Må fjolårsgräset brinna!

Om man råkar vakna till en vindstilla dag vill man ut och pyssla även om det är så kallt att kylan biter lite i kinderna. Jag som nästan aldrig har mössa på mig eftersom jag har ungefär en miljon bebistunna hårstrån på min skalle, så håret brukar funka som en värmande mössa, bestämde mig för att trycka ner en toppluva i pannan idag. Och ute var det vackert som i en saga med fågelsång och så mycket sprängkraft i vårlängtande knoppar att träd och buskar nästan utstötte små längtande utrop, men bara nästan.
Fjolårsgräset stod där torrt, risigt och fult, och vi visste att det kommer att stå kvar där och snärja in sig i allt nytt som snart sätter fart med alla tänkbara ljusgröna nyanser. Och eftersom det var vindstilla kändes det självklart att göra upp en brasa och elda upp nedblåsta kvistar, kottar och risigt bråte, och samtidigt skulle vi kunna svedja det döda, tråkiga, risiga fjolårsgräset.
När man ändå har en eld som sprakar ute i trädgården är det lika bra att äta lunch ute. Lunch flaschigt tillagad på nytäljda grillpinnar. Slår det mesta!
 
Och sen måset man ju vakta elden förstås! Nån måste göra det tuffa jobbet att sitta ute i solskenet och vakta elden. Så kämpigt!
Vi har även ett litet hotell som väntar på nya hyresgäster till våren.  
 
Några rum är redan upptagna, men det finns fortfarande möjligheter för hugade små kryp att hitta sitt boende här på ena sidan av tvättställningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback