Häftig konst på Millesgården
Det finns massor av mäktiga statyer på Millesgården. De är stora och imponerande, men jag får lite associationer till tyska stortorg under nazisttiden. De är lite förvrängda och utdragna, som avatarer ungefär, och det känns som om man ska stå där och känna sig liten och underlägsen de stora gudomliga varelserna.
Eller vad sägs om statyn "Guds hand"?
Inne i själva museibyggnaden fanns en fantastisk utställning med naturtema. Det var otroligt vackra fågelbilder, och väldigt fina djurskulpturer.
Den här ormen blev en av mina favoriter
Bästa svampåret på länge
Det är helt otroligt vad mycket svamp det verkar finnas i år.
Jag trodde att jag dansade fram på "Yellow Brick Road". Jag har aldrig sett så många gula kantareller på det sättet förr.
Doften av frulle
De vackra kvällarna med det magiska ljuset
Nu gäller det att njuta av ljuset på kvällarna, innan novembermörkret lägger sig kompakt över världen. Vi har en vacker huvudstad.
Inga kul besked
Idag var jag och kollade min hand. Jag har känt mig gnällig och klen som har beklagat mig över att det har gjort ont i handen, och att jag har tappat så mycket styrka i handen. Jag har till exempel inte ens klarat av att trycka ihop ett hålslag med vänster hand när jag har behövt fixa papper för att sätta dem i en pärm.
Och så kom beskedet efter röntgen idag - frakturen i handen har inte läkt som den ska. Det kändes riktigt deppigt. Eftersom skadan inträffade den 22 augusti har det gått väldigt lång tid, så jag antar att det blir sämre förtsättningar för läkning ju längre tid som hinner gå innan allt är ihopläkt. Innebär det att de måste operera? Jag har ingen lust att karva i handen, har ingen lust att gå med gips igen, men jag har inte heller någon lust att gå omkring med en dåligt fungerande hand.
Nu väntar jag på besked om vad som ska hända.
In the middle of the world
Att befinna sig på platsen som leder vart man än önskar sig!
Vådlig cykeltur
Tidigt i våras stängdes tvärbanan i Stockholm av för ett halvårslångt renoveringsarbete, och ersättningsbussar sattes in. De bussarna var alltid plågsamt knökfulla och dessutom konstant försenade eftersom de fastnade i köer och trafikstockningar, så man visste aldrig om man skulle komma fram i tid. Det var otroligt svårt att beräkna hur stor marginal man behövde för att komma i tid till jobbet eller möten med människor. Det är väldigt stressande att inte kunna lita på restiderna, så jag ledsnade och köpte en ny cykel mot slutet av våren.
Jag hade 7-8 km till jobbet, och jag trodde att det skulle bli jobbigt att cykla den sträckan, men jag upptäckte snart att det var jättehärligt att cykla cirka en halvtimme både morgon och kväll. Efter bara några dagar längtade jag efter mina cykelturer.
Efter sommarlovet började jag jobba på en ny skola, även den ca 7-8 km från mitt hem. Det var skönt att hoppa på cykeln på morgnarna och få ladda energi till arbetsdagen.
Tyvärr hann jag bara njuta av cykelturerna i några veckor, för i slutet av augusti blev jag påkörd av en höghastighetscyklist när jag var på väg till jobbet en morgon. Jag flög flera meter vid krocken och föll så illa att jag skadade ena handen och armen rejält. Det blve en heldag på sjukhus med undersökningar, röntgen och en gipsad arm. Cyklisten som körde på mig reste sig bara upp och åkte vidare.
Jag gick gipsad i tre veckor och har sedan gipset plockades bort fått träna upp handen för att återfå rörlighet och styrka igen. Det har gått framåt när det gäller rörlighet, även om det saknas lite fortfarande. När det gäller styrkan fattas en hel del - jag kan knappt lyfta en tung tekopp med min vänstra hand.
Och jag åkte på en hård smäll på handen på mitt jobb för några dagar sedan, så nu ser det ut som om det har blivit värre igen.
Suck!
Oj, vad förvånad jag blev
Jag har inte skrivit på väldigt länge här på bloggen, inte sedan i somras. Jag har varit på väg några gånger, men sedan har det alltid varit något som har avbrutit mig.
Och den senaste månaden har jag helt enkelt inte lyckats komma ihåg mitt lösenord, men idag bytte jag lösenord och klev in här igen.
Och då upptäckte jag till min stora förvåning att trots det långa uppehållet har det varit besök här dagligen, betydligt fler än jag hade kunnat förvänta mig. Tack, vad gulliga ni är! Nu ska jag försöka uppdatera gamla Neverkeso igen.