Saknad

Det är många känslor som pyser fram när jag går runt och plockar med alla ägodelar i min pappas bostad. Sparade foton (han var fotograf...) vykort,gamla inbjudningar, urklippta artiklar, kläder som hänger prydligt på galgar i garderoben och andra plagg som hänger över en stolsrygg och för att de skulle användas snart igen, recept och små lappar med viktigaoch vardagliga noteringar - allt gör att det hugger i hjärtat.
Det känns så overkligt att plocka och sortera och hjärtlöst kasta en massa saker. Jag lyfter alla sakerna försiktigt, med massor av kärlek och saknad. Det är så svårt att fatta att lägenheten ska tömmas och sen ska någon annan bo här. I pappas lägenhet! Undrar om vi hann säga alla viktiga saker till varandra? Hinner man någonsin det?

Kommentarer
Postat av: Anna ....tassar in..

Jag förstår... jag läser varje ord..du..jag tror man hinner om man älskar varandra..då är allt liksom tillräckligt.

Postat av: Erik "Semlan"

Jag läser ifatt lite på din blogg.

Beklagar sorgen.

Tror och hoppas att det viktiga hann bli sagt. Men ofta kan man uppleva att man velat prata (ännu) mer... den känslan tror jag alla kan känna.

Postat av: elena cn

...läser också ikapp...förstår hur du känner det...när min pappa dog skrev jag brev till honom med allt det där som inte hann bli sagt. Mitt sätt att bearbeta sorgen som ungerade mycket bra för mig.

Beklagar verkligen sorgen.

Kram

2011-07-26 @ 20:54:04
URL: http://elenassida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback