Ur en rotvältas perspektiv
Det blev kväll i de täta skogarna där John Bauer träffade sina troll och älvor, och om man vandrade fram längs den leriga stigen, kasade sig ner från hala, mossiga bergsbranter, hukade sig under träd med svepande grenar, tog jätteskutt över vattenfyllda diken och försiktigt klev över stängsel runt hagar kom belöningen i form av bad från guldfärgade klippor. Precis innan man kom fram till vattnet fanns en stor rotvälta som var som en grotta. När man klev in i grottan kunde man kika ut över vattnet genom öppningen mellan de grova rötterna.
På bilden syns det inte att det är ett brant stup ner mot vattnet, och därför måste jag bekänna att jag inte vågade bada på de superhala tvärbranta klipporna, utan jag stod bara och beundrade utsikten.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag är så påverkad av min uppväxt som skogshuggardotter att det enda jag tänker, trots din sagolika text och vackra bild är: NEJ, gå INTE in under en rotvälta, den kan stängas över dig! Som en råttfälla för människor....
Postat av: Anonym
Jag är så påverkad av min uppväxt som skogshuggardotter att det enda jag tänker, trots din sagolika text och vackra bild är: NEJ, gå INTE in under en rotvälta, den kan stängas över dig! Som en råttfälla för människor....
Svar:
Fia
Postat av: Freja
Och jag menade inte att vara anonym. MVH Skogshuggardottern
Postat av: Anna-Lena
Ooopsan, du har smugit in ett blogginlägg.
Fin berättelse fick du till!
Trackback