neverkeso

 

Björk finns ju överallt, och man kan dricka den nyttiga björksaven. För att inte skada trädet bör man tömma saven på våren före lövsprickningen, så att man inte stjäl energi trädet behöver till sin egen tillväxt. Man borrar ett litet hål i stammen och sticker in en bit slang och låter saven rinna ner i en dunk eller liknande. Man kan låta anordningen sitta kvar något dygn, och sedan täpper man till hålet med en träplugg/liten pinne så att den inte står och blöder i onödan. Saven har en väldigt speciell smak, den smakar friskt och rent, och en svag syrlig ton kan kännas.

Man kan även göra te på bladen. Jag testade för många år sedan men tyckte inte att det var speciellt gott. Nu har jag fått ett n"Vildplockat" (Niki Sjölund/Natur & Kultur) på i boken på hur man ska tillverka sitt björkte, och det blir antagligen godare:

Först ska bladen oxideras, det vill säga vätskan i bladen måste försvinna och oxideras med luftens syre. Det gör man lättast genom att ta några blad i handen och gnugga dem mot varandra tills de spricker upp och vätskar sig. Lägg ut de gnuggade bladen luftigt, tex utspridda på tidningspapper ett par timmar i rumspemperatur. Bladen kommer att ändra färg och mörkna, precis som fruktkött i äpplen och annan frukt mörknar och oxideras vid kontakt med luftens syre. Bladen får inte torka och skrumpna helt.

Gå till nästa steg som är fermentering. Packa bladen tätt i en plastpåse och tryck ut all luft. Rulla ihop och förslut påsen och lägg den på ett varmt ställe, förslagsvis på fönsterbänken i söderläge, eller ovanpå kylskåpet. Låt ligga 2-3 dagar. Det här är en snabbvariant av fermentering, och nu är det dags för att torka bladen. Ett bra sätt är att torka dem nästan helt torra i en medelvarm stekpanna. Sen kan man brygga te med dem!

 

Brännässla kan användas till soppa på samma sätt som spenat. Gott och nyttigt. 

 

 

Daggkåpa kan användas på sår, men fungerar även att äta i sallad. De smakar inte så mycket, men det är helt ok att blanda med andra blad för att få en rolig sallad.

 

Gran finns ju överallt, och det är inte alltid man tänker på gran i samband med mat, men den är riktigt användbar. De första späda, mjuka, ljusgröna skotten på våren kan man plocka och äta direkt, smakar nästan som godis med en lite syrlig smak. Men man kan även pickla de små skotten och ha som tillbehör till mat. Det går även att göra saft på skotten, och det är fantastiskt gott som smaksättning i öl (hemgjort öl alltså - inte som tillsats i färdigt)

Ytterligare ett användningsområde är att mortla granbarr med salt och på det sättet få ett gott örtsalt.

 

Jag kanske fyller på med fler naturvänliga tips lite senare.

På norra sidan av fasaden hade inte färgen flagnat speciellt mycket, men det var däremot väldigt mycket alger på hela väggen. Ni som har råkat ut för samma sak vet att det finns en uppsjö av medel för att ta bort alger från husväggar. Det finns det ena rävgiftet efter det andra som ska sprutas på väggen och därefter spolas bort med högtrycksspruta så att de gröna algerna ska försvinna. Det fanns en del produkter som utlovade hög effektivitet, men efter noggrann granskning av innehållsförteckningen kändes det omöjligt att använda den typen av kemikalier ( i egenskap av naturvän och kemilärare). Det skulle inte kännas kul att spola ner de kemikalierna via gräsmattan till diket där ödlor och grodor bor (även om mygglarverna gärna kunde intensivbekämpas). I bästa fall beskrevs produkterna som biologiskt nedbrytbara med biocider som inte skulle skada naturen.

Lite efterforskning ledde till tipset att tvätta fasaden med ljummet vatten och såpa, och det kändes ju mycket bättre. Och det visade sig vara väldigt effektivt. Lite skrubbande med en rotborste och avspolning med vatten gjorde att algerna rann bort och en vackert röd träfasad lyste mot oss. 

Vi ville att huset skulle få en asiktslyftning till midsommar, så vi skrapade och målade intensivt och blev väldigt nöjda med resultatet.