Hos syrran
Så skönt att dricka en kopp te och prata om svårt och lätt med syrran i hennes mysiga trädgård.
Visst blommar alla äppelträd mer än vanligt i år?
Umgås med fina vänner
Nu ikväll har vi middag och ser på konsert med Nils Landgren som spelar från Fasching. Allt sker enligt riktlinjer från våra myndigheter. Våra vänner sitter i Skåne och vi i Stockholm. Nils Landgren spelar via länk.
Maten är god och musiken fantastisk!
Leve tekniken i Coronatider! Kul att ses Camilla o Mårten!❤️
Några djupa andetag som ger energi
När hela världen har blivit så förändrad, och vi måste träna oss i social distansering, samtidigt som vi ändå ska fortsätta som vanligt i skolan. Jag åker till och från skolan med tunnelbana och buss, och ibland är det obehagligt fullt på bussarna. När vi står där alldeles för tätt packade skickar jag alltid ett meddelande till SL om att det är oacceptabelt fullt på bussen - att de inte fäljer myndigheternas direktiv. Jag har nog hunnit skicka nästan tio såna meddelanden de senaste månaderna. Jag får oftast svar från SL. Trevliga svar där de har undersökt om det är en inställd tur som har orsakat trängseln, men de tror att det helt enkelt är så att folk inte väntar på de extrainsatta bussarna, som i sin tur går nästan tomma. Och då kan man ju tänka sig att de så småningom tar bort extraturena, eftersom det är så få som åker där. Så knasigt det kan bli.
Men när man äntligen är ledig är det så skönt att få gå ut i skogen och dra några djupa andetag och kika efter tomtar, troll, älvor och andra spännande små vänner.
En oas mitt i Stockholm
Stockholm har många vackra parker och väldigt mycket grönska för att vara en storstad. En av de finaste oaserna är Tanto, där man kan gå en promenad varje dag och ändå upptäcka något nytt. De små slingrande vägarna bland kolonistugorna är alldeles
fantastiska.
Never ever give up
I höstas köpte vi några vinplantor som dumpades för mindre än halva priset, innan blombutiken skulle slå igen utomhusavdelningen för vintern. Vi satte plantorna vid sidan av potatislandet vid vår stuga.
När vi kom dit igen efter ett par veckor hade älgen varit där och mumsat och bitit av en av rankorna, så att den låg och deppade på jorden bredvid sin moderplanta. Jag tog in den avbrutna kvisten och lät den stå i ett glas vatten i stugans köksfönster.
Det visade sig att den sköt ut några gröna blad och nöjde sig med att få en skvätt vatten när vi kom till stugan med ganska långa uppehåll emellan.
När vi kom dit i januari började den se deppad ut, även om de deppiga bladen fortfarande hängde kvar, så jag tig med den till Stockholm och tryckte ner pinnen i en superkub av näringsdränkt torv som har någon magisk kraft att ge livsandar åter till
även de mest hopplösa fall.
Kvisten verkade dock ha tappat livsgnistan, så jag var på väg att kasta den för några veckor sen, men jag vill alltid kämpa in i det sista, så den fick stå kvar i kuben i ett glas vatten ett tag till, bara för att jag var så blödig och ömhjärtad.
Idag försökte jag stålsätta mig och slänga de blommor som liksom inte ger hemmet en prunkande inramning. När jag lyfte upp vinkvisten upptäckte jag att den har skickat ut ett gäng friska rötter, och vid närsynt granskning hade den även två små ljusgröna
knoppar på gång! Så nu ska den pysslas om här i storstan ett tag till innan det blir en chans att plantera den bredvid sin mamma igen!
Kanske inte de vårfräschaste blad man har skådat!
Jag trodde döden hade inträffat här.
Tills jag upptäckte det här!
Och det här!
Mango på gång!
Jag köpte en ekologisk mango, sparade kärnan, skrapade rent och lade i ett glas vatten tills kärnan öppnade sig. Då plockade jag fram det stora fröet/kärnan som låg innanför skalet. Den lilla kärnan fick ligga i vatten fem dygn, och sedan planterade jag
den i en kruka, med en plastpåse över som ett litet växthus.
Och voila! Efter en dryg månad kröp den upp. Nu blir det spännande att se hur det utvecklar sig.
