neverkeso

Jag fick lite väntetid på stationen, och köpte en tidning att fördriva tiden med. Och så fick jag en ingivelse och köpte en lott. Och titta, jag vann! Nu blir det fest!

Charlie Chaplin höll det här talet i filmen "Diktatorn" för 76 år sedan.

Det är skrämmande att det känns så aktuellt idag igen.

Charlie Chaplin var verkligen inte bara skämtsam och skojfrisk i sina filmer, utan han hade ofta ett starkt politiskt budskap i handlingen. Han beskrev människors hårda villkor och utsatthet på många sätt. Filmen Diktatorn ( påbörjades 1938, men hade premiär 1940, när andra världskriget redan hade startat. USA gick med i kriget år 1941) var en medveten och öppen kritik mot Adolf Hitler och nazismen.

Det var väldigt modigt att göra den här filmen, eftersom den förlöjligade nazismen och även beskrev hur judar blev förföljda. Charlie Chaplin hade två roller i filmen. Dels spelade han diktatorn, där ingen kan missa att karaktären helt klart var baserad på Hitler, och han spelade även en judisk frisör.

När filmen gjordes hade USA ännu inte gått med i kriget, och världen kände inte riktigt till grymheterna och omfattningen av nazisternas verksamhet.

Chaplin har själv uttalat att de inte hade kunnat skämta på det sättet om de hade känt till det som hände i kriget.

Filmen blev totalförbjuden i Tyskland under nazitiden, men enligt Hitlers adjutant Reinhard Spizy såg Hitler filmen vid minst två tillfällen, men det finns ingen information om hur han uppfattade filmen. Spitzy var själv inte närvarande vid visningarna, men han har sagt att han trodde att Hitler skulle ha kunnat uppskatta humorn i filmen. Charle Chaplin sa att han skulle kunna ge vad som helst för att få veta vad Hitler tyckte om filmen, men det fick han alltså aldrig veta.

Filmen totalförbjöds i många länder i Europa, och hade inte premiär i Sverige förrän 1945.

Trots att Diktatorn totalförbjöds i många europeiska länder blev filmen Chaplins största ekonomiska succé som filmskapare enligt hans självbiografi.

Min äldsta dotter påminde mig om att mitt nyårslöfte förra året var att äta mer vegetariskt, mer ekologiskt, mer hälsosamt, närodlat och tillagat från grunden. En hälsosam livsstil på alla sätt alltså.

"Så därför köpte jag den här till dig" sa hon och gav mig ett vackert paket med den här boken.

Vi hade en mysig pysseldag inför julen, när vi bakade och tillverkade godis, så att alla dietister och tandläkare inom den närmaste kilometern grät av fasa.

 

Det är konstigt att man fryser mer på en långpromenad när det är nollgradigt än när det är femton minusgrader ute. När den riktiga kylan kommer slipper man den råa, fuktiga luften som går igenom märg och ben. 

Idag var det bitande kallt ute, men samtidigt strålande sol och otroligt friskt och skönt. Och när man sen kommer in i värmen igen är det så mysigt att några av juleljusen fortfarande finns kvar.

Hon har verkligen kvar trycket i rösten, Aretha Franklin!

Jag läste en recension av Martina Haags nya bok "Det är något som inte stämmer", och eftersom jag bruka tycka om det hon skriver blev jag intresserad av boken. Jag kollade på Akademibokhandeln, men jag tyckte att det var onödigt dyrt med runt 250 kr för en bok som man med största sannolikhet bara läser en gång och sedan har som dammsamlare i hyllan. Den fanns bara som inbunden bok med hårda pärmar i bokhandeln. 

Jag sökte i Pocket Shop och på nätet, men den finns inte som pocket än, och även det billigaste förslaget på Pricerunner kändes onödigt dyrt. 

Då kollade jag på biblioteket. Det fanns några exemplar av boken där, men det var många som stod i kö för att låna boken. Närmare bestämt 48 personer. 

Nästa försök var att se om den fanns som e-bok. Den fanns ännu inte som e-bok på biblioteket, och att köpa den som e-bok var fortfarande onödigt dyrt.

Idag när jag var ute på promenad passade jag på att slinka in på biblioteket för att kolla kölistan. Då visade det sig att nu fanns den som e-bok på biblioteket, så jag klickade mig in på bibliotekets dator och lånade den, och så laddade jag ner den till min IPad. 

Nu hade jag hunnit bli riktigt nyfiken på boken, och när jag kom hem på kvällen började jag läsa. Knappt två timmar senare hade jag läst ut hela boken. Jag tyckte om den, ville inte sluta, utan läste sida efter sida för att få veta hur det gick. Det var inte så avancerat språk, och handlingen i sig var inte så fängslande, men hon kunde verkligen uttrycka den där smärtan, sorgen, tomheten och ensamheten som finns när kärlek tar slut och dör. Det var gripande att följa hennes process från det ögonblicket då hon först började ana att allt inte stod rätt till, tills hon förstod att hon hade blivit sviken och bedragen, och den hon litade på mest av allt i hela världen ljög henne rakt upp i ansiktet.

Det kändes som om hon skrev sin egen historia, och jag led med henne många gånger, och hoppas verkligen att hon kan lämna allt det där bakom sig. 

På väg till roligt 11-årskalas med pulkaåkning, kurragömma, Björnen sover och smarriga tårtor!

Jag blev så otroligt rörd den dagen vi hade vår julavslutning, då tre gamla elever, som gick ut från vår skola för några år sedan, kom och hälsade på med en stor bukett röda rosor. De stannade och pratade en stund, och det var roligt att höra hur de har det nu. Vi var överens om att livet kan vara en berg-och dalbana men att man oftast kommer ner på fötterna. När man träffar gamla elever är det alltid en blandning av saknad, minnen av både glada och ledsamma stunder och glädje över att de har vågat och klarat att kasta sig ut i livet. 

Nu sjunger rosorna på sista versen, men glädjen över deras besök finns kvar länge än.

Vid entrén sitter en tiggare på en liten låda. Det är alltid samma man som sitter där. Han känner igen övriga kunder och hälsar alltid extra hjärtligt på de vänliga själar som emellanåt lämnar en kasse med returflaskor till honom. Han är tacksam för möjligheten att kunna panta och få några kronor på det viset. 

Några av kunderna inne i butiken vrider och vänder på varje korvöre, och letar alltid efter reavaror, kort-datum-varor och utförsäljningar i största allmänhet. De är beredda att gå till olika butiker på sin dagliga inköpsrunda, för att hitta fyndvaror på alla ställen.

En annan kategori av kunder kan köpa det mesta till ordinarie pris, men de väljer alltid det billigaste alternativet av alla produkter. De lyxar sällan till det genom att köpa KRAV-märkta varor eller lyxiga fabrikat. I slutet av månaden inskränker sig deras inköp till det allra nödvändigaste. 

Så har vi en kategori av kunder som obekymrat plockar åt sig sina varor. De sätter kvalitet och miljötänk högt på sin prioriteringslista, och de köper alltid det finaste färska köttet och färska skaldjur. Allt är KRAV-märkt, rättvisemärkt, nyckelhålsmärkt, ECO-märkt och av prima kvalitet. Pengar är verkligen inget problem för dem. Inte ens i slutet av månaden behöver de prioritera bort sin höga kvalitet.

Nästa kundkategori är de personer som hastigt rusar in för att köpa något de har glömt att köpa i Östermalmshallen eller motsvarande ställe. De skäms lite över att behöva sätta sin fot i en simpel Konsumbutik, men ibland har nöden ingen lag. 

Och den sista kategorin kan egentligen inte benämnas kundkategori. Det är de som glider förbi utanför butiken i en stor Lexus, Porsche, Ferrari eller Aston Martin. De vet inte ens hur man gör när man köper mat i en livsmedelsbutik. Lika lite som de vet hur man lagar sin egen mat. 

.

.

Jag skulle vilja påstå att vår kvartersbutik är ett Sverige i miniatyr.

Förr om åren var det mycket krångligare att hålla kontakt med alla sina vänner. Numera är det ju så enkelt och man kan dela med sig av tankar, åsikter, roliga och sorgliga händelser och bilder av olika slag.

Jag har till exempel fått klart för mig att närmare 50 av mina vänner har ätit pizza just i dag. Tack vare att det är så smidigt att publicera bilder vet jag också hur cirka 35 av pizzorna såg ut, och vilken fyllning de hade. Några pizzor var hemgjorda, men de flesta var fotograferade i originalkartongen med locket på glänt.

Om det nu skulle vara så att vi är observerade av varelser från yttre världsrymden undrar jag verkligen vad de drar för slutsatser av informationen vi skickar till varandra här på jorden. Fattar de att så många publicerar bilder på dagens middag, eller tror de att det är hemliga budskap av något slag?

Ta hand om varandra, och hjälp varandra. Låt 2016 bli året då vi bekämpar egoism, elakhet, förtryck och härskartekniker!