neverkeso

Idag är det inte Fia som skriver, utan hennes "Kesokompis". Jag delar exakt samma Kesotrauma som Fia och det har satt lika djupa spår hos mig. Jag ser med förundran och avsmak på när mina arbetskamrater vräker i sig Keso till grönsaker, Keso till frukt, smaksatt Keso och Keso naturell. Det får mig att minnas Urban (se Fias inlägg om detta).

Om inte OM fanns

Jag har fått äran att gästblogga. Jag är absolut ingen van bloggare utan faktiskt helt novis. Läser inte ens bloggar normal sett, förutom "Neverkeso" då och då. Har faktiskt inte ens läst Alex Schulmans blogg. Förstod först när han slutade att det praktiskt taget hörde till allmänbildningen att ha gjort det. Jag har med tiden blivit en person som läser OM olika företeelser. Jag läser OM alla filmer som kommer på bio, men kommer sällan iväg. Jag läser OM alla bra böcker som jag längtar efter att läsa, ja jag hinner med en och annan deckare och lite annat på semestern. Jag läser OM alla platser jag vill resa till - brist på tid - brist på pengar. Framförallt: jag läser OM hur fint man kan göra i sitt hem och i sin trädgård - ni förstår kanske att det inte blir så mycket uträttat där heller. Jag läser OM matlagning och värmer en Billys snabbpizza till 13-åringen som ska på träning. Jag läser OM bloggar också och jag läser OM Fia på hennes blogg, men träffar henne tyvärr sällan. Nu undrar kanske många chockerat - vad GÖR människan egentligen? Sanningen är att jag har inget bra svar. Mer än att jag har fullt upp. (Kom på att träning hinner jag inte heller med - men jag läser ofta om hur viktigt det är!) Möjligen är jag extremt dålig på att organisera min tillvaro eller också innehåller den så många bitar att jag bara duttar här och där. Håller med Fia om att det är märkligt att man som 10-12 - åring hann med så mycket utan att det kändes stressat och utan att vara trött. Visst var tiden längre förr?

Att tappa ansiktet

I mitt yrke som sjuksköterska ingår till stor del att lyssna på och förstå andra människor. Det går ofta bra och faller sig helt naturligt. Förra veckan var jag lite stressad och hade många patienter inbokade. I det läget måste man ibland anstränga sig lite hårdare att vara mentalt närvarande. En av patienterna var en ångestladdad man med stort behov av att prata av sig och bli förstådd. Jag satt och lyssnade och tittade på honom med allvarlig och förstående min. Eftersom jag hade ont i ryggen var jag tvungen att försiktigt ändra ställning ibland. Vid ett sådant tillfälle försökte jag vika upp fötterna uppe på "hjulkrysset" på snurrstolen. Samtidigt råkade jag komma åt lägesspaken med ena vaden och stolen brakade rakt ned i golvet. Jag satt alltså på ca 5 decimeters höjd med benen fastklämda... Patienten tittade förskräckt på mig medan jag försökte ta mig ur det hela. Ja, efter det var det liksom ingen idé att fortsätta samtalet. Förtroendet för mig som seriös, lyssnande sjuksköterska var på något vis brutet.

Salamikorv

Jag hatar inte bara Keso jag hatar även salamikorv. Inte smaken - den är god, innan man fått för mycket. Men att sälja. Jag är inne på tredje salamisäljande barnet. Vem har hittat på vansinnet? För att finansiera skolresor, bandyläger etc. ska ungarna ut och sälja halvmeter långa salamikorvar för 160:- med tillhörande recepthäfte. I recepthäftet står det hur mycket man kan lag av en salamikorv. Jag lovar - jag har redan provat allt. Vi har just inga släktingar, grannarna har tröttnat och arbetskamraterna har egna barn som säljer korv, blomlökar, underkläder och strumpor. Vi får alltså för det mesta köpa korvarna själva. Jag säljer vad som helst - konserverad gröt om det krävs - bara jag slipper dessa salamikorvar.

Förresten är det någon som är sugen? Jag har sju till salu.

Slutbloggat från "Kesokompis"