neverkeso

När jag var alldeles nykläckt lärare och jobbade med min allra första klass åkte vi iväg på en klassresa i nästan en hel vecka. Det var ganska många föräldrar som följde med och alla ungar var fantastisk snälla, så det var en riktigt rolig resa. Jag delade rum med en av mammorna, och vi hade många roliga samtal. På kvällarna hade vi djupa, filosofiska och väldigt personliga samtal innan vi somnade, så vi lärde känna varandra bra, och blev riktigt goda vänner. (Vi är vänner än idag).

En kväll var vi extra djupsinniga och pratade om något speciellt, och vi kom överens om att vi aldrig skulle glömma den överenskommelse vi gjorde,  och inte berätta för någon annan . Det kändes som ett heligt förbund.

 

En tid senare stötte vi på varandra igen och vi pratade om hur trevlig skolresan hade varit. Och så nämnde vännen vår överenskommelse. Jag kom mycket väl ihåg hur vi hade bestämt att aldrig glömma det vi hade talat om, och jag kom ihåg känslan av det meningsfulla samtalet, som verkligen berörde. Men jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vad det var vi hade kommit överens om! 

Jag frågade henne, men hon vägrade att berätta, och hon har hårdnackat fortsatt att berätta när vi har träffats under åren.

Kära vän, om du skulle råka läsa det här, så får jag väl säga till mitt försvar att jag somnar snabbt och lätt på kvällarna, så jag var troligen på väg in i drömmarnas land och skickade aldrig informationen till långtidsminnet. 

Jag är så himla nyfiken på vad det var vi bestämde!