt till slut, men min kollega kommer aldrig mer att lita på mig som co-driver, och jag lär väl få höra en och annan kommentar om min orienteringsförmåga i framtiden.

Är det någon som behöver en pålitlig vägvisare? 


Kommentarer
Postat av: Mia

Inte är det lätt alla gånger, men ni fick ju se lite av omgivningarna... :-))


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback