neverkeso

De senaste dagarna har jag plockat med hans kläder, papper och övriga ägodelar. Vi har sagt upp telefonabonnemang, lägenhet, försäkringar, bokat begravning och allt annat praktiskt som hör till. Jag har tittat på hans favoritfotografier och snörvlat lite åt vissa motiv. Jag har träffat goda vänner som har beklagat sorgen, och jag har känt hur ögonen har blivit blanka, men jag har kunnat behärska mig från att falla i gråt.

Och så idag lyssnade jag på Helena Bergström som var dagens sommarpratare. Hon berättade om några gumsar som slaktades när hon var barn, och då brast det plötsligt. Jag grät floder över de stackars slaktade gumsarna och stackars Helena Bergström som bara var ett litet barn och inte visste att de skulle slaktas.

Det är konstigt att det aldrig går att förutsäga vad som ska locka fram tårar.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer

.

.

Resten av löprundan undrade jag om de blev sams igen eller om det var deras bittra avslut.

Det känns så overkligt att plocka och sortera och hjärtlöst kasta en massa saker. Jag lyfter alla sakerna försiktigt, med massor av kärlek och saknad. Det är så svårt att fatta att lägenheten ska tömmas och sen ska någon annan bo här. I pappas lägenhet! Undrar om vi hann säga alla viktiga saker till varandra? Hinner man någonsin det?

Nu ska alla minnen bearbetas och en massa praktiskt arbete måste göras.

Han har alltid varit en riktig kraftkarl, rent otroligt stark som till och med har lyft bilar i nödsituationer, och alltid har varit orädd och besvärlig när han inte har hållit med beslutsfattare eller myndigheter. Ingen har kunnat argumentera mer övertygande än han när det har handlat om försäkringsärenden eller myndighetsbeslut.

Idag när jag skulle besöka honom var han så omtöcknad av starka tabletter att han inte var kontaktbar. Jag stod en stund och samlade kraft och åkte sen därifrån och försökte att hålla tårarna borta. Det var inte lätt.

Jag blir alltid glad när det kommer franska filmer, eftersom det  blir lite enahanda med nästan bara amerikanska filmer på alla biografer. För ett par dagar sedan hade den belgisk-franska filmen "Potiche" premiär, och jag kan varmt rekommendera den filmen, men snabba er på, för de franska filmerna har av någon anledning väldigt kort livslängd på våra biografer.

Det här är en helt underbar film med charmiga rollkaraktärer, mycket humor och lite småfräcka, men aldrig vulgära inslag, som fransmännen är så bra på. Catherine Deneuve är fantastisk i huvudrollen som direktörsfrun som tar över fabriken. Hon är både rolig och otroligt vacker och har en utstrålning som fyller hela salongen. Efter filmen stod jag med några kvinnor i bions evighetslånga damtoalettkö, och vi var rörande överens om att filmen var en riktig höjdare och Deneuve och Depardieu gör att man genast vill åka till Frankrike.

Gå och se den här filmen!!

Boken beskriver människorna i ett hus på Star Street. Den växlar mellan nutid och olika episoder i personernas förflutna, allt för att förklara deras beteende och reaktioner. Man får lära känna de olika människorna genom berättaren, som är ett mystiskt väsen som besöker Star Street i ett bestämt syfte. Vad syftet med besöket är avslöjas först mot slutet i boken.

När Keyes skriver brukar det vara så galet roligt att man bitvis skrattar så att tårarna sprutar, men den tokroliga galenskapen finns inte riktigt med i den här boken. Det finns många underfundiga och träffsäkra beskrivningar av personer och miljöer, och Keyes är en mästare på att hitta humoristiska metaforer, men det finns ett annat allvar i den här boken. Inledningen är en aning rörig (men samtidigt vet jag inte om jag tycker det för att jag hade mycket att göra på jobbet då jag började läsa boken, så jag kunde inte riktigt koppla av och koncentrera mig på läsningen), men man får ganska snart klart för sig vilka de olika personerna är och vilka kopplingar de har till varandra.

Keyes har nästan alltid ett allvarligt budskap som tema i sina böcker - även de allra skrattframkallande böckerna bottnar i ett stort allvarligt ämne - och i den här boken står det en hel del om våldtäkter, där utredningar läggs ner, förövarna går fria och offren står utan stöd. Offren blir snarast misstrodda, eller skäms för att berätta vad de har varit med om.

Boken är läsvärd, eftersom Keyes skriver med flyt och hon leker med formuleringar på ett personligt sätt. Det är även roligt att få läsa orsaken till varför den mystiska besökaren har kommit till Star Street, men jag tänker inte avslöja det här.

Marian Keyes har lidit svårt av djupa depressioner de senaste åren, så pass allvarliga att hon har slutat skriva sitt månadsbrev till sin hemsida mm. Vid några tillfällen har hennes man och hennes förläggare skrivit förklarande texter för att läsarna ska förstå varför hon inte skriver för närvarande.

Ingredienser: (4 port)

.

2 färska röda thailändska chili

2 msk olja

2 vitlöksklyftor, pressade

4 schalottenlökar, hackade

2 citrongrässtjälkar, skivade

rivet skal från 1-2 limefrukter

1 msk currypasta

2 msk råsocker

450 g mager och urbenad lammstek eller lammfilé

3 dl kokosmjölk

175 g körsbärstomater, delade i halvor

1 msk hackad koriander

.

Tillagning:

Kärna ur och finhacka chilin och lägg den åt sidan.

Hetta upp oljan i en stor, förvärmd wokpanna. Lägg i vitlök, schalottenlök, citrongräs, lime, currypasta, socker och chili och woka i 2 minuter. (Jag använder en vanlig, stor stekpanna)

Strimla eller tärna lammköttet fint, lägg det i wokpannan och woka i 5 minuter. Vänd ordentligt så att köttet blir jämnt täckt av kryddblandningen.

Häll i kokosmjölken i wokpannan och låt den koka upp. Sänk sedan värmen och sjud i 20 minuter.

Tillsätt körsbärstomater och hackad koriander och sjud i ytterligare 5 minuter.

.

Serveras med nykokt ris.

.

.

När man tillagar den här rätten luktar det gott i hela köket av alla goda kryddor.