En riktig barndomsvinter
När jag tänker på hur vintrarna var när jag var barn, så var det alltid mycket snö och gnistrande klara dagar. Jag minns hur man var helt täckt av små runda snökulor över hela kroppen när man hade ramlat i backar, rullat i snödrivor, pulsat omkring
och försökt springa jättesnabbt, fast den djupa snön bromsade så otroligt mycket. När man kom in med djupfrysta händer och knallröda kinder värkte det i fingrarna när de skulle tina upp. Och för att snabbt få upp värmen fick vi varm choklad och limpmackor
med ost.
Och idag var det härligt mycket snö och magiskt ljus ute. Det hördes klingande glada barnskratt från alla vintervita lekparker.
Det kändes nästan mysigt att skrapa fram bilen ur den stora snöhögen på gatan.
Det var väl bara limpmackan och chokladen som saknades.
Kommentarer
Trackback