Patrik Sjöberg
Åh, vad jag tycker synd om Patrik Sjöberg. Inte bara för att han faktiskt har varit utsatt för övergrepp och har mått dåligt på grund av det, utan jag lider med honom när hans avslöjande blev hett nyhetsstoff. Självklart är han van vid att figurera på tv och i tidningar och radio, men då är det i egenskap av duktig idrottsman, aktiv eller med avslutad karriär. Han har ju även fått stå till svars för droger och annat dumt. Nu har han blottat sitt innersta, och det måste vara jobbigt att påminnas om traumatiska händelser i en massa radiosändningar och på löpsedlar. Även om det är en lättnad att få prata om det inträffade, och kanske få använda det som inträffat för att hjälpa andra barn, så måste det vara jobbigt att det som var så privat blev så otroligt uppmärksammat.
Hoppas han var ordentligt förberedd på uppståndelsen och att han har ett starkt stöd omkring sig.
Renovering
Grannarna kommer snart att bilda en ny sorts grannsamverkansgrupp där de kommer att oskadliggöra golvslipmaskiner och andra ylande maskiner.
Men det gör ingenting, för efter många timmars slit i yrande damm och bland brummande maskiner kan man bara konstatera att en brinnande dammsugare senare är både köksgolvet och hallgolvet en ren fröjd att beskåda!
Jag fick en vacker vårbukett!
Rolig granne
Igår köpte en av mina döttrar och jag några fönsterbrädor som vi släpade hem. När vi kom in i porten skulle vi trassla oss in i hissen, och en vänlig granne höll upp hissdörren åt oss. Precis innan dörren gick igen sa hon:
- Ska ni planka in?
Och sedan hördes grannens hjärtliga skratt en lång stund efter att hissdörrarna hade gått igen och hissen åkte uppåt.
Rolig brorsa
Lite roligheter från brorsan:
# Det kom tre vice män till Jesus, för de ordinarie var upptagna
.
# Nu samlas naturälskare från hela landet vid Hornborgarsjön för att se när valarna utför den berömda trandansen
.
#Arbetarna på handskfabriken har organiserat sig. De har gått in i handskfacket
Trädtickor
Visst är de fina!
Världens finaste blomma
Det finns inget finare än vårens första skeva tussilagobukett i en liten äggkopp. Allra helst ska den komma från en liten svettig barnahand. Det bräcker de mest exklusiva arrangemang med rosor och liljor med hästlängder.
Stegräknare
Promenadavståndet, genom skogen, från min lägenhet till IKEAS entré är exakt 5505 steg. Det är stor skillnad för mig, som i många år hade 5 mil dit.
Smarrigt värre!
Wokad sötstark lövbiff med sockerärtor
4 port
400 g lövbiff (eller biff)
0,5 dl soja
0,5 dl farinsocker (eller honung)
3 msk vitvinsvinäger
3 msk ingefära, färsk hackad
1 st vitlöksklyfta, pressad
2 msk vetemjöl
rapsolja, att steka i
100 g sockerärtor
2 st salladslökar, skivade
1 st röd chilifrukt, skivad
Tillagning:
1. Strimla lövbiffen tunt. Blanda alla ingredienser till marinaden noga i en skål och lägg i köttstrimlorna. Rör runt så att marinaden täcker allt.
2. Hetta upp en wok- eller stekpanna med olja (viktigt att den är riktigt het) o släng i sockerärtorna. Låt ärtorna få färg o lägg dem sedan i en skål.
3. Pannan ska fortfarande vara riktigt het när du skakar av lövbiffen o steker i omgångar. Spara marinaden! Släng med salladslök o chili i varje omgång.
4. När sista omgången är klar, lägg i allt kött och de stekta sockerärtorna igen. Häll på resterande marinad o låt allt puttra en minut.
5. Servera direkt med nykokt jasminris.
Mycket snabbt och enkelt att laga och jättegott!
Vårkänslor
En av mina 12-åriga elever i sexan var allmänt fladdrig och okoncentrerad. Jag frågade vad det berodde på och fick svaret:
- Jag är så kär!
Och då finns givetvis inget att göra!
Fosterföräldrar
Nästa vecka ska jag hämta alla mina växter som har varit hos fosterföräldrar ett antal månader. Jag måste erkänna att jag är lite nervös för hur de ska trivas hos mig igen. De har haft det väldigt bra i fosterhemmet, så jag räknar med någon reaktion av missnöje till att börja med. Lite trots eller slokande blad. En liten vissen kvist här och där. Nya små knoppanlag som kommer att falla till golvet med en sorglig duns. En lite avvaktande tillväxt under en period. Men vi ska nog komma varandra nära igen vad det lider.
Tusen tack för den ömma omvårdnaden av blommorna förresten!
Flitiga Lisa
Jag har varit på en kommunövergripande konferens idag, där vi har tittat på olika elevarbeten för att hitta bedömningsexempel som är anpassade till de nya kursplanerna. Det blir alltid en hel del arbetsuppgifter som ska utföras mellan varje inbokat möte, och när det gäller att fördela arbetsuppgifterna sitter folk alltid och skruvar på sig eller visar med ett tydligt kroppsspråk att de inte vill ta på sig något extra.
Jag blir alltid så irriterad på att det ska vara så omöjligt att scanna några bilder, skicka ut lite information eller sammanställa dokument, så jag tar alltid på mig att göra jobbet. Alltid!
Det kan dels handla om att jag vill att det ska gå fort, men ibland undrar jag om jag har ett stort kontrollbehov också. Jag kanske misstror alla andra och tror att de inte kan utföra arbetsuppgifterna tillräckligt bra?
Jag avskyr att sitta på ett möte där frågan kommer upp om någon kan föra anteckningar och ingen tar på sig uppgiften, så gissa vem som alltid tar på sig den uppgiften också....?
Buss-kul-tur
Idag var det en trevlig överraskning på bussresan hem. När vi passerade en vacker sjö greppade busschauffören mikrofonen och började berätta lite kuriosa om sjön. Det visade sig att han var fågelskådare och mycket naturintresserad, så han hade intressanta saker att berätta.
Tänk att en vanlig SL-resa kan bli så givande.
Vårtecken
Nu står solen högre på himlen för varje dag och kylan blir inte längre så brutalt genomträngande och isande. Vattnet porlar som glittrande silverkaskader längs skarpa bergskanter och skapar nya knallblå vattenspeglar på de stora brungrå fälten. Fjolårets vissnade örter är snart glömda och gömda under ny frodig grönska.
Det doftar fuktig jord och de luddiga små videkissarna vajar i vårbrisen.
Kvällarna blir ljusare och man orkar så mycket mer varje dag. Tur att det blir vår varje år!
Sällskap på bussen
Jag satt som vanligt längst fram i bussen, på platsen precis innanför dörren, för att slippa bli åksjuk. Vid en hållplats klev en liten dam på och stannade vid min plats. Hon tittade uppfordrande på sätet bredvid mitt, där jag lite slarvigt hade ställt min kasse med grillad kyckling, gurka, tomater, ägg, ost och annat som jag hade plockat ihop i affären.
- Jag skulle gärna vilja sitta där, sa den lilla damen.
Jag skyndade mig att ställa ner kassen vid mina fötter, så att damen kunde sätta sig på sätet bredvid mig. Bussen krängde till en aning, så hon höll på att falla, men jag fick tag i hennes arm så att hon kunde återfå balansen.
Hon var vänlig och social och började prata med mig nästan genast. Med en liten knyck rättade hon till sin huvudbonad och tittade vänligt leende på mig.
- Vart ska du åka då? ville hon veta.
Jag berättade vart jag skulle åka och hon nickade lite och undrade om jag bodde där, samtidigt som hon plockade upp en liten toalettväska som hon uppenbarligen var väldigt stolt över, för hon drog med handen över den och förklarade att hon tyckte om mönstret.
- Ja, den är verkligen fin, svarade jag.
Medan hon fortfarande berättade om vad hon hade pysslat med under dagen öppnade hon toalettväskan och visade innehållet. Där fanns flera små flaskor med parfym, och vi plockade upp dem en efter en och tittade vad det var för doft. Hon hade både vaniljdoft, smultron och fruktparfym och ett par sorter till. Jag frågade vilken som var hennes favorit, men hon var inte alldeles säker på det, verkade faktiskt inte särskilt intresserad av frågan. I stället plockade hon fram ett litet etui med en mängd små fält med olika nyanser av ögonskugga. Med stor koncentration strök hon fingret över det knallblå fältet och smetade ut färgen på sina ögonlock, och därefter strök hon lika beslutsamt över det bruna fältet och fortsatte att skugga sina ögon. Jag visste att jag hade en liten fickspegel i min väska, så jag plockade upp den och höll upp den så att hon kunde titta sig i spegeln när hon sminkade sig. Hon log uppskattande och vred min hand med spegeln i så att hon skulle kunna se ordentligt.
När ögonen var färdiga vände hon sina sotiga ögon mot mig och förklarade att ögonen var klara nu, och så letade hon rätt på ett läppglans i en glittrande tub. Medan hon målade munnen berättade hon att läpparna blev väldigt blanka av den sortens läppglans. När hon var färdig vände hon sig med ett strålande leende mot mig och upplyste mig om att hon inte behövde spegeln längre. Jag frågade om hon skulle gå på fest eftersom hon gjorde sig så fin, och hon log fortfarande vänligt och berättade att hon skulle till McDonalds och äta.
Hon lämnade över sin väska till mig och sa att hon gärna ville att jag skulle hålla den åt henne. Jag tyckte att det var helt ok, så den fick ligga i mitt knä.
- Hur gammal är du? frågade jag
- Jag är fyra år, svarade den lilla damen samtidigt som hon illustrativt höll upp sex små smutsiga fingrar i luften.
Vi småpratade en liten stund till, och när det var dags för mig att gå av lämnade jag tillbaka hennes väska och hon sa:
- Vad roligt det var att få en ny kompis!
Och jag höll verkligen med om det!
Hej igen!
Jag har inte ens öppnat locket till min dator på flera dagar. Jag har målat och tapetserat, kånkat sopor och spanat i butiker efter gardinstänger och tvättmaskinsanslutningar. Det har verkligen varit fullt upp.