neverkeso

Min äldsta bror har jobbat som fotograf i många år, och i år hade han en jubileumsutställning för att fira att han har fotograferat i 50 år. Utställningen har blivit både uppmärksammad och välbesökt.

När jag var där och tittade nu i helgen fick jag plötsligt ett kort i min hand, ett kort som hade legat där och väntat på mig.

Det visade sig att det var ett kort som min mellandotter skrev 1991, när hon var sju år gammal. Jag hade först kortet uppsatt på väggen, och sedan använde jag det som bokmärke eftersom jag alltid har varit en bokmal och läser varje dag.

Vid något tillfälle hade jag glömt kvar kortet i en bok, och boken hade hamnat i hyllan igen utan att jag hade tänkt på det.

2009 flyttade jag ifrån Nynäshamn till Stockholm, och i samband med flytten rensade jag ut massor av böcker och lämnade till Röda Korset så att de skulle kunna sälja på sin loppis och få in pengar till olika välgörande ändamål.

Nu råkade det bli så att boken med kortet också hamnade på Röda Korset, och det skulle mycket väl kunnat bli så att kortet var borta för evigt.

Men det här blev en fantastisk historia. En kvinna i Nynäshamn köpte boken, hittade kortet och kände igen både mitt och min dotters namn. Hon bestämde sig för att lämna kortet till mig vid ett lämpligt tillfälle, men det var ju inte så lätt när jag hade flyttat från stan. 

När min bror hade sin utställning kom hon att tänka på kortet som hon hade tagit hand om, hon kände inte bara till kopplingen mellan mig och dottern, utan hon hade även koll på släktskapet mellan brorsan och mig. Så hon letade fram det gamla kortet och lämnade det till arrangören av utställningen, så tio år efter att jag hade lämnat boken till Röda Korset fick jag tillbaka kortet! Och 28 år efter att kortet skrevs!