neverkeso

Jag var funktionär på Haningedagen igår. Det är ett uppdrag man kan anmäla sig till när man är anställd i kommunen. Det är väldigt bra ersättning, för hela dagen ersätts som kvalificerad övertid, och när man jobbar 11 timmar är det så att det faktiskt syns i lönekuvertet. 

Jag hamnade i ett litet par-team med en annan kvinna. Vår första arbetsuppgift skulle vara att agera trafikvakter, där vi skulle lotsa in utställare på rätt väg, avvisa andra personer och försöka styra det hela så att ingen av cyklisterna i den stora cykeltävlingen skulle råka illa ut. Där skulle vi jobba ett par timmar. Kvinnan jag jobbade med gnällde och beklagade sig över att hon inte skulle orka stå upp så länge (hennes kroppshydda och den tungt flämtande andhämtningen när vi gick en kort sträcka för att komma till rätt trafikplats avslöjade att hon kanske inte var en överdrivet fysiskt aktiv person). Jag föreslog henne att hämta en stol att sitta på, så hon gick stånkande tillbaka till "högkvarteret" och kom tillbaka till trafikplatsen med två stolar. Jag satt bara en kort stund innan det hela satte igång, men stod sedan upp och gjorde det jag skulle under arbetspasset. Kvinnan satt på sin stol och åt godis och banan och hann dricka minst en flaska Loka. När det kom många bilar samtidigt SATT hon på sin stol och gjorde stopptecken åt bilarna! Jag hade en kommunikationsradio, och vid några tillfällen skulle hon kontakta sekretariatet, men hon följde inga regler om hur man kommunicerar via radio. Jag informerade henne om hur man anropar, och att hon borde stå upp när hon skulle stoppa bilarna.

Det tog inte lång stund innan hon började längta efter lunchen (redan innan alla utställare hade hunnit in på området) och när det var dags för lunch klagade hon på maten, lämnade grönsakerna, drack söt läsk till maten och plockade åt sig ett berg med godis från den gemensamma godisskålen. Innan vi gick ut för att jobba på själva utställningsområdet tog hon nogsamt reda på när eftermiddagskaffet skulle serveras. Därefter gick hon ut och satte sig i solen och läste en bok! Jag tyckte att det var skönt att slippa hennes negativa energi, så jag gick runt och hjälpte folk med lite av varje, svarade på frågor och kollade att det funkade överallt. Efter eftermiddagsfikat tog jag en säck och en skräpplockare och plockade skräp medan jag gick runt och försökte vara social. Då satte sig kvinnan och fikade med en bekant som var utställare. 

När aktiviteterna var slut hamnade jag på den platsen att jag skulle lotsa in utställarnas bilar igen , så att de skulle kunna hämta sitt utställningsmaterial, med täta kontakter med andra positioner via radion. Då gick kvinnan runt och plockade lite skräp, samtidigt som hon antydde att hon hade plockat säckvis med skräp under dagen.

För mig betyder det här att lättjan har fått ett ansikte.